Fallet upptäcktes i samband med an av de inspektioner som justitieombudsmannen Lars Lindström genomförde på eget initiativ vid domstolarna förra året.
Vårdnadstvisten inleddes vid Östersunds tingsrätt i september 2008 och var inte avslutad i samband med att JO genomförde sin inspektion i februari 2012. Det senaste av de sex sammanträdena för muntlig förberedelse hade hållits i mars 2011. Utöver ett skriftligt föreläggande om att en av parterna skulle komma in med bevisuppgift så hade ingenting gjorts i målet sedan sommaren 2011.
De båda barnen är nu fem och tio år gamla.
Lagmannen vid Östersunds tingsrätt, Göran Ingebrand, skriver i sitt yttrande till JO att det är angeläget att domstolarnas handläggning normalt är snabb och effektiv. När det gäller vårdnadsmål måste man dock ”anlägga ett lite annorlunda synsätt” för att ”sätta barnets bästa i centrum”:
”Ibland kan naturligtvis barnens bästa vara att snabbt avgöra målet. I andra mål kan det dock vara till barnens bästa att avvakta något med ett slutligt avgörande för att först pröva sig fram med olika tillfälliga lösningar för att förhoppningsvis senare uppnå en överenskommelse mellan föräldrarna om barnen. I vart fall kan det slutliga avgörandet avvakta något tills konflikten lugnat sig något och en lösning kan få bättre acceptans hos föräldrarna. Avgörs målet snabbt medan konflikten mellan föräldrarna fortfarande är akut riskerar man istället att parterna kommer tillbaka i nya mål – verkställighetsmål eller nya tvistemål – när nya problem uppstår. Även om en sådan variant möjligen ligger mer i linje med att uppnå ett bra verksamhetsmål är det knappast till fördel för barnen.”
Lagmannen medger dock att målet – även om det omgärdas av ”speciella omständigheter” – har dragit ut alldeles för mycket på tiden.
”Samtidigt som man kan konstatera att tingsrätten inte handlagt målet med tillräcklig snabbhet och kraftfullhet är det viktigt att ha i bakhuvudet att vardagen för barnen har fungerat väl under den övervägande delen av den tid målet handlagts.”
JO konstaterar att det redan i regeringsformen finns ett uttryckligt krav på att en rättegång ska genomföras inom skälig tid och att ”rätten ska driva förberedelsen i ett tvistemål med inriktning på ett snabbt avgörande”. Han skriver också att domstolen i och för sig i första hand ska försöka uppnå en samförståndslösning när det gäller till exempel vårdnadstvister men att det som nu har skett är ”oacceptabelt”.
”Dessutom ligger det i sakens natur att det inte är bra för någon att vara inblandad i en rättegång som det är svårt att se något slut på. Framför allt för ett barn måste den otrygghet som följer av detta vara plågsam. Trots det sagda vill jag inte utesluta att det kan finnas fall där det kan vara befogat att pröva exempelvis en umgängeslösning genom att meddela ett interimistiskt beslut som får tillämpas under en tid även om målet är förberett för avgörande. Om tingsrätten väljer en sådan lösning, krävs en aktiv processledning från den handläggande domarens sida. Ett sådant förfarande kan naturligtvis inte heller tillåtas att pågå under någon längre tid utan att enighet nås. Regeln är att förberedelsen ska drivas med inriktning på ett snabbt avgörande vilket i de flesta fall innebär att parterna efter en vårdnadsutredning ger in sina bevisuppgifter och att tingsrätten kallar till huvudförhandling där målet avgörs.”
Foto: Henrik Montrgomery/Scanpix
