DEBATT – av Bengt Ivarsson, advokat vid Kihlstedts Advokatbyrå, vice ordförande i Sverige advokatsamfund och expert i Nämndemannautredningen
Nämndemannainstitutet i domstolarnas första instans har månghundraåriga traditioner i Sverige. Liknande former för lekmannamedverkan i domstolarna finns bland annat även i våra nordiska grannländer. Det är trots dessa långa traditioner viktigt att det sker en anpassning av nämndemännens medverkan i den dömande verksamheten så att den fungerar väl i ett modernt rättssystem. Det är även viktigt att nämndemännen får moderna och bra tjänstgöringsvillkor. Det har också under de senaste åren framförts kraftig kritik från olika håll avseende enskilda nämndemäns agerande.
Nämndemannautredningen har idag lämnat sitt betänkande till justitieminister Beatrice Ask ”Nämndemannauppdraget – breddad rekrytering och kvalificerad medverkan” (SOU 2013:49). Utredningens uppdrag har varit att skapa ett modernt nämndemannasystem. Det har från olika håll framförts åsikten att nämndemännen helt skulle tas bort från domstolarna. Detta har dock inte legat i utredningens uppdrag och det kan för övrigt ifrågasättas om en sådan förändring skulle vara lämplig.
Särskild utredare har varit lagmannen vid Attunda tingsrätt, Inger Söderholm, och jag har varit en av flera experter i utredningen. Min uppfattning är att utredningens förslag är mycket bra och jag instämmer i de framförda förslagen, men vill förtydliga att synpunkter och kommentarer i denna artikel är uteslutande mina egna. Det kan konstateras att även alla de övriga experterna i utredningen, förutom representanten för Nämndemännens Riksförbund, har ställt sig bakom utredningens förslag.
En utgångspunkt för utredningen har varit att nämndemännens viktigaste funktion i den dömande verksamheten är att utöva insyn. Tidigare har gjorts gällande att en viktig roll för nämndemännen har varit att tillföra kännedom om lokala förhållanden. Med större domstolar gör sig inte detta längre gällande och det kan för övrigt ifrågasättas om domstolen ska tillföras information utan att parterna får möjlighet att bemöta eller kommentera denna.
Nämndemannauppdraget är inte och ska inte vara ett politiskt uppdrag. Partipolitisk tillhörighet ska inte på något sätt få påverka domslutet. De politiska partierna har under de senare åren fått allt färre medlemmar och detsamma gäller i än högre grad de politiska ungdomsförbunden. Att bygga rekryteringen av nämndemän enbart på de politiska partierna är därför både otidsenligt och odemokratiskt. Nuvarande ordning diskriminerar stora delar (97 procent) av befolkningen från att delta som nämndemän i den dömande verksamheten.
Utredningen föreslår därför att endast hälften av nämndemännen ska rekryteras från de politiska partierna. Resterande hälft, en fri kvot, ska utses bland personer med samhällsengagemang som antingen anmäler sig själva eller blir nominerade av andra. Valet av nämndemän ska dock ligga kvar hos kommun- och landstingsfullmäktige. Förhoppningsvis kan den breddade rekryteringsbasen även hjälpa till att föryngra nämndemannakåren samt även på andra sätt göra den mer representativ för befolkningen. Den breddade rekryteringsbasen tydliggör också att nämndemannauppdraget inte är ett politiskt uppdrag.
För att tillse att endast lämpliga personer väljs till nämndemän föreslås en viss skärpning av kraven på de personer som ska vara nämndemän samt även en noggrannare granskning både från beredande organ och domstolar. Det ska också bli lättare för domstolarna att entlediga olämpliga nämndemän. Idag kan en nämndeman skiljas från uppdraget endast om han eller hon är uppenbart olämplig. Utredningen föreslår istället att den som är olämplig ska kunna skiljas från uppdraget.
