Det i ett internationellt perspektiv sällsynta obligatoriska ansvarsfrihetsbeslutet på årsstämman i svenska aktiebolag har på senare år rönt större intresse, inte minst i ljuset av den ökade aktivismen hos utländska aktieägare. I ett engelskt eller amerikanskt perspektiv framstår det som ganska märkligt att bolagsstämman i oträngt läge utfäster sig att inte väcka talan mot styrelsen och verkställande direktören för eventuella fel som de kan ha begått under verksamhetsåret. Men vilken effekt har egentligen ett ansvarsfrihetsbeslut?
På senare tid har stor uppmärksamhet riktats, såväl inom landet som internationellt, mot de regler som rör hur ett bolag bör styras, och som med ett gemensamt namn brukar kallas corporate governance. Frågor om aktiebolagets struktur och bolagsorganens befogenheter och skyldigheter har även aktualiserats i Sverige på senare år i samband med en rad uppmärksammade händelser på den svenska aktiemarknaden, kanske främst i bolaget Skandia. Särskilt har dessa frågor gällt bolagsorganens ansvar för fel och försummelse. Såväl lagstiftningsvägen som genom privata initiativ har man på senare år sökt komma till rätta med de upplevda problemen, och det är inte minst mot denna bakgrund som man kan se tillkomsten av Svensk kod för bolagsstyrning den 16 december 2004, som sedan trätt i kraft den 1 juli 2005.
Under förberedelsen av den reform av framför allt 8-10 och 15 kap. ABL 1975 som föranleddes av Aktiebolagskommitténs betänkande, och som trädde i kraft den 1 januari 1999, blossade debatten om skärpt ansvar upp i och med den s.k. Trustoraffären som inträffade under hösten 1997. Aktiebolagskommittén framhöll dock vikten av att finna en balans mellan möjligheten för bolaget, aktieägare och tredje man att utkräva ansvar för fel och försummelser som begåtts av bolagsledningen och möjligheten att rekrytera kompetenta personer till bolagens styrelser. Att ålägga styrelseledamöter och verkställande direktör ett alltför långtgående ansvar eller att väsentligen underlätta exempelvis möjligheterna till en minoritetstalan mot dem, skulle enligt kommittén innebära att rekrytering försvåras eller till och med omöjliggörs. Såväl kommittén som regeringen påpekade dessutom att aktiebolagen arbetar i en marknadsekonomi och att all affärsverksamhet innebär risktagande. Således ansåg man att skadeståndsreglerna inte fick utformas så att styrelse och verkställande direktör avstår från att ta affärsmässigt motiverade risker av rädsla för ett personligt skadeståndsansvar. Bland annat mot denna bakgrund gjordes endast marginella förändringar av reglerna om personligt skadeståndsansvar.
Utöver de regler i 29 kap. ABL som direkt reglerar skadeståndsansvar för styrelseledamöter och verkställande direktör innehåller lagen ytterligare regler som inskränker möjligheten att ställa dessa befattningshavare till ansvar för fel och försummelser begångna i tjänsten. Även dessa regler var föremål för översyn av Aktiebolagskommittén lämnades i stort utan åtgärd. Till dessa regler hör preskriptionsreglerna i 29:10-11 och 29:13 ABL, samt lagens regler om ansvarsfrihet.
Beslut om ansvarsfrihet för styrelseledamöter och verkställande direktör utgör enligt 7:11 1 st. 3 p. ABL ett obligatoriskt ärende på årsstämma. I normalfallet har revisorerna tillstyrkt ansvarsfrihet, och det är förhållandevis sällan som frågan vållar debatt eller skapar frågeställningar på stämman. Bolagsstämman fattar då rutinmässigt beslut om att bevilja styrelseledamöterna och verkställande direktören ansvarsfrihet för det gångna räkenskapsåret. Normalt beviljas ansvarsfrihet med vanlig absolut majoritet; dock finns en specialregel i lagen som innebär att om företrädare för minst 10 % av samtliga aktier i bolaget röstar mot ansvarsfrihet, hindrar de att ansvarsfrihet beviljas.
Beviljad ansvarsfrihet hindrar ersättningsanspråk mot dem som beslutet omfattar med anledning av handling eller underlåtenhet under ett bestämt räkenskapsår, såvida inte något undantag från ansvarsfrihetsbeslutet är tillämpligt. Dessa rättsverkningar inträder omedelbart när beslutet fattats. Förvägrad ansvarsfrihet har dock inga omedelbara rättsverkningar, och innebär i princip endast att bolaget behåller rätten att göra skadeståndsanspråk gällande under ett år efter stämman.
Dock kan det konstateras att rättsverkningarna av ett ansvarsfrihetsbeslut i realiteten är begränsade på grund av de omfattande undantag som kringgärdar beslutet. Dels får styrelsen enligt 29:12 ABL trots beviljad ansvarsfrihet föra en skadeståndstalan som grundas på brott, och dels får vid konkurs konkursboet enligt 29:14 ABL under vissa omständigheter föra talan trots beviljad ansvarsfrihet eller inträdd preskription enligt 29:7, 8 eller 10 ABL. Av större praktisk betydelse än dessa två särfall är dock det allmänna undantag i 29:11 ABL som innebär att talan ändå får väckas, om det inte i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller på annat sätt har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter till bolagsstämman om det beslut eller den åtgärd som talan grundas på. Väsentlighetsrekvisitet i 29:11 ABL hänför sig till riktigheten och fullständigheten i de upplysningar som skall lämnas, inte till hur väsentlig en utelämnad uppgift är. En central fråga i bedömningen av undantagsbestämmelsen i 29:11 ABL, är om ansvarsfriheten skall uppfattas som en helhetsbedömning av styrelseledamöternas och verkställande direktörens förvaltning av bolaget under aktuellt räkenskapsår, eller om bedömningsföremålet är varje enskilt beslut eller åtgärd för sig. Medan det finns såväl ändamålsmässiga som systematiska argument för det förstnämnda alternativet, saknas det stöd för ge bestämmelsen i 29:11 ABL denna tolkning. Enligt svensk rätt är tvärtom upplysningskravet ganska strängt, och ansvarstalan enligt 29:1 ABL får föras i princip trots beviljad ansvarsfrihet med anledning av alla beslut eller åtgärder om vilka bolagsstämman inte fått väsentligen riktiga och fullständiga upplysningar.
Mot denna bakgrund förefaller rättsverkningarna av beviljad ansvarsfrihet som ganska begränsade, såvida inte styrelsen och verkställande direktören i stor detalj redogjort i årsredovisningen eller vid stämman för eventuella fel som de begått, något som torde höra till ovanligheterna. Av detta skäl har varken utländska investerare eller svenska någon egentlig anledning att motsätta sig ett ansvarsfrihetsbeslut – och styrelseledamöterna själva kanske inte skäl att känna sig riktigt lättade trots att ansvarsfrihet beviljats.
