Hovrätten upphävde ett utvisningsbeslut för en våldtäktsdömd tunisier. Mannen hade i tingsrätten dömts för våldtäkt, tingsrätten hade även beslutat om utvisning. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen men upphävde utvisningsbeslutet. Trots att mannen tidigare dömts för våldsbrott och återfallit i våldsbrottslighet tog man hänsyn till mannens barn som är boende i Sverige. Barnens kontakt med fadern skulle sannolikt försämras om han utvisas.
Högsta domstolen konstaterar precis som hovrätten och tingsrätten att det brott mannen begått är så allvarligt att förutsättningarna för utvisning är uppfyllda. Mannens tidigare brottslighet visar på att det finns anledning att anta att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Barnens behov av kontakt med fadern är en omständighet som särskilt skall beaktas vid beslut om utvisning. Högsta domstolen anser dock att det finns ett starkt samhällsintresse av att mannen förhindras att begå nya brott i Sverige, detta intresse väger över barnens behov i detta fall.
