En 19-årig utvecklingsstörd man dömdes i tingsrätten till villkorlig dom och dagsböter för våldtäkt mot barn. Detta sedan mannen, då han själv varit 16 respektive 17 år, vid ett flertal tillfällen haft samlag med en flicka som varit 11 respektive 12 år gammal.
Tingsrätten konstaterade att den tilltalade utan tvekan, åtminstone på ett ungefär, insett hur gammal flickan var och således handlat med uppsåt. Domstolen ansåg heller inte att gärningarna kunde bedömas som sexuellt utnyttjande av barn, bland annat med anledning av att gärningarnas omfattning var att anse som systematiska. Åtalet för våldtäkt mot barn var därför styrkt.
Rätten fann dock att den tilltalade kunde anses ha stått på samma mentala nivå som målsäganden och beskrev handlingarna som ”två barns utforskande lek som har gått alldeles för långt” och fann därför anledning att jämka skadeståndet till hälften, till drygt 40 000 kronor.
Hovrätten ändrade endast domen i påföljdsfrågan och fann att den tilltalade enbart skulle dömas till villkorlig dom, då det saknades skäl för böter.
Mannens ombud överklagade till Högsta domstolen och anförde att hans klient aldrig uppnått en 15-årings mognadsnivå och att han enligt samstämmiga psykolog- och läkaruppgifter högst befunnit sig på en nivå motsvarande en 12-årings. Ombudet hänvisade även till tingsrättens beskrivning av handlingarna som ”två barns utforskande lek” samt till en annan tingsrättsdom där en tilltalad frikänts i en liknande situation – ett slut som dock senare ändrats av hovrätten.
Högsta domstolen meddelar nu prövningstillstånd i målet.