Den 28 april 2010 sålde de två männen – som båda ägde 15 procent – sina aktier i ett svenska bolag till ett norskt bolag. Priset för aktierna hade bestämts främst efter diskussioner med VD:n för det svenska bolaget som i sin tur hade fört förhandlingar med det norska bolaget.
Enligt de båda aktieägarna har de i efterhand förstått att deras aktier såldes till underpris eftersom andra aktieägare i samma bolag – som samtidigt sålde sina aktier till det norska bolaget – fick bättre betalt.
En av dessa aktieägare var bolagets egen VD som tillsammans med andra centrala personer i företaget ägde resten av de aktier som nu såldes.
De båda männen anser att VD:n ska hållas ansvarig för den förlust som det påstådda underpriset har inneburit.
De två aktieägarna stämde därför VD:n vid Nacka tingsrätt och begärde att han skulle betala 19,7 miljoner kronor till dem vardera. Männen pekade just på att aktierna hade sålts till underpris och menade att VD:n hade brutit mot ett uppdragsavtal.
Av domen framgår bland annat att det norska bolaget, efter förhandlingar, köpte de båda männens aktier för 50 miljoner kronor – vilket motsvarade 166 667 kronor per aktie. Avtalet undertecknades av de båda männens ombud.
Samma dag köpte det norska bolaget ochså VD:ns och de övriga aktieägarnas aktier för 60 867 337 kronor – vilket motsvarade 320 354 kronor per aktie, alltså i princip det dubbla priset jämfört med vad de båda andra männen hade fått för sina aktier.
Av domen framgår också att det fanns ett villkor för detta köp:
”Ett villkor för köpet var att N (det norska bolaget) köpt X och Y:s (de båda männens) aktier för 50 miljoner kr. Genom avtalet åtog sig N även att som ett ovillkorat aktieägartillskott till AB Holding betala ett belopp motsvarande differensen mellan de 50 miljoner kr som betalats för X och Y:s aktier och det pris som dessa aktier skulle ha betingat om prissättningen hade varit densamma som för de aktier som förvärvades från Management (de övriga aktieägarna). Detta belopp uppgick till ca 46 miljoner kr.”
Aktieägarnas uppfattning framgår av deras förstahandsyrkande:
”Vid försäljningen av aktierna i AB (bolaget) hade VD:n uppdraget att företräda samtliga tidigare ägare och för deras och sin egen räkning föra förhandlingarna med N (det norksa bolaget). Han hade i det uppdraget att förhålla sig lojalt mot X och Y (de båda männen) och se till att en försäljning av X och Y:s aktier kom till stånd på så goda villkor som möjligt. Han har i vart fall varit skyldig att hålla X och Y informerade om de villkor som gällde för övriga aktieägare. Ett uttryckligt uppdragsavtal har kommit till stånd genom muntliga och skriftliga kontakter, alternativt genom konkludent handlande.”
VD:n, å sin sida, menade att något uppdragsavtal överhuvudtaget inte har funnits. Hans uppfattning framgår av domen:
”Något uppdrag för VD:n att företräda X och Y vid försäljningen av deras aktier i AB eller vid förhandlingar med N har inte förelegat vare sig uttryckligen, genom konkludent handlande eller på annat sätt. Tvärtom har X och Y företrätts dels av varandra, dels av eget ombud, Z (ombudets namn). VD:n har i egenskap av företrädare för Management (de övriga delägarna), AB och AB Holding (i båda fallen som VD) agerat motpart till X och Y såsom potentiell köpare av deras aktier.”
Tingsrätten konstaterade att något uppdragsavtal inte hade förelegat. Tingsrätten ansåg inte heller att det hade uppkommit någon skadeståndsskyldighet till följd av den påstådda lojalitetsplikten eller att VD:ns handlande hade utgjort bedrägeri eller oredligt förfarande.
Tingsrättens skrev i sina domskäl:
”Med hänsyn dels till de intressemotsättningar som förelåg mellan parterna, dels till att det var Z (X och Y:s ombud) och inte VD:n som vid aktieöverlåtelsens slutförande uppträdde som X och Y:s representant, finner tingsrätten att VD:n inte haft något uppdrag att förhandla åt X och Y.”
De båda männen förlorade därför rättegången och dömdes att solidariskt betala VD:ns rättegångskostnader med drygt 2,4 miljoner kronor.
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu konstaterar att VD:n i och för sig tagit på sig ett uppdrag att förhandla med det norska bolaget för männens räkning.
Hovrätten skrev:
”Sammanfattningsvis anser hovrätten, till skillnad från tingsrätten, att VD:n har tagit på sig ett uppdrag att förhandla med N även om försäljningen av X och Y:saktier. Förhandlingarna har lett till att N inom den av X och Y:s stipulerade tiden köpt aktierna till det pris som X och Y själva begärt. Hovrätten anser att X och Y inte har visat att VD:n, på det sätt som de gjort gällande, har brustit i sina förpliktelser mot dem. Någon skadeståndsskyldighet för VD:n föreligger alltså inte på grund av uppdragsavtalet.”
Hovrätten ansåsg inte heller att skadeståndsskyldighet kan uppkomma på någon annan grund och fastställer därmed tingsrättens domslut. Männen ska även betala VD:ns rättegångskostnader i hovrätten med drygt 900 000 kronor.
Måklet överklagades till Högsta domstolen som alltså nu har beslutat att inte pröva det varvid hovrättens dom står fast.
Foto:TT
