Reportaget är ursprungligen publicerat i Legally yours 4/2007. För att se pdf, klicka här
Ängsligt blickar Jan Karlsson bort mot de avlägsna, tunga molnen. Oron för regn har hållit honom vaken under natten.
– Jag bor på översta våningen och kunde höra när smattret mot taket upphörde, det var för några timmar sen, konstaterar han.
Per Durling granskar himlen med kännarmin:
– Ja, det kan nog komma en skvätt. Man skulle kanske ha packat ner regnstället, trots allt.
För advokatduon är uppehållsväder viktigt för en lyckad mc-utflykt.
– Utan stänkskärm så lär det inte bli någon höjdare idag. Det kommer att spruta som en fontän rakt upp i ansiktet, anar Jan Karlsson.
Det är en tidig försommarmorgon på Shell-macken i söderförorten Hallunda. Morgontrafiken på Södertäljevägen har inte hunnit starta på allvar. De mc-burna juristerna har bensinpumparna så gott som för sig själva. Allt eftersom ansluter fler och fler av medlemmarna. Sammanlagt har tolv personer anmält sig till helgens resa. Destinationen är södra Gotland. Första dagen går färden till färjeläget i Oskarshamn. De följande två dagarna väntar olika rundturer på Gotland.
Vägen till målet är dock minst lika viktig. Per Durling tillbringade gårdagen med att provåka sträckan Stockholm – Söderköping, över Stigtomta, Björkvik, Kvarsebo och Vikbolandet. Sammanlagt 40 mil. Att söka upp de bästa småvägarna är nämligen en av hans uppgifter som informell ledare i Lawriders. Förra året gjorde han i förväg en egen resa till Finland, för att rekognoscera.
– Jag försöker hitta småvägar som vi inte har åkt förut. Det är det som det roliga, motorvägar är inget kul att köra på.
Tillsammans med bland andra Jan Karlsson ingår han i gruppens kärna. Det gör även Åke Broné, som hälsar Per Durling med en rejäl kindpuss.
– Man måste visa respekt för sin president, förklarar han.
Krister Jansson kliver ut från Shell-macken. Han har hamstrat cigarretter, tre paket John Silver utan filter.
– Det är osäkert om man får tag på såna här ute i landet. Men det här borde vara tillräckligt för tre dagar.
Gruppen är snart komplett. Avfärden närmar sig. Jan Karlsson har tankat färdigt sin hembyggda Harley Davidson. Det tog tio år att få motorcykeln komplett. Delarna har han köpt på olika mc-marknader.
– Jag har byggt om den några gånger under tiden. Grejerna kommer från 50-talet och framåt. Oljefiltret, till exempel, är från 1952. När jag började med det här var det lätt att hitta delar. Nu är det omöjligt, det finns så många samlare.
För att sätta sin egen prägel på motorcykeln har Jan Karlsson valt att inte begränsa utsmyckningarna till HD-memorabilia. På instrumentpanelen finns även Advokatsamfundets emblem påskruvat.
Åke Broné säger att han aldrig lär glömma hur det gick till när Lawriders grundades, även om han så ”får alzheimer”.
Det var sent i maj 1995. Per Durling hade nyligen köpt motorcykel och identifierat ett antal kollegor som alla delade hans hobby.
Brottmålsadvokaten Åke Broné var en av de självskrivna. I 18 år satt han som ordförande i gotländska speedwayklubben Bysarna, i många år var han även aktiv i Svemo (Svenska Motorcykel- och Snöskoterförbundet).
Intresset hade väckts i barndomskvarteren i Visby. Några av traktens största speedwaystjärnor bodde i grannskapet:
– De varvade motorerna på andra sidan staketet, berättar han. Jag minns metanoldoften än idag, den är väldigt säregen. Lägg bensinolja i en upphettad stekpanna, så har du den.
– Själv har jag aldrig tävlat i speedway, men jag har alltid älskat sporten.
Och att tacka ja till en mc-utflykt med kollegor var för honom en självklarhet.
Första tankstoppet var i Roslags-Näsby. När de 14 juristerna – med hjälmar och skyddskläder var de oigenkännliga – mullrade in på bensinstationen så var redan ett annat mc-gäng på plats.
