I grunden innebär ”medborgarlöfte” samma sak som att polisen i sitt brottsförebyggande arbete har en dialog med vanligt folk om vad de tycker är viktigt – det vill säga polisen ska samla in åsikter och lova att åtgärda lokala problem som boenden i ett område tycker känns mest angeläget.
Tanken är att polisen därefter ska avge ett ”medborgarlöfte”.
Polisen själv och Brottsförebyggande rådet (Brå) kallar det för att ”medborgarna ska kunna påverka verksamheten i större omfattning än tidigare”. Man pekar också på att medborgarlöften har ”ett betydelsefullt signalvärde” och att det ska ”skapa en känsla av tillhörighet”.
Måste förstå vad som påverkar
Från Brå framhåller man betydelsen av att ”polis, kommun och andra aktörer som har ett trygghetsskapande uppdrag förstår vad det är som påverkar brottslighet och otryggheten”.
En tredjedel av landets kommuner har idag medborgarlöften och senast 2017 ska alla kommunerna ha infört arbetssättet tillsammans med den lokala polisen.
Inget ansvar för att infria löftena
Kritikerna har bland annat pekat på att metoden bara ska ”skapa en känsla” av engagemang och att det inte finns någon som kan ställas till svars om löftena inte uppfylls. Även avsaknaden av ett lokalt politiskt ansvar har pekats ut som ett problem eftersom det kan innebära en minskad drivkraft att infria löftena.
Polisförbundet har också ställt sig frågande till möjligheterna att hålla medborgarlöftena när det till exempel uppstår akuta situationer som gör att polisen måste göra andra prioriteringar än de som man har lovat att göra. Man har också varit skeptisk till om det finns resurser och personal att hålla vad man lovat.
Från polisens håll har man bland annat sagt att man ”tror att folk kommer ha förståelse” för om polisen inte kan hålla alla medborgarlöften – bara man förklarar varför.
