År 2005 kom en idag 28-årig man till Sverige för att söka asyl. Han uppgav att han var statslös palestinier från Västbanken och han använde en palestinsk passhandling för att styrka sin identitet.
I augusti 2006 beviljades han permanent uppehållstillstånd i Sverige.
År 2008 ska dock Migrationsverket ha fått uppgifter som tydde på att 28-åringen i själva verket kunde vara jordansk medborgare. I januari 2010 började myndigheten därför utreda om det skulle vara möjligt att återkalla 28-åringens uppehållstillstånd och utvisa honom till Jordanien.
Enligt Migrationsverkets egna riktlinjer ska dock inte personer med palestinskt pass utvisas till Jordanien. I en promemoria skriver verket:
”Personer med palestinska resedokument (PA-pass) är inte jordanska medborgare och kan inte sändas tillbaka från Sverige till Jordanien efter ett utvisningsbeslut. En person som är innehavare av ett palestinskt resedokument är enligt jordanska inrikesministeriet likställd med varande palestinier och denne kan därför inte verkställas till Jordanien utan bör i stället sändas tillbaka till Västbanken eller Gaza.”
I promemorian står också att läsa:
”Om en person underlåter att informera de jordanska myndigheterna men de jordanska myndigheterna på annat sätt informeras om att personen erhållit ett PA-pass, kommer de automatiskt att dra tillbaka det jordanska medborgarskapet. Enligt information från det jordanska inrikesministeriet kommer en jordansk medborgare som skickas tillbaka till Jordanien och som vid ankomst visar upp ett PA-pass för de jordanska myndigheterna att behandlas som en palestinier och inte jordanier och kommer därmed inte att accepteras inresa i Jordanien.”
Tidigare JO-kritik
Eftersom Migrationsverket inte var på det klara med om 28-åringen verkligen var jordansk medborgare tog man kontakt med svenska ambassaden i Jordaniens huvudstad Amman. Migrationsverket ska i samband med det ha förklarat att 28-åringen hade ett palestinskt pass.
Men när ambassaden sedan skickade förfrågan vidare till jordanska myndigheter klargjorde man inte att 28-åringen hade palestinska handlingar.
Jordanska myndigheter kom sedan tillbaka till ambassaden och förklarade att 28-åringen var jordansk medborgare.
Justitieombudsmannen har tidigare riktat kritik mot svenska ambassaden i Amman i fallet. I uttalandet skriver JO Cecilia Nordenfelt:
”Migrationsverkets lagakraftvunna beslut om att utvisa [28-åringen] till Jordanien grundas på uppgiften från det jordanska utrikesministeriet om att han är jordansk medborgare. I efterhand kan man konstatera att de jordanska myndigheterna knappast hade lämnat detta besked om Sveriges ambassad i Amman i januari 2010 hade informerat dem om att [28-åringen] innehade palestinska resedokument. Det är oklart varför ambassaden inte vidarebefordrade samtliga uppgifter om [28-åringen] till de jordanska myndigheterna. – Här lades enligt min mening grunden för de verkställighetsproblem som därefter drabbat [28-åringen].”
På grund av vad jordanska myndigheter uppgett beslutade dock Migrationsverket att återkalla 28-åringens permanenta uppehållstillstånd och utvisa honom till Jordanien. 28-åringen överklagade beslutet men fick avslag av migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen gav honom inte prövningstillstånd.
I augusti 2011, efter att Migrationsverkets beslut om utvisning vunnit laga kraft, lämnades fallet över till polisen.
”Omöjligt genomföra utvisning”
Men polisen ansåg att det var omöjligt att verkställa utvisningen eftersom 28-åringen endast hade ett palestinskt pass och jordanska myndigheter därför skulle vägra släppa in honom i landet. Polisen bedömde att 28-åringen behövde antingen ett jordanskt pass eller en handling som bekräftade att han skulle tas emot som jordansk medborgare trots att han hade palestinskt pass för att utvisningen skulle kunna verkställas.
28-åringen kontaktar därför själv jordanska ambassaden i Sverige för att be om ett pass. I oktober 2011 fick han ett skriftligt svar i vilket ambassaden förklarar att han är palestinsk medborgare, inte jordansk.
Även polisen kontaktar därför i detta läge svenska ambassaden i Amman för att be om hjälp. Polisen vill att ambassaden ska ta kontakt med jordanska myndigheter och be om en officiell handling som bekräftar att 28-åringen är jordansk medborgare.
Polisen informerar ambassaden om att 28-åringen har palestinskt pass, att jordanska myndigheter tidigare har uppgett att han var jordansk medborgare men att jordanska ambassaden i Sverige senast gett beskedet att 28-åringen inte var jordansk medborgare.
Först i juni 2012, efter att polisen kontaktat ambassaden ett flertal gånger, kommer ett svar. Jordanska myndigheter skriver att 28-åringen kan ta kontakt med närmsta ambassad för att få ett jordanskt pass.
Polisen kontaktar därför jordanska ambassaden på nytt för att få ett pass till 28-åringen, trots att han redan försökt göra det själv. Polisen får dock samma svar som tidigare; något pass kommer inte att utfärdas.
”Inget hinder”
Polisen kontaktar därefter Migrationsverket för att underrätta myndigheten om att det inte går att verkställa utvisningen av 28-åringen och för att få besked om vad polisen bör göra härnäst. Polisen skickar med den jordanska ambassadens nekande svar på både 28-åringens egen och polisens förfrågan om ett jordanskt pass.
Trots det kommer Migrationsverket, som svarar på polisens förfrågan mer än tre månader senare, att hävda att det inte finns något hinder mot att verkställa utvisningsbeslutet. Enligt myndigheten finns ingen anledning att ifrågasätta de tidigare bekräftade uppgifterna om att 28-åringen är jordansk medborgare.
