– För att tillsynen ska fungera som det är tänkt är det lika viktigt att säkerställa att bristerna åtgärdas som det är att upptäcka dem från början, säger riksrevisor Helena Lindberg.
Riksrevisionen har i tidigare granskningar sett tecken på att uppföljningen inte är tillräckligt prioriterad, och att den inte alltid utförs ändamålsenligt.
Tillsynerna kostar stora pengar
Skolinspektionens regelbundna tillsyn innebär återkommande granskning av om skolor följer skollagen, förordningar, läroplaner, kursplaner och andra bestämmelser.
Målet är att bidra till alla barns och elevers lika rätt till god utbildning i en trygg miljö, där alla når minst godkänt i alla ämnen.
Under 2017 uppgick kostnaderna för tillsynen till dryg 210 miljoner kronor, vilket är 52 procent av Skolinspektionens totala kostnader.
Hälften av Sveriges skolor berördes av Skolinspektionens verksamhet, beslut och närvaro, och ca 70 procent av dessa skolor har haft någon form av påpekad brist.
Bristande kunskap om tillsynens effekter
Skolinspektionens tillsyn kan förenklat sägas bestå av tre delar: planering, genomförande och uppföljning.
Alla tre delarna är nödvändiga för att tillsynen ska vara effektiv och kunskapen om de två första delarna är relativt god, men när det gäller uppföljning finns nästan ingen kunskap alls.
Detta trots att det är genom uppföljningen som Skolinspektionen kan försäkra sig om att huvudmännen vidtar tillräckliga åtgärder efter kritik, och i slutändan för att säkerställa att tillsynen leder till en förbättrad skolverksamhet.
Syftet med granskningen är därför att bedöma om Skolinspektionens tillsynsbeslut följs upp på ett tillräckligt ändamålsenligt, skyndsamt och likvärdigt sätt samt om uppföljningen är transparent.
