I en dom från Kalmar tingsrätt, som hade vunnit laga kraft, hade det beslutats att en då elvaårig pojke skulle ha sitt stadigvarande boende hos sin mamma.
När pojken – trots domen – fortsatte att bo kvar hos pappan ansökte mamman om verkställighet förenat med vite.
Pappan menade att det var sonens uttryckliga vilja att bo kvar hos honom och att det därför inte kunde vara till sonens bästa att verkställa domen.
Mamman, å sin sida, framhöll att anledningen till att pojken fortsatt att bo hos pappan inte var ett uttryck för hans egentliga vilja och att pappan i själva verket hade ett kraftigt inflytande över sonen. Hon påpekade att sonen i andra sammanhang inte kunde fatta relativt enkla beslut och att han därför inte heller kunde förväntas fatta beslut om var han skulle bo.
Kalmar tingsrätt konstaterade delade dock inte mammans uppfattning utan skrev i sitt beslut:
”Det har i Kalmar tingsrätts dom 2014-06-09 konstaterats att S (sonens) uttryckliga vilja är att bo hos P (pappan). Annat är inte visat än att S önskan alltjämt kvarstår. Det har vid handläggningen av ärendet inte framkommit något nytt som ger tingsrätten anledning att ifrågasätta att det är S verkliga vilja. S är 12 år gammal och ska bedömas ha uppnått sådan ålder och mognad att hans vilja ska beaktas vid beslutet om verkställighet.””
Tingsrätten fortsatte:
”Något förhållande som medför att det för S bästa är nödvändigt att han överflyttas till M (mamman) har inte framkommit. Att S motsätter sig verkställighet utgör i ett fall som detta hinder mot verkställighet.”
Tingsrätten avslog därför mammans begäran om verkställghet.
Beslutet överklagades till Göta hovrätt som nu river nu upp tingsrättens beslut och går på mammans linje.
Hovrätten delar visserligen tingsrättens uppfattning om att pojkens vilja ska respekteras men anser samtidigt att det inte går att dra slutsatsen att sonen faktiskt motsätter sig att bo hos sin mamma.
Hovrätten skriver.
”Genom samtalet med S som nedtecknats i utredningen framkommer bl.a. att han saknar båda sina föräldrar men att han vill bo mer hos P. Flera av S uttalanden i utredningen framstår närmast som att han har synpunkter på M:s beteende i vissa avseenden snarare än att de återspeglar en uttrycklig vilja från hans sida att inte bo hos henne. Den omständigheten att S under senare tid valt att bo hos P kan i och för sig tolkas som en önskan om att han inte vill bo hos M. Det kan dock inte uteslutas att han har färgats av parternas konflikt och av den anledningen valt att bo hos P.”
Hovrätten anser därför att det med hänsyn till pojkens bästa – och trots hans viljeyttringar – är nödvändigt att förordna om verkställighet.
Eftersom pappan inte medverkat till frivilliga överlämnanden av sonen i tillräcklig mån anser hovrätten att verkställandet ska förenas med vite om 5 000 kronor per överlämningstillfälle.
FOTO: FREDRIK PERSSON/TT
