The United States Court of Appeals for the Sixth Circuit fastställde i våras ett föreläggande om upphörande av varumärkesintrång mot ägarna till en sexleksaksaffär i Kentucky från att kalla sin verksamhet ”Victor’s Secret”.
Föreläggandet är ett av de första domsluten där Trademark Dilution Revision Act of 2006 (TDRA) tillämpas. Lagen eliminerar de rekvisit som tidigare uppställts på att en varumärkesinnehavare måste bevisa att intrång orsakar förlust av försäljning eller vinst för varumärket. Lagen har inte enbart gett innehavare av kända varumärken ytterligare ett medel att kontrollera otillåten användning av varumärken, utan även ändrat spelreglerna för såväl varumärkesinnehavare som för nya konkurrenter.
Till skillnad från den traditionella grunden för talan enligt varumärkeslagen skyddar dilution, eller varumärkesurvattning, i teorin inte konsumenten utan snarare värdet av varumärket för varumärkesinnehavaren.
Varumärkesintrång inträffar först när en konsument sannolikt finner ett varumärke förväxlingsbart med ett annat. Dilution å andra sidan inträffar när en minimering av värdet av ett känt varumärke sker, antingen genom urvattning av dess särskiljningsförmåga att identifiera varor eller tjänster eller genom att befläcka de positiva associationer som är knutna till varumärket.
Det finns i dagsläget ingen allmänt känd definition för ”well-known mark” eller ”famous mark”, även om vissa hävdar att den senare har ett högre anseende och därmed åtnjuter ett mer omfattande skydd. Vad gemene man dock verkar vara ense om är att ju högre anseende ett varumärke har generellt, desto bredare är skyddets omfattning – en teori som även domstolarna håller med om.
Enligt artikel 6 bis i Pariskonventionen bör ett märke klassas som ett ”well-known mark” om det anses vara känt för en betydande del av omsättningskretsen, känt i den meningen att det kan förknippas med vissa varor eller tjänster.
Varumärken är den äldsta formen av immateriella rättigheter och är kort sagt ”tecken” som skiljer varor och tjänster av en tillverkare från andra liknande tillverkare. Varumärkena Coca-Cola, Microsoft, och IBM uppskattas tillsammans vara värda över 180 miljarder dollar som immateriella tillgångar.
Få företag har växt lika snabbt som underklädesjätten Victoria’s Secret. Från en helt vanlig Stanford-student som ville göra det enkelt för vilsna män att köpa underkläder till frugan, till brasilianska supermodeller struttandes i diamantprydda under i Victoria’s Secrets årliga Fashion Show.
När Victor’s Secrets annons för sexleksaker kom till Victoria’s Secrets kännedom tog det hus i helvete. The United States Court of Appeals for the Sixth Circuit dömde, efter många turer, utifrån Vicoria’s Secrets yrkande om ‘dilution by tarnishment’.
Domstolen drog slutsatsen att den nya TDRA skapade en slags presumtion, eller åtminstone en mycket stark slutsats, att ett nytt märke som används för att sälja sexrelaterade produkter kan komma att skada ett i detta fall ”famous mark”, förutsatt att det finns en tydlig semantisk koppling dem emellan.
Vikt lades alltså mer vid vilket rykte och anseende det större varumärket äger än vid vilka likheter och skillnader de tvistande varumärkena besitter -ä ett faktum som upprört många immaterialrättsjurister.
Victor’s Secret-domen har kritiserats. Flera har påpekat att domslutet var en politisk snarare än en rättslig lösning. Halvdan rättspraxis, milslånga doktriner, och den amerikanska kongressens avsikt med TDRA att minska varumärkesinnehavares bevisbörda blev utgångspunkten för domslutet.
Huruvida Victor’s Secret-domen blir prejudicerande är oklart, det enda som är säkert är dess verkan. Kentucky baserade ”Cathy’s Little Secret” säljer nu, utöver sexleksaker, även underkläder.
Kimiya Shams
Bild: C1ssou/Flickr
