Två män åtalades vid Solna tingsrätt för att ha angripit en tredje man utanför ett bostadshus. Enligt åtalet skulle de bland annat ha misshandlat honom, tvingat in honom och fört bort honom i en bil. Därefter skulle de hållit fast honom och med våld tryckt in ett föremål, sannolikt ett spadskaft, i hans ändtarmsöppning.
Anledningen var att de misstänkte att han hade ett förhållande med den ene mannens syster, tillika den andre mannens före detta fru.
Tingsrätten fann att offrets uppgifter om händelseförloppet vid tillfället för gärningarna, till skillnad från de åtalade, varit sammanhängande och detaljerade samt stöddes av skriftlig bevisning och vittnesutsagor i målet. Av den anledningen ansåg rätten att offrets uppgifter om händelsen skulle ligga till grund för prövningen av åtalet.
Domstolen fann det styrkt att männen begått de åtalade gärningarna och att de gjort det tillsammans och i samförstånd. Tingsrätten biföll därför åtalet och dömde männen för bland annat grov misshandel, olaga hot, olaga tvång och människorov.
Domstolen bedömde att den gärning som avsåg fasthållande och intryckande av ett föremål i offrets ändtarmsöppning uppenbart syftat till att kränka hans sexuella integritet. Männen dömdes därför även för våldtäkt. Straffet bestämdes till fyra års fängelse för dem vardera. Männen skulle även solidariskt betala skadestånd om drygt 210 000 kronor till målsäganden.
Liksom underinstansen finner nu hovrätten att målsägandens berättelse, då den får starkt stöd av den tekniska bevisningen i målet, ska ligga till grund för bedömningen. Enligt rätten är samtliga moment i gärningsbeskrivningen styrkta.
Även i rubriceringsfrågan instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning. Domstolen tillägger dock avseende våldtäkten att Högsta domstolen i ett avgörande ytterligare klargjort att denna typ av handling har en sådan påtaglig sexuell prägel att den ska betraktas som ett sexbrott oavsett gärningsmannens sexuella lust.
Rätten framhåller även att det är utrett att bortförandet ska betecknas som människorov. Detta då offret misshandlats i samband med bortförandet och avsikten med bortförandet därför enligt hovrätten redan där gjorts tydlig.
Avseende påföljd konstaterar hovrätten att det samlade straffvärdet för brotten uppgår till i vart fall fyra år och sex månader. Fängelsestraffen ska därför enligt rätten skärpas.
I fråga om skadestånden gör domstolen samma bedömning som tingsrätten.
