Varumärkesintrånget hade bestått i att en man vid ett tillfälle importerat 432 stycken så kallade ”flash stickers” märkta med Nokias varumärke. Samtliga intrångsföremål utom två, som lämnats ut till Nokia, hade förstörts under kontroll av tullen.
Tingsrätten ansåg att det förelåg risk för att mannen skulle begå varumärkesintrång igen. Tingsrätten förelade därför mannen ett vitesförbud. Vitet bestämdes till 200 000 kronor.
Hovrätten ansåg att vitesförbudet var för långtgående då föreläggandet täckte varje form av intrång i Nokias varumärkesrätt. Hovrätten upphävde vitesförbudet.
Högsta domstolen inhämntade förhandsavgörande från EG-domstolen för tolkning av artikel 98 i varumärkesförordningen. Enligt nämnda stadgande får en domstol ålägga någon som gjort varumärkesintrång vitesförbud om inte särskilda skäl föreligger. Dessutom skall domstolen i enlighet med sin nationella lagstiftning vidta åtgärder som syftar till att säkerställa att dess förbud efterlevs. EG-domstolens svar innebär att en domstol inte är förhindrad att medela ett särksilt förbud bara på grund av att risken för ett fortsatt intrång inte är påtaglig eller på annat sätt endast är begränsad.
Högsta domstolen anser att intrånget varit oavsiktligt och av liten omfattning samt att det är fråga om en enstaka händelse. Det är dock inte uteslutet att mannen i framtiden kommer att göra sig skyldig till intrång i Nokias varumärkesrätt. Högsta domstolen meddelar därför vitesförbud. Vitet bestäms till 200 000 kronor.
