Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Vänskapspenningtvätt?

Nyheter
Publicerad: 2022-12-14 08:29

KRÖNIKA – Louise Brown, antikorruptionsexpert på FCG

Europeiska bankmyndigheten publicerade nyligen uppdaterade riktlinjer för riskfaktorer för penningtvätt och terrorfinansiering, med särskild hänsyn till de-risking. Penningtvättsarbetet är hårt reglerat på detaljnivå, på ett ofrånkomligt sätt för att frammana ett effektivt risk-baserat förfarande. Med tydliga krav följer ett tydligt arbete. I den bästa av världar skulle inga regelverkskrav behövas, (drivkraften att ha ett självförsvar mot brottslighet är otillräckligt som incitament), men i den verkliga världen är skuggekonomin överhängande. Enligt IMF, motsvarar den 20 procent av BNP i Sverige (2016). Ni får själva fundera på omfattningen pengar som tvättas på olika sätt. 

Inom anti-korruption saknas motsvarande stringens. Innan vi diskuterar åtgärder, låt oss förflytta oss till Kina 1997.

Mitt minimala bohag av böcker, sängkläder och egentligen värdelös parafernalia hade skeppats från Singapore till Shanghai. En internationell flyttfirma, alla papprena på plats med hjälp av min nya, amerikanska arbetsgivare. Containern stod i Shanghai, men inget hände. Tulldeklarationen hade fastnat. Veckorna gick. Varför? Slutligen kom svaret. Arbetsgivarens formella moderbolag var fabriken i Yantai, två timmar bort med flyg. Vårt ledningskontor var i Shanghai. Det lokala tullverket i Yantai vägrade släppa försändelsen om jag inte personligen infann mig hos dem i Yantai för att deklarera godset. En fälla. Det enklaste hade varit att bara betala och se glad ut. 

Min chef backade upp mig, men det operativa fick jag lösa själv. Några dagar senare, infinner jag mig på tullverkets kontor i Yantai. Ett relativt tomt rum med grönmålade väggar och några tjänstemän bakom skrivbord. All dokumentation inklusive fraktsedel var ju komplett. Vad hade de tänkt sig? 

Tjänstemännen förklarade att jag på nytt måste deklarera samtliga delar på fraktsedeln för hand, på kinesiska. Jag fick papper och penna, och pekades att sätta mig vid ett bord längre bort i rummet. Under övervakning, skrev jag ner allt jag mindes. På kinesiska (vilket jag inte skulle klara idag). Med butter uppsyn granskade tjänstemännen min handskrivna lista och stämde av mot fraktsedeln. Det stämde. Utrymmet för ’red tape’ var uttömt. Mitt bohag kunde släppas. 

Tjänstemännen agerade trots sitt bedrägliga beteende som om de var oantastliga. Helt orädda för eventuellt ifrågasättande. 

Vi spolar fram till Sverige, december 2022. En potentiell korruptionsskandal inom Polisen rullas upp. Till synes oavsett vad som gått fel eller ifrågasätts, lyder svaret att en bedömning har gjorts och att det är gott så. Korruption i högsta polisledning i samband med rekrytering till kritiska ledningsroller och lönesättning fäktas bort med hänvisning till att privatlivet inte anbelangar någon. En utredare tillsätts. Samme utredare som tidigare frikänt SÄPO efter hanteringen av dådet på Drottninggatan, då polisen trots tips om Akilov valde att dra in bevakning, enligt journalisten Jonas Gummessons twittrande. 

Högsta polisledningens förhållningssätt i den aktuella skandalen påminner om det antaget oantastliga slaget som är gängse i en korrupt miljö.

Du som läser detta, kanske känner en viss mättnad, eller rent av trötthet. Samma saker om igen. Felbedömningar, överträdelser mot regelverk, korruptionsmisstankar, kostnader och säkerhetsrisker som följd. Men man fastnar i reaktivitet.

Låt oss fundera över att det finns två perspektiv på normalisering vad gäller korruption. En positiv, och en absolut livsfarlig. Den positiva är normaliseringen i form av att en medvetenhet etablerat sig. Korruptionen ”finns” i Sverige, och inkluderas i riskbedömning och granskningsförfarande. Den andra och absolut livsfarliga, är resignationen i form av att korrupta intressen vet att de i princip är oantastliga. Normaliseringen av konsekvensfrånvaro. 

Som sagt, anti-korruption saknar dessvärre penningtvättens regelverksdrivna stringensen. Inget kommer att ske av sig självt. Det är karriärer, prestige, inrotad praxis, ’kultur’ och personliga kopplingar som leder till att vissa och många gånger samhällskritiska intressen vet att de i princip är oantastliga. Det går inflation i begreppen systemhotande, förtroende, tillit med mera. Jag är osäker på om den argumentationen faktiskt hjälper. Det finns dock två konkreta steg som behöver göras.

För det första, begreppet ”vänskapskorruption” är unikt för Sverige. Skulle vi rimligen prata om vänskapspenningtvätt? 

I resten av världen pratar man om klientelism, nepotism och cronyism. Det är kärnan till korrupt, konkurrens- och värdedestruerande beteende för egen eller annans vinning. Det ger sig också uttryck i tjänstefel. Genom att sätta en egen svensk etikett på korrupt beteende, förminskar vi det. Det är dags att eliminera begreppet ’vänskapskorruption’ och använda mer rättvisande benämningar. 

För det andra, krävs åtgärder mot korruption som har mycket att lära av arbetet mot penningtvätt. Det vill säga, det behövs tydligare krav, i viss mån tvingande, för att ett systematiskt och effektivt antikorruptionsarbete ska komma till stånd. 

Det är fullt görbart. Min rekommendation är dels att involvera och bestycka internrevision med kompetens och kapacitet för att granska antikorruptionsarbetet som helhet, dels att verksamheter bör eftersträva ett systematiskt arbetssätt. Tänk årsplan, inkludera alltid korruption (och annan finansiell brottslighet också) i riskanalysen, jobba proaktivt med riskförståelsen i organisationen, exekvera due diligence, följa upp och utvärdera. Och gör sen om allt igen, senast nästa år, uppdatera, repeat. Det finns globala standarder som metodstöd, såsom Världsbankens riktlinjer för intergrity compliance, eller ISO37001 ledningssystem mot mutor. Allt för att inget glöms eller faller mellan de berömda stolarna. Det finns också en svensk kod, Näringslivskoden framtagen av Institutet Mot Mutor, som speglar dessa. 

Obligatorium för antikorruption och socialt ansvar är på väg genom EU-direktiv för ESG, och vi ser en helt annan medvetenhet i kapitalmarknaden jämfört med bara några år sedan. Så ja, det är hårda klappar. Bara inte tomten stjäl dem på vägen, och vi blir kvar i vår vänskapliga, icke-ifrågasättande och oantastliga slummer.

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se

Dela sidan:
Skriv ut:
Annons