Sverige har sedan drygt sex år tillbaka ett ”förhöjt terrorhot” som motsvarar en trea på den femgradiga skalan som man använder sig av. Historiskt sett är det en hög nivå.
Inom ramen för den bedömningen ryms till exempel attentatsplanerna mot Jyllands-Posten 2010, det fullbordade attentatet på Bryggargatan i centrala Stockholm i december 2010 samt den omfattande strömmen av personer som rest till Syrien och Irak.
Har avsikt och förmåga
Den sammantagna terrorhotnivån i Sverige – ”förhöjd hotnivå” – betyder på klarspråk att det kan ske terrorattentat i Sverige.
Hotet kommer enligt Säkerhetspolisen i första hand från så kallad ”islamistiskt motiverad terrorism” och det finns ”ett fåtal aktörer som troligen både kommer ha avsikt och förmåga att genomföra våldshandlingar som skulle kunna rubriceras som terrorattentat i Sverige”.
Det framgår av Säkerhetspolisens rapport och helårsbedömning för 2017.
Så görs bedömningarna
Bakom rapporten står Nationellt centrum för terrorhotbedömning (NCT) som är en arbetsgrupp med personal från Försvarets radioanstalt FRA, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten Must och Säkerhetspolisen
Säpo beskriver nu hur analyserna görs.
– Terrorhotnivån är underrättelsebaserad. Vi gissar aldrig och har ingen digital Balthazarmaskin där man bara drar i en spak och får fram ett resultat, säger Maria en av analytikerna som arbetar med hotbildsfrågan men som inte vill skylta med sitt efternamn.
– Det finns en kvalitativ metodik, som är byggd för att det här inte ska vara chansartat.
Hundratals underrättelseuppgifter
Enligt Mats Sandberg, som är chef för NCT, tar man del av hundratals underrättelseuppgifter, enskilda källuppgifter och internationella forskningsrapporter.
Det görs även en gradering av hur säker NCT är på att uppgifterna stämmer och informationen kokas slutligen ned till en bedömning av olika aktörers avsikt och förmåga att begå terrorattentat mot Sverige – och hur sannolikt det är att det ska hända.
Själva uttalat en avsikt
Bakom underrättelseuppgifterna kan finnas information om att personer själva har uttalat en avsikt eller att en gruppering uttryckt en avsikt.
Bedömningen av förmåga grundar sig dels i om aktören har eller kan skaffa fram vapen, men också om icke-materiell förmåga. Till exempel kunskap i bombtillverkning.
