Det här kapitlet handlar inte direkt om advokatetik, det viktiga ämnet finns det andra advokater som skriver bättre om, utan mer allmänt om din yrkesmässiga integritet.
I tidigare kapitel har vi ju skrivit en del om betydelsen av service. Vi verkar alla på en hårt konkurrensutsatt marknad. En hög servicegrad och god klientvård är helt nödvändig för att skaffa och bibehålla klienter och uppdrag. Det är dock viktigt som ny i rollen som biträdande jurist att förstå att känsla för service inte har något att göra med att bli en push-over.
Ett av advokatyrkets främsta kärnvärden är oberoende. I det ligger bland annat att det är oacceptabelt att låta klienterna bossa med dig. En ömsesidig och hälsosam respekt för varandras yrkeskunnande och roller måste prägla alla professionella relationer. Det har klienterna rätt att förvänta sig av oss – men också vi av dem.
Om du har jobbat några månader och börjat bli synlig för klienterna har du kanske varit med om en situation liknande den här: Telefonen ringer. Det är efter kontorstid. Personen i andra änden säger något i stil med: ”Hej hörrudu, jag sökte delägaren X som jag har jobbat med i många år, men fick inte tag i honom. Är du bara snäll och skickar över ett mallavtal rörande [valfritt ämne]?”
Du känner dig ställd. Visst vet du att det finns mallavtal att utgå ifrån i byråns dokumentdatabas, men skickar man verkligen över dem, bara sådär? Svaret är nej. Det gör man inte. I alla fall inte bara sådär.
Det kan naturligtvis finnas situationer, i etablerade klientrelationer, där man från tid till annan kan tänkas skicka över avtalsmallar och andra dokument utan någon direkt handpåläggning. Men detta utgör rimligen undantag och rör förmodligen väldigt enkla dokument. Som utgångspunkt är det ju kvalificerad affärsjuridisk rådgivning vi tillhandahåller, inte blanketter.
Men, om service och klientvård nu är så viktigt, är det ju knappast läge att snäsa av denna, delägaren X förmodat ultraviktige, klient i telefonen. Hur löser du det här? Förslagsvis genom att köpa dig lite tid. Svara något i stil med att du måste logga in på datorn och kolla så att dokumentet är uppdaterat och att det inte har kommit någon ny lagstiftning eller något nytt rättsfall som har betydelse för dokumentet. Lova att återkomma inom någon timme med besked. På så sätt har du skapat dig ett manöverutrymme.
Sök sedan upp någon äldre kollega, helst delägaren X, men annars vem som helst som har några år på nacken, och rådgör. Vem är klienten? Hur kommer han eller hon att använda dokumentet? Vilka instruktioner eller anpassningar behövs? Behöver du ställa ett antal frågor om den tilltänkta transaktionen? Krävs en jävskontroll?
När du ringer tillbaka till klienten, ensam eller tillsammans med din äldre kollega, kommer ni att ha kommit fram till rätt approach. Ingen tappar ansiktet och klientrelationen äventyras inte. Men denna typ av smidighet kommer man långt.
Att köpa sig tid, om det så bara är någon kvart, är dessutom ett bra sätt att säkerställa att man faktiskt hinner göra den viktiga juridiska analys vi talat om tidigare. Känn inte att du behöver svara snabbt och skjuta från höften om du inte är helt säker.
De flesta klienter känner sig bara väl omhändertagna om du ger uttryck för att svaret på deras fråga faktiskt inte är fullständigt självklart, utan att du kan behöva konsultera någon kollega som är särskilt erfaren på just det området. I allmänhet blir vi ju inte kontaktade om frågeställningar på vilka lösningen är fullständigt snuten ur näsan.
En annan fråga som har med integritet att göra är att man aldrig – aldrig! – ska försöka mörka om man har råkat göra något fel.
Fel gör vi alla. Vi räknar med att det ska bli fel ibland för våra unga biträdande jurister. Den enda oerfarna jurist som inte gör några fel är en jurist som inte gör något överhuvudtaget. Men felen får inte mörkas. För det är säkert som amen i kyrkan att ett fel som man försöker mörka förr eller senare kommer att poppa upp som den elaka gubben i lådan och orsaka allsköns trubbel. Murphy’s lag gäller även advokatverksamhet.
När det blir fel, bör du istället gå direkt till juristen som har delegerat arbetsuppgiften till dig och säga precis som det är. Om det är en någotsånär vettig person, och du inte har väntat i onödan, kommer du inte att få skallen avbiten. I lugn och ro kommer ni att resonera er fram till hur ni ska lösa situationen. Kanske har du till och med själv något förslag till lösning. Desto bättre.
Din äldre kollega ligger dessutom sannolikt inne med för situationen relevant information som inte du har. Vem hos klienten ska kontaktas, till exempel? Hur allvarligt är felet? Vad är den strategiskt riktiga approachen i förhållande till motparten? I många fall hanteras frågan på så sätt att du och din äldre kollega gemensamt kontaktar klienten.
Om ni på ett ödmjukt sätt kan be om ursäkt och samtidigt presentera en lösning, kan det till och med leda till att klientens förtroende för advokatbyrån blir större än vad det var i utgångsläget.
Kommunikation är alltid förtroendebyggande, även när det handlar om saker som inte är positiva. Om man däremot inte kommunicerar och hoppas att felet aldrig kommer upptäckas, kan man ge sig på att klienten själv uppmärksammar misstaget, att det då förmodligen blir svårare/dyrare eller rent av är för sent att rätta till det och att klienten känner sig lurad. Ett sådant tappat förtroende kan vara svårt eller omöjligt att reparera.