Sju månader senare, i juni 2013, kontaktar sedan polisen återigen Migrationsverket och ber om tydliga anvisningar om hur utvisningsbeslutet mot 28-åringen ska verkställas. Polisen bifogar en skrivelse som svenska ambassaden i Amman fått från det jordanska utrikesministeriet. Av skrivelsen framgår att utrikesministeriet ombetts att ge 28-åringen tillstånd att resa in i Jordanien med FN-resedokument men att myndigheterna avslagit begäran.
I september 2013 svarar Migrationsverket på polisens förfrågan. Verket anser fortfarande inte att det finns något hinder mot att verkställa utvisningsbeslutet. Eftersom det inte framgått av skrivelsen från de jordanska myndigheterna varför 28-åringen nekats tillstånd att resa in i Jordanien menade verket att det inte fanns någon anledning att ifrågasätta de tidigare uppgifterna om att han var jordansk medborgare.
JO Cecilia Renfors, som påbörjat en förnyad granskning av fallet, påpekar här att det är oklart varför den svenska ambassaden skulle ha bett jordanska myndigheter att låta 28-åringen resa in i landet med FN-dokument när uppdraget när uppdraget som ambassaden fått från polisen var att be om en officiell handling som bekräftar att 28-åringen är välkommen till Jordanien som medborgare.
Ny granskning
Hon skriver också att det är ”anmärkningsvärt” att Migrationsverket, i sitt svar till polisen, återigen inte lämnar några anvisningar om hur utvisningsbeslutet ska verkställas.
I samband med att JO inledde en ny granskning av fallet påbörjade också Migrationsverket en ny utredning. Verket kontaktade därför återigen svenska ambassaden i Amman.
I augusti 2014 fick Migrationsverket svar på sin förfrågan till ambassaden. Men istället för att kontakta jordanska utrikesministeriet hade ambassaden gett i uppdrag åt en så kallad förtroendeadvokat att utreda 28-åringens medborgarskap, skriver JO.
Resultatet av förtroendeadvokatens uppdrag, som publiceras i JO:s beslut, är detta:
“Today I got the below-confirmed information:
Based on the official records. The national number (…) is issued to A.R. – born in 1987 – and his mother’s name is (…), and the national number is active.
Moreover, the authorities confirmed that the same person A.R. has a Jordanian passport and in the same time has a Palestinian passport, which is a common event in Jordan.
Based on the above, the person in question is a (full) Jordanian citizen, and his claims the he is not a Jordanian citizen are not real.”
I december 2014 beslutar sedan Migrationsverket på nytt att det inte finns några hinder mot att verkställa utvisningsbeslutet.
Enligt verket finns det inte skäl att ifrågasätta uppgifterna som jordanska myndigheter lämnade 2010 om att 28-åringen var jordansk medborgare – alltså de uppgifter som myndigheterna gav då svenska ambassaden missat att upplysa dem om att 28-åringen hade palestinskt pass.
Migrationsverket anser också att de uppgifter som förtroendeadvokaten lämnat visar att 28-åringen fortfarande är jordansk medborgare.
JO Cecilia Renfors skriver:
”Det är oklart vilka överväganden som låg bakom beslutet att anlita en förtroendeadvokat för att utreda [28-åringens] medborgarskap i stället för att, som tidigare, vända sig direkt till jordanska myndigheter. Det framgår inte heller vilka uppgifter om [28-åringen] som lämnats till förtroendeadvokaten för att denne skulle kunna fullgöra sitt uppdrag. Mycket tyder på att varken ambassaden eller verket gjorde någon sekretessprövning innan [28-åringens] personuppgifter överlämnades till företroendeadvokaten trots att det av e-postkorrespondensen mellan myndigheterna framgår att de var överens om att en sådan skulle göras. Eftersom [28-åringen] inte hade samtyckt till att hans personuppgifter lämnades ut är det självklart att en noggrann sekretessprövning ska göras innan utredningsåtgärder kan vidtas. Bedömningen i sekretessfrågan ska dessutom dokumenteras. Vidare är den redovisning som förtroendeadvokaten har lämnat över sitt uppdrag mycket knapphändig. Det framgår till exempel inte vilka utredningsåtgärder som advokaten har vidtagit, och det anges inte heller på vilket sätt eller från vem han fått den information han redovisar. Det finns enligt min mening redan av den anledningen skäl att värdera dessa uppgifter med viss försiktighet. Dessutom står de uppgifter som förtroendeadvokaten lämnat om möjligheten till dubbla medborgarskap i motsatsställning till innehållet i promemorian från Sveriges ambassad i Amman. Det framgår inte av Migrationsverkets beslut varför verket valt att sätta tilltro till dessa uppgifter framför rätts- och landinformationen.”
JO är också djupt kritisk till att handläggningen av 28-åringens fall pågått under så lång tid. Hon skriver:
”Arbetet med att försöka verkställa [28-åringens] utvisningsbeslut har pågått under tre och ett halvt år, vilket naturligtvis är mycket otillfredsställande. En av anledningarna till den långa handläggningstiden är att flera myndigheter varit inblandade i hanteringen av [28-åringens] ärende. Enligt min uppfattning har Migrationsverket ett stort ansvar för att [28-åringens] utvisningsbeslut inte har kunnat verkställas, och det finns anledning att rikta allvarlig kritik mot verkets handläggning av [28-åringens] ärende. Jag förutsätter att Migrationsverket snarast ger Polismyndigheten nödvändiga anvisningar för att genomföra verkställigheten eller vidtar andra åtgärder. Verket bör också se över samarbetsformerna med Polismyndigheten för att undvika att liknande situationer uppstår i framtiden.”
Foto: Drago Prvulovic / TT
