Ett 14-årigt barn, fött och uppvuxet i Sverige, beviljas
uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter eftersom en utvisning ansågs stå i strid med Barnkonventionen.
Vid en sammantagen bedömning av de ”exceptionella
omständigheterna i barnets fall och den mycket starka
anknytningen hit” kan en utvisning, enligt migrationsöverdomstolen, inte anses vara proportionerlig.
Flickans föräldrar kom till Sverige från Libanon och sökte asyl i september 2004. I mars 2006 föddes flickan och de sökte då även asyl för hennes del och har sedan dess genomgått två asylprocesser där de båda gångerna utvisats.
Efter att det senaste beslutet om utvisning preskriberades ansökte familjen, i augusti 2016, om asyl på nytt me Migrationsverket bedömde då att familjen inte gjort sina gjort sina åberopade skyddsskäl sannolika. Inte heller ansåg Migrationsverket att det förelåg några synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter i familjens ärende. Slutligen ansågs en utvisning av familjen inte strida mot svenskt konventionsåtagande och Migrationsverket beslutade därför, i december 2018, att utvisa hela familjen till Libanon.
Familjen överklagade beslutet till migrationsdomstolen och yrkade att de skulle
beviljas uppehålls- och arbetstillstånd samt flykting- eller alternativ
skyddsstatusförklaring och resedokument, men fick avslag på sitt överklagande. De gick då vidare till migrationsöverdomstolen som meddelade prövningstillstånd och nu gör en delvis annan bedömning.
Mycket stark anknytning till Sverige
Migrationsöverdomstolen konstaterar att den 14-åriga flickan, till skillnad från yngre barn, ”befinner sig i en identitetsskapande ålder med sociala relationer utanför den egna familjen” och att de kontakter hon etablerat här i allt väsentligt kommer att upphöra vid en flytt till Libanon. Genom den långa vistelsetiden måste 14-åringen, enligt domstolen, ”anses ha fått en sådan stark anknytning till Sverige att det finns stora fördelar för henne att stanna i Sverige jämfört med att resa till Libanon” och därför får det sammantaget anses vara det bästa för henne att få fortsätta vistas i Sverige.
Migrationsverket konstaterar vidare att 14-åringens vistelsetid i Sverige varit mycket lång, men att den under lång tid varit illegal då hennes familj undanhållit sig verkställighet av tidigare utvisningsbeslut. Hennes låga ålder har samtidigt inneburit att hennes möjlighet att påverka föräldrarnas val att inte följa besluten varit begränsad.
Vid en sammantagen bedömning av de exceptionella omständigheterna i 14-åringens fall och ”med särskild hänsyn tagen till hennes mycket starka anknytning till Sverige”, bedömer Migrationsöverdomstolen att hennes bästa väger tyngre än
de motstående intressen som gjorts gällande och en utvisning skulle därför inte vara proportionerlig.
Samtliga får tidsbegränsade uppehållstillstånd
Detta innebär att det finns sådan särskilt ömmande omständigheter som gör att en utvisning skulle strida mot Barnkonventionen, varför det finns skäl att bevilja henne ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och upphäva hennes utvisningsbeslut.
Vad gäller föräldrarna konstaterar migrationsöverdomstolen att det ”uppenbart skulle strida mot svenskt konventionsåtagande” att utvisa föräldrarna och separera familjen. Föräldrarna beviljas därför tidsbegränsade uppehålls- och arbetstillstånd respektive uppehållstillstånd under 13 månader.