Utredningen föreslår att nämndemannaverkan i hovrätter och kammarrätter ska tas bort helt. Här finns ingen lång tradition av att döma med nämndemän och dessutom har genomförandet av EMR gjort att hovrätternas roll i den dömande verksamheten förändrats på ett sådant sätt att det är svårt att motivera fortsatt medverkan av nämndemän. I kammarätterna deltar nämndemän idag endast i mycket begränsad omfattning.
Med dagens system deltar i tingsrätter och förvaltningsrätter normalt sett tre nämndemän. Utredningen föreslår att antalet nämndemän i underrätterna minskar till två i dessa mål. Den individuella rösträtten föreslås finnas kvar.
I tingsrätterna deltar idag nämndemän i flertalet brottmål, även mycket enkla mål. Utredningen föreslår här att tingsrätten ska vara domför med en lagfaren domare utan nämnd om det inte för något av de brott som ska prövas i målet är föreskrivet svårare straff än två år. Det gäller även när ordföranden är tingsnotarie eller tingsmeriterad beredningsjurist. Härigenom kommer en ensam domare kunna avgöra en mycket stor andel av de mål som hanteras i tingsrätterna. Exempel på dessa mål är hastighetsöverträdelser, butiksstölder, misshandel och skadegörelse. Genom att koppla gränsen till vad som är föreskrivet om strafflatituden görs även en avgränsning som blir lätt för domstolarna att tillämpa.
Ur nämndemannasynvinkel torde det dessutom vara så att dessa mål inte är den typ av mål där det är lätt att motivera yngre yrkesarbetande nämndemän att ta ledigt från sitt arbete för att sitta med och döma i. I familjemål ska nämndemän även fortsättningsvis delta då de här lika väl som den lagfarne domaren kan framföra kloka synpunkter på vad som är barnets bästa.
I förvaltningsrätterna deltar nämndemän idag i en mycket stor mängd måltyper. Här begränsas nämndemannamedverkan till mål där någon av parterna är fysisk person och målet innefattar omfattande skälighets- eller bevisbedömningar som inte avser skatter, avgifter eller tull eller om målet rör frihetsberövande eller omhändertagande för vård. Även i förvaltningsrätterna föreslås att notarier eller notariemeriterade beredningsjurister ska få avgöra mål utan nämnd.
Genom att minska nämndemännens medverkan i domstolarna skapas också en möjlighet att inom befintliga ekonomiska ramar förbättra villkoren för nämndemännen. Förbättrade villkor torde dessutom vara en förutsättning för en breddad rekrytering och föryngring av nämndemannakåren. Utöver ersättning för förlorad arbetsinkomst erhåller nämndemännen ett dagarvode. Dagarvodet, som idag uppgår till 500 kr för en heldags arbete, föreslås av utredningen bli fördubblat till 1 000 kr. Därutöver införs även viss rätt till ersättning för inläsningsarbete i tingsrätt. Sådan ersättning har redan tidigare funnits i förvaltningsrätterna.
Ytterligare ett förslag från utredningen är att en nyvald nämndeman ska genomgå en introduktionsutbildning innan tjänstgöringen påbörjas. Det ska även finnas en obligatorisk repetitionsutbildning för omvalda nämndemän. Härigenom kan det bl.a. säkerställas att nämndemän är helt införstådda med vad som gäller i fråga om jäv, tystnadsplikt och kontakter med media och andra utomstående rörande mål och ärenden i domstolen.
Slutligen föreslår utredningen att nämndemän som målsättning ska tjänstgöra åtta dagar per år, men om inte särskilda skäl föreligger högst 25 dagar under ett år.
Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag att nämndemän även i framtiden kommer medverka i brottmål omfattande cirka hälften av den totala förhandlingstiden i tingsrätt. Utredningens förslag innebär således inte ett borttagande av nämndemannainstitutet, utan en anpassning till moderna förhållanden. Bredare rekrytering, bättre kvalitet och bättre tjänstgöringsvillkor. Domstolarna har under de senaste åren genomgått stora förändringar och anpassningar till moderna tider. Nu är det dags att göra så även beträffande nämndemännen. Vem kan vara negativ till detta?
