”Valprövningsnämndens roll som garanti vid ett parlamentariskt osäkert läge kan jävas bort”
DEBATT – av jur. kand Karl Hedén
Snart är det val – grundstenen i den svenska demokratin. Nu i slutspurten av valrörelsen är det hög tid att belysa en för demokratin mycket viktig fråga; rätten för väljarna att kunna överklaga det kommande valresultatet om man anser att någonting inte har gått rätt till.
Rätten att få valresultatet oberoende och opartiskt överprövat är en ofrånkomlig förutsättning för att valet ska kunna betraktas som helt demokratiskt. Om rätten till överprövning av valresultatet inte finns kan förtroendet för valet och valresultatet kraftigt ifrågasättas.
På den här punkten finns det dock ett stort frågetecken i det svenska valsystemet.
I Sverige sker överprövningen av valresultatet inte av en domstol utan av Valprövningsnämnden som är en nämnd som utses av riksdagen.
Valprövningsnämnden består av sex ledamöter samt en ordförande. Ordföranden ska vara, eller ha varit, ordinarie domare och får inte vara ledamot av riksdagen. För ledamöterna finns det inga formkrav och sedan Valprövningsnämndens inrättande i och med 1974 års regeringsform har ledamöterna med några få undantag varit personer med stark partipolitisk anknytning – de flesta riksdagsledamöter eller före detta riksdagsledamöter.
Eventuella överklaganden av det kommande valresultatet kommer alltså att prövas av Valprövningsnämnden i en sammansättning som är tillsatt av den avgående riksdagen. Detta är ett demokratiskt problem. Är det verkligen politiker som ska pröva om valet har genomförts på ett rätt och riktigt sätt?
Innan Valprövningsnämnden inrättades prövades överklagande av valresultatet av dåvarande Regeringsrätten (nuvarande Högsta färvaltningsdometolen). Det främsta argumentet för att flytta överprövningen av valresultatet från en domstol till Valprövningsnämnden var tidsaspekten. Prövningen skulle gå snabbare om prövningen flyttades från domstol till Valprövningsnämnden.
Kravet på en snabb prövning motiverades med att det skulle minimera risken för ett parlamentariskt osäkert läge på grund av osäkerhet angående valresultatets riktighet. Valprövningsnämnden inrättades trots hård kritik från flera remissinstanser.
Valprövningsnämnden är ingen domstol. Dess prövningar har dock ansetts vara så viktiga att Valprövningsnämnden fått extra befogenheter, till exempel rätten att förordna om vittnesförhör, anlita externa experter och möjlighet att begära in yttranden angående genomförandet av valet från berörda myndigheter och personer.
Besluten som Valprövningsnämndens prövning kan leda till är att förordna om omräkning av röster eller, om det krävs, förordna om omval. Valprövningsnämndens beslut kan inte överklagas men däremot är det möjligt att ansöka om resning.
Det är Valprövningsnämndens sammansättning med politiker som ledamöter som skapar det största frågetecknet i sammanhanget. Problemet är tydligt – ledamöter i Valprövningsnämnden kan komma att pröva överklaganden av ett valresultat som påverkar ledamotens egen eller ledamotens partis valresultat positivt eller negativt.
Detta aktualiserar frågan om jäv. Det är förvaltningslagens jävsregler som är tillämpliga på Valprövningsnämndens ledamöter. Ledamöternas partipolitiska engagemang och den starka kopplingen till ett parti kan påverka väljarnas förtroende för att ledamöterna i Valprövningsnämnden är opartiska i sin prövning av överklaganden.
Utifrån ser det ut som att det finns en risk för att partipolitisk hänsyn tas under prövningen. Jäv är en grund för resning och Valprövningsnämndens beslut kan bli föremål för resning. Prövningen av en resningsansökan sker då i de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Ett parlamentariskt osäkert läge, vilket Valprövningsnämnden är tänkt att vara garantin mot, skulle trots allt kunna aktualiseras om det blir frågan om resningar på grund av jävsfrågor och någon eller några av Valprövningsnämndens ledamöter bedöms vara jäviga på grund av sitt partipolitiska engagemang.
I det fallet skulle det bli oklart vem som skulle pröva överklaganden rörande valresultatet. Valprövningsnämnden får därför anses utgöra ett svagare skydd för att överklaganden av att valfrågor prövas på̊ ett oberoende och opartiskt sätt än om prövningen skulle göras av en domstol.
Bortsett från alla konstitutionella och förvaltningsrättsliga regler kan det för den väljare som överklagat ett val framstå som mycket konstigt att överklagandet prövas av politiker. Det finns en stor risk att väljaren inte uppfattar överprövningen som oberoende och opartisk, vilket inte är bra för det svenska valsystemet. Valprövningsnämnden är därför ett mycket svagt skydd för den svenska demokratin.
Karl Hedén skrev sitt examensarbete vid Juridiska fakulteten vid Lunds universitet om Valprövningsnämnden. Examensarbetet kan läsas i sin helhet här:
Valprövningsnämnden – en oberoende och opartisk överprövning av valfrågor?
