Juristdagarna i Stockholm marknadsförs som Sveriges största arbetsmarknadsmässa för jurister, mer bestämt juriststudenter. Det påstås att mässan utgör en utmärkt möjlighet för studenter att få en bild av arbetslivet, få en uppfattning om vad man som färdig jurist kan jobba med.
Innan jag började plugga juridik var min bild av juristen en från TV, om en man som iklädd kostym argumenterar framför domstolen på ett sakligt, retoriskt fulländat och välgrundat sätt. Den kom att förändras med tiden. Efter jag i går besökte Juristdagarna i Stockholm, blev jag därför förvånad av den homogena bild av juridik man säljer till juriststudenterna.
Jag kommer till Frescatihallen vid tiosnåret och det första jag noterar är ett hav av kostymer och allmänt välklädda människor. Själv har jag på mig de renaste kläderna jag hade i tvätthögen men då är jag ju å andra sidan där i egenskap av reporter – det hör till att vara lite sliten. Jag bestämmer mig för att promenera runt lite. Få ett intryck. Vilka är där? Vilka ställer ut?
Den katalog som juridiska föreningen vid Stockholms universitet ger ut om Juristdagarna bidrar till följande svar. Sex myndigheter. Sex arbetsgivare med inriktning humanjuridik och allmänjuridik, där spannet sträcker sig från barnrätt (Barnjuristen) till straffrätt (Advokatbyrån Brottsofferjuristerna). Sju rekryteringsföretag och fackföreningar. Nio organisationer, där organisation betyder alltifrån Lawline till Terrafem. Nio arbetsgivare med inriktning finans, försäkring eller revision. Och 41 affärsjuridiska byråer.
Jag passerar ett torn av cupcakes (White & Case) och kommer till en slutsats. Juridiskt arbete, av Juristdagarna att döma, handlar om två saker. Det handlar om att vara klädd i kostym. Och om affärsjuridik. Det är i alla fall den signal jag som besökare får av mässan. Jag pratar med några juriststudenter som konstaterar att den här mässan nog inte riktigt är avsedd för dem, då de vill jobba statligt.
Kanske är det så att framför allt myndigheter tar för givet att studenterna söker sig till dem alldeles oavsett. Det kan mycket väl stämma. Men det känns bekymrande och oroväckande att den största arbetsmarknadsmässan för juriststudenter i Sverige får en stor affärsjuridisk prägel över sig då myndigheter inte visar intresse. Vad gäller organisationer och mindre föreningar, är det väl antagligt att orsaken till deras frånvaro stavas resurser. Borde inte Juridiska Föreningen försöka se till att dessa ändå dyker upp?
Vid flertalet tillfällen under Juristdagarna ställde jag frågan till olika byråer, där vissa även sponsrar evenemanget. Har ni inget intresse av att arbetsmarknaden representeras på ett balanserat sätt, en dag som denna? Är det inte tråkigt när ni tittar till höger och vänster och bara ser företag som sysslar med samma typ av juridik som ni? Det är givetvis inte en byrås fel om inte en myndighet dyker upp för att marknadsföra sig men svaren jag fick var generellt förundrade blickar och axelryckningar som speglade en avsaknad av engagemang i frågan.
Juridiken finns på alla nivåer i vårt samhälle. För er som läser detta framstår säkerligen mitt påstående som fullkomligt okontroversiellt och självklart, men faktum är, risken för plattityder till trots, viktigt att understryka. På juristprogrammet vid Stockholms universitet studeras följande obligatoriska rättsområden. Familjerätt, arbetsrätt, statsrätt, folkrätt, europarätt, rättsinformatik, allmän och speciell avtalsrätt, fordrings- och värdepappersrätt, marknadsrätt, immaterialrätt, sakrätt avseende lös och fast egendom, skadeståndsrätt, fastighetsrätt, straffrätt, processrätt, associationsrätt, skatterätt, förvaltningsrätt och internationell privaträtt.
I mässkatalogen står att studenten i och med denna dag bereds möjlighet att fatta ”ett välgrundat beslut angående vilken inriktning som passar just dig”. Hur ska man som juriststudent kunna fatta ett välgrundat beslut när en mindre del av civilrätten står för hälften av alla montrar på Juristdagarna?
Svaret på den retoriska frågan är att det inte går. Man får väl googla istället.
Sascha Granberg studerar journalistikvetenskap och juridik vid Stockholms universitet
