I Kina är huvudsyftet med rättssystemet att fullända det socialistiska samhället. Målet att ha ett komplett socialistiskt rättssystem med kinesisk prägel på plats till år 2010 anses nu vara fullbordat, enligt Kinas kommunistparti. Nu återstår uppgiften att se till att lagarna implementeras och efterlevs, en uppgift bl. a. för landets advokater.
Idag finns ca 200 000 advokater i Kina, men endast ca 5000 av dem är verksamma i landets underutvecklade centrala och västra delar. Större delen finns i storstäderna.
Enligt en artikel i China Daily den 9 februari 2011 (“213 counties will receive free legal aid”) försöker Justitiedepartementet uppmuntra volontärer att åka till de fattigare delarna av Kina, för att hjälpa särskilt utsatta grupper, såsom personer med funktionsnedsättningar, äldre, omyndiga och migrantarbetare. Migrantarbetare utgör ett stort antal kineser som arbetar på andra orter än sin hemort, i eller utanför provinsen där hemorten är belägen.
Under 2010 medverkade 130 advokater och 300 universitetsstuderande i dessa satsningar. De hanterade 3182 rättshjälpsfall. Det handlar oftast om ärenden som familje- och bydispyter, förlorad boskap, bedrägerier vid köp av jordbruksprodukter samt migrantarbetares rättigheter.
Dessa satsningar på rättsväsendet är särskilt anmärkningsvärda mot bakgrund av Kinas moderna historia. Under kulturrevolutionen (1966-1976) var synen på rättsapparaten annorlunda. 1957-1976 fanns det ingen justitieminister i Kina. Det fanns heller inte någon juristutbildning. Först 1978 började man undervisa i juridik igen och 800 studenter påbörjade sin juristutbildning. 1979 inledde 2000 studenter juridikstudier och 1980 var antalet 2500. 1982 tog de första juristerna efter kulturrevolutionen sin examen. Vid kulturrevolutionens slut fanns endast 500 advokater i Kina. Samtliga var anställda av staten som “statsadvokater” (Börje Ljunggren, 2009: “Kina – vår tids drama”, s 260 ff).
Även om advokatrollen har förändrats sedan kulturrevolutionen, skiljer den sig fortfarande på många sätt från den västerländska. Rättsväsendet saknar en oberoende ställning.
“Betecknande är att få människor i Kina, och särskilt på dess landsbygd, använder sig av rättsväsendet”, skriver Börje Ljunggren (aa. s. 263), men detta håller på att förändras. Marknaden för advokattjänster utvecklas kontinuerligt i Kina.
Anna Kiefer
