Den 26-årige mannen åtalades vid Skellefteå tingsrätt för att ha misshandlat och våldtagit en kvinna vid en cykelväg i Skellefteå.
26-åringen uppgav att han bara hade hjälpt kvinnan upp från marken sedan hon fallit av sin cykel.
Kvinnan, å sin sida, berättade att mannen hade dragit in henne i ett skogsområde, misshandlat henne och tvingat henne till sex.
Kvinnan skrek på hjälp
Tre vittnen i en förbipasserande bil uppgav att de hade sett två cyklar på cykelvägen och en man i skogen nära cykelvägen som gjort ”juckande rörelser”. De anade att det pågick en våldtäkt och två av dem återvände därför till platsen där de hörde hur kvinnan skrek på hjälp.
När de kom fram såg de kvinnan och 26-åringen – som hade neddragna byxor.
Tingsrätten konstaterade att det inte finns några direkta vittnesmål för att 26-åringen skulle ha misshandlat eller våldtagit kvinnan. Det har inte heller påvisats skador eller DNA-spår från 26-åringen.
Tingsrätten ansåg dock att kvinnans berättelse både var tillförlitlig och fick så starkt stöd av den övriga bevisningen att den skulle läggas till grund för bedömningen.
Utvisning på tio år
Tingsrätten dömde därför mannen för våldtäkt och misshandel till två och ett halvt års fängelse, drygt 120 000 i skadestånd till kvinnan och utvisning på tio år – någonting som mannen motsatte sig.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”X (den tilltalade) har bestritt utvisning främst med hänvisning till att han har en son här i landet som han skulle tappa kontakten med för det fall skulle utvisas. Tingsrätten menar att den kränkning som X utsatt enskild för främst genom våldtäktsbrottet är så allvarlig att han bör utvisas trots att han genom sitt barn har en viss anknytning till Sverige.”
Har inte träffat sonen på fem månader
Domen överklagades till Hovrätten för Övre Norrland som friar mannen från misshandel men i övrigt instämmer i tingsrättens bedömning av åtalet.
När det gäller frågan om utvisning konstaterar hovrätten att mannen har ett uppehållstillstånd som är giltigt till och med april i år. Han är arbetslös och lever på försörjningsstöd men planerar att börja studera här i Sverige.
Hovrätten skriver:
”Han har inga nära vänner i Sverige. Han bodde fram till anhållandet kvar i parets tidigare gemensamma lägenhet, men skulle få hjälp att hitta ett nytt boende. Han har för närvarande ingen fast adress. X har sammanlagt bott tillsammans med sonen under ett års tid.”
”Sonen, som nu är två och ett halvt år gammal, har inte träffat sin far på fem månader. X har endast under det år föräldrarna levde tillsammans haft ett nära umgänge med sonen och endast under denna tid bidragit till familjens försörjning.”
Begränsad betydelse för sonen
Enligt hovrätten finns det starka skäl att anta att sonens möjligheter att få ett fungerande umgänge med sin far är ”ytterst begränsade”.
Hovrätten skriver också:
”Sammantaget bedömer hovrätten att X anknytning till Sverige är relativt svag och att sonens intresse av en nära och god kontakt med sin far är av förhållandevis begränsad betydelse i den situation som råder.”
Hovrätten fastställer därför straffet på två och ett halvt års fängelse och utvisning.