– De var tatuerade med bar överkropp och hårpiskor, jeans och skinnvästar. Deras utrustning skulle aldrig ha godkänts av Svemo, noterar Åke Broné.
– När vi for in där så följde de oss med spänt intresse, misstänksamhet.
Men sen tog vi av oss hjälmarna. ”Det där är ju min advokat!” sa en.
”Och det där är ju min!” sa nästa. Sanslöst! De var skitimponerade, gick fram till oss ungefär som aporna beskådas på Skansen. Det förde med sig att vi steg i deras aktning som advokater och försvarare. De ville att vi skulle bränna gummi ihop med dem till någon HD-mässa i Norrtälje, men vi tackade nej. Vi ville hellre ta småvägar.
Framme på hotellet i Grisslehamn trodde advokatgänget länge att de skulle sitta ensamma i matsalen. Turistsäsongen hade ännu inte startat, få rum var upptagna över helgen.
– Men vid bordet bredvid oss stod ytterligare 14 kuvert uppdukade. Först trodde vi att det var dubbelbokat, men när vi serverats förrätten så kommer en hel möhippa in! Vi dansade till småtimmarna.
På vägen hem bestämde sig juristerna för att göra mc-resan till en årlig tradition. I Knutby, på pizzerian, grundades Stockholm Lawriders MC.
Namnet var ett majoritetsbeslut. Visionerna var storslagna:
– I början hoppades vi att andra advokater skulle bli inspirerade, att det skulle dyka upp fler klubbar i andra städer. Göteborg Lawriders, Malmö Lawriders, ett gäng i Säffle och så vidare. Men ännu har inget hänt.
Men det är inte för sent för expansionsplanerna att infrias. Gänget har två ”hangarounds”, Eskilstuna-advokaterna Lars-Åke Chorell och Peter Eklund.
Liksom i andra mc-gäng är inträdeskraven strikt reglerade. Efter ett år som ”prospect” kan man komma ifråga för riktigt medlemskap.
– Vi har egentligen bara två krav för att någon ska platsa i gänget, förklarar Åke Broné. Man ska vara advokat och man ska vara med och dela notan lika. Men det finns några som inte har passerat det nålsögat.
I höjd med Läggesta-avfarten tappar Pecka Erlandsson växelreglaget. Hans Harley Davidson Sportster höll endast för en knapp timmes körning.
– Plötsligt trampade jag rakt ut i luften, det kändes väldigt tomt, konstaterar han.
Incidenten var dock inte helt oväntad.
– Jag hade problem redan i morse. Fick inte ut motorcykeln ur garaget, var tvungen att handjaga den uppför backen.
Dagens mc-utflykt är hans första efter några års paus.
– Men cykeln är nyrenoverad, jag vet inte vad som kan ha hänt.
När Pecka Erlandsson rullar in till reskamraterna som radat upp sig i en parkeringsficka kör en av dem, Martin Särman, tillbaka en bit för att leta reda på växelspaken. Sökandet ger snabbt resultat, 100 meter bort ligger den vid vägrenen.
– Titta, likadan som den jag hade! skämtar Erlandsson när han återfår spaken. Bistådd av flera motorkunniga kollegor monteras den tillbaka.
– På varje resa är det problem med någon cykel…och alltid är de av fabrikatet Harley Davidson, kommenterar Per Durling.
Pikarna om olika mc-märken är frekventa. För Åke Broné spelar tyngden stor roll:
– Jag har haft cyklar som vägt 350 kilo. Lägg till packning, full tank och 100 kilo gubbe på det. Då har du ett halvt ton som åker runt på vägarna. Det blir för tungt, det är inget kul att köra. Nu har jag en BMW, samma modell som de kör Paris-Dakar-rallyt med. Den är väldigt följsam, med jämn och fin gång.
Även Krister Jansson kör BMW, en veteran av årsmodell 1974. Han är skeptisk till nybörjare som skaffar mytomspunna Harley Davidsons:
– Många vill nog vara lite rebell. Men då ska det till mer än att man köper en HD. Och att både vara advokat och rebell, det går inte. Där måste man nog välja.
