Det var i september förra året som en kvinna blev utsatt för en gruppvåldtäkt i närheten av ett så kallat HVB-hem i Kalmar. Minst tre unga män deltog.
En förundersökning inleddes om grov våldtäkt – ett brott som har ett straffminimum på fyra års fängelse.
Bryta igenom sekretess
För att kunna utreda vilka personer som hade varit inblandade begärde förundersökningsledaren, kammaråklagare Bengt Wahlström, ut handlingar från Kalmar kommun med identiteten på de ungdomar som hade varit inskrivna vid HVB-hemmet.
Åklagaren hänvisade till den särskilda bestämmelse i lagen som innebär att utredningar om grova brott ”bryter igenom” sekretessen.
Kommunen sade dock nej och hänvisade till att ungdomarna var skyddade av sträng sekretess.
”Kan återfalla i nya brott”
Kommunen pekade på att ingen specifik person var misstänkt och att de handlingar som åklagaren hade begärts ut därför skulle komma att omfatta även en rad personer som inte hade varit inblandade i brottet.
Åklagaren överklagade kommunens beslut till Kammarrätten i Jönköping. Han skrev i sitt överklagande:
”Gärningsmännen är än så länge okända. Det kan befaras att den som gjort sig skyldig till ett brott av förevarande slag kan komma att återfalla i brott av mycket allvarligt slag. Det är därför av synnerligt stor vikt att de efterfrågade uppgifterna tillförs förundersökningen så att de aktuella gärningsmännen kan identifieras.”
Flertalet kan inte misstänkas
Kammarrätten gick dock på kommunens linje och sade nej med hänvisning till sekretess:
”Kammarrätten bedömer att ett tillmötesgående av begäran skulle medföra att uppgifter kommer att lämnas ut, trots att flertalet av de berörda personerna ifråga inte med fog kan misstänkas för brotten.”
Åklagarmyndigheten överklagade – genom riksåklagarens kansli – kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen.
Åklagarmyndighetens rättschef Lars Werkström skrev i överklagandet:
”Förundersökning om grov våldtäkt pågår. Det hemställs om mycket skyndsam handläggning.”
HFD ansåg dock att det inte fanns anledning att prövat fallet.
Vände sig till Migrationsverket
Kammarrättens dom stod därmed fast och kommunen behövde inte lämna ut handlingarna till åklagaren.
Kammaråklagare Bengt Wahlström hittade då en ”genväg”:
– När jag inte fick ut handlingarna från kommunen vände jag mig till Migrationsverket och utifrån de handlingar och listor jag fick därifrån kunde vi sedan inleda ”operation DNA-topsning” vilket ledde till att vi fick träff på de två personer som nu sitter häktade, säger han till Dagens Juridik.
”Finns ytterliggare en gärningsman”
De handlingar han fick från Migrationsverket innehöll dock inte samma uppgifter som de som han hade hoppats på att få ut från kommunen:
– Även om det inte är säkert att de efterfrågade uppgifterna skulle ha medfört att den tredje gärningsmannen hade kunnat gripas är det alltid olustigt som förundersökningsledare att veta att jag inte kunnat vända på alla stenar. Särskilt när uppgifterna finns hos annan myndighet i form av socialtjänsten.
– Jag är övertygad om att det finns ytterligare gärningsman som inte lämnat säkringsbara spår efter sig.
”Lagen borde ändras”
Bengt Wahlström är kritisk till den juridik som satte stopp för möjligheten att få ut handlingarna från kommunen:
– Utifrån kammarrättens bedömning, och att HFD inte meddelade prövningstillstånd, så får man ju säga att kommunen gjorde en korrekt bedömning rent juridiskt.
– Jag tycker dock att det vore rimligt att sekretessen får ge vika när det gäller utredningar av så här allvarliga brott. I det här fallet handlar det om brott som har ett minimistraff på fyra års fängelse… Efter den här domen borde lagen därför ändras.
De två personer som sitter häktade kommer snart att åtalas för grov våldtäkt.