Variationen är annars stor. Stabila fordon blandas med smidigare japanska modeller. Gunnar Falk kör en Yamaha V-Max. Han beskriver den som ”fullständigt livsfarlig”:
– 285 kilo med stort bakdäck och jättemotor. I en recension skrev de att den var fullständigt onödig, ”går inte att svänga, man kan bara köra ihjäl sig”.
Varningen var inte avskräckande. Gunnar Falk köpte motorcykeln av en kompis 1992. Efter förra årets Lawriders-resa, till Finland, har den dock fått stå oanvänd.
– Vädret var så taskigt på den resan så jag har låtit V-maxen vara kvar i garaget sen dess. De första åren brukade jag resa till jobbet med den, men inte nu längre. ´Jag har väl blivit bekvämare med åren.
För många av medlemmarna är den traditionella Lawriders-resan ett av få tillfällen att köra motorcykel.
– För många är det årets höjdpunkt, säger Krister Jansson. Att vara ute med kollegor, snacka jobb, dra roliga vitsar och åka båge.
– Nu får man nosa på friheten. Den känslan är skön efter en stressad dag på jobbet. Du bestämmer i detalj hur du ska färdas på vägen. Man svänger genom att fördela vikten över bågen .Du har en helt annan kontroll över kraften och hastigheten än vad du har i en bil.
Efter åtskilliga timmars regn korsar Lawriders den östgötska landsbygden i kolonn. Den här dagen leder Per Durling gruppen. Åke Broné kör sist.
– På så sätt håller vi ihop, man kan varna de som ligger bakom ifall någonting har hänt längre fram i ledet. På samma sätt håller den som ligger näst sist koll på den som kör sist, förklarar han.
Trots systemet förekommer missöden.
– När vi stannade för att tanka häromåret så var det en polare som tog fel och körde iväg med ett annat gäng i stället. Han åkte med dem i ösregn, över en timme. Vi andra var oroliga och trodde att han hade kört omkull.
De allra flesta av medlemmarna är brottmålsadvokater. Samtliga är män.
– De första åren hade vi tjejer med, sen hoppade de av när de blev gravida och kände att de inte hade tid längre.
– Vi har bra sammanhållning i gruppen. Resan är en social grej, något man längtar till ett halvår i förväg. Det är lite juridik och mycket garv.
Åke Broné framhåller att utflykten även har ett utbildningssyfte:
– Inför kvällens middag har vi alltid ett seminarium. Årets tema är skadestånd på grund av brott. Jag är själv kursledare. I kväll kommer jag att lägga fokus på hur man agerar både som försvarare och målsägandebiträde. Riktlinjerna drar vi upp i bastun, sen genomförs utbildningen i baren.
På Stadshotellet i Oskarshamn försöker Pecka Erlandsson förgäves få sina regndrypande kläder torra genom att svepa en hårtork över dem. Samtidigt letar Krister Jansson efter en torr cigarett. Ösregnet har förstört hela
förrådet:
– Jag får ge mig ut innan båten går i morgon bitti och försöka hitta några paket här i stan.
För honom lär inte resan med Lawriders bli årets sista MC-tur.
– Jag kommer nog åka på flera märkesträffar, för andra BMW-ägare. Det finns en kraft i motorcyklar som alla borde få uppleva.
När Gotlandsfärjan anlöper Nynäshamn kör inte alla Lawriders av på motorcykel. En av dem promenerar i stället raka vägen till busshållplatsen. Trots att växelreglaget återfanns så förföljde motorproblemen Pecka Erlandsson under hela resan.
– Jag körde på trean hela tiden, fram till lunch den första dagen. Och inte vågade jag stänga av motorn heller. Jag ville inte besvära kompisarna med att behöva skjuta på cykeln hela tiden. Därför kunde jag till exempel inte tanka, förklarar han.
På Gotland lämnade han in motorcykeln på reparation. Verkstaden lånade honom en Honda i utbyte. Samtidigt hjälpte hans kamrater honom att välja ny utrustning: hjälm, skyddskläder, stövlar, handskar.
– Jag åker iväg med en HD och kommer hem med bussen från Nynäshamn, iklädd ny utrustning för 12 000 spänn. Klart att frun ska bli förvånad.
Strapatserna har inte avskräckt honom.
– Nej för fan. Nästa år kör jag igen. Några snackade om att ge sig ut redan i höst, då ska jag med!
