”Utredningen i målet mot Maffians bankir otjänlig som processunderlag”

DEBATT – av Jens Lindborg, biträdande jurist.

I ljuset av de kritiska granskningar som skett av advokater finns det anledning att även genomföra en mera grundlig översyn av hur åklagare sköter sina sysslor och inte minst bisysslor. Medan Advokatsamfundets disciplinnämnd agerar kraftfullt mot påstådda överträdelser förefaller åklagare åtnjuta en närmast total immunitet mot kritik förenad med konsekvenser.

Ett sakkunnigutlåtande i målet vid Göteborgs tingsrätt mot den så kallade Maffians bankir anger att åklagarsidan gjort sig skyldig till så omfattande kränkningar av Europakonventionen och objektivitetsprincipen att utredningen bedöms vara otjänlig som processmaterial. Enligt doktor Karol Nowak vid Lunds universitet återstår endast alternativen att ”förundersökning görs om och då enligt konstens alla regler, den andra är att åtalet ogillas.”

I det medialt omskrivna mål som pågår mot ’Maffians bankir’ åskådliggörs brister som orsakats av ett undermåligt förundersökningsledarskap. Ledande rättsexperter har återkommande riktat stark kritik mot åklagarsidans ignorerande av objektivitetsplikt och oskyldighetspresumtion. Framförallt vad avser den åklagare som under pågående rättegång författat en roman som har omedelbara likheter med utredningen mot ’Maffians bankir’.

Åklagaren har i media tillstått att romanen skrevs under den tid då han var förundersökningsledare i just det målet som beskrivs i romanen. Åklagaren har även vidgått de likheter som föreligger och att utredningen mot ’Maffians bankir’ fungerat som inspirationskälla. Huvudkaraktären var baserad på mannen som åklagaren var satt att utreda. Denne beskrivs som den organiserade brottslighetens främsta finansiär och i romanen fälls han till ansvar för allvarlig brottslighet. Romanen som skulle givits ut mitt under pågående rättegång stoppades emellertid av bokförlaget, utgivningen drogs in och hela den färdigtryckta upplagan makulerades.

Enligt Nowak är det oförenligt att jämka ihop författarskapet med en objektiv förundersökningsledning eftersom författaren rimligtvis redan inför skrivstarten haft en uppfattning om hur romanen skulle komma att sluta. Ett förhållande som Nowak menar medför att man svårligen kan frigöra sig från misstanken att förundersökningen drivits i en riktning som inte omintetgjort romanens syfte.

Åklagaren har alltså med ena handen suttit och författat en roman där han föregripit skuldfrågan och där huvudpersonen döms till ett långvarigt fängelsestraff. Med den andra handen har han varit del av en förundersökning där han ska vara objektiv mot den person som utreds men befinns vara skyldig i romanen.

”Åklagare som förundersökningsledare, inte minst i stora mål, får inte se sig som en del av polisen. Man ska ha en kontrollfunktion. Man ska ha en distans till utredningsmaterialet och man ska aldrig uppfatta det som att man som förundersökningsledare har ett eget intresse av utgången” och vidare att ”Det finns tyvärr åklagare som uppfattar sig som nummer ett i jaktlaget” förklarade tidigare riksåklagaren och hovrättspresidenten Fredrik Wersäll i en intervju 2015 (2015-09-13, Magasinet Paragraf).

När Leif GW Persson nyligen lät sig intervjuas i TV4 Nyhetsmorgon var han av åsikten att åklagarens agerande var ytterst olämpligt och att advokater som agerar ”på samma sätt brukar åka ut ur samfundet”. Vidare att man får ”inte skriva en roman om ett pågående mål man har, som alldeles uppenbart är en litterär variant på det målet, och ta ställning i skuldfrågan”.

Riksåklagare Petra Lundh beskrev för Dagens Juridik den 22 april 2022 i positiva ordalag hur en ung åklagare berättat om sin syn på åklagarrollen med att ”det är som att leva i en kriminalroman”. Steget till att också skriva kriminalromanen är tydligen inte långt. Kanske vore det bättre om brottsutredningar och skönlitteratur hålls isär så att den Wersällska synen på distans och kontroll, vilken motsvarar lagstiftarens krav, kan upprätthållas av tjänstemännen på myndigheten Lundh ansvarar för.

I fallet mot den så kallade Maffians bankir, med brister som föranledde Leif GW Persson att dra paralleller till nedläggningsbeslutet av Palmeutredningen och åtalet mot Karl Hedin, har staplats brister förorsakade av åklagarsidan. Ett flertal som enligt Nowak är så allvarliga att han konstaterar att det föreligger konventionsrättsliga kränkningar.

Tusentals av mannens email har försvunnit på grund av åklagarens bristande agerande och handlande, enligt Nowak med samma effekt som om åklagaren valt att undanhålla bevisning. Nowak hävdar att åklagarens hantering inneburit att mannen nekats tillgång till ”bästa bevisning samt förbereda sitt försvar har omintetgjorts på sådant sätt att hans rättigheter enligt EKMR artikel respektive 6(3)(d) har kränkts.”

Vid fråga om objektivitetsprincipens efterlevnad nämner Nowak exemplet att utländska personer som borde hörts i utredningen har missats helt. Nowak menar att ” det kan på goda grunder antas utgjort en brist i utredningen som är svår att kvantifiera. Att förundersökningen i detta avseende inte når upp till vad man konventionsrättsligt kan kräva i fråga om efterlevnad av art 6(3)(d) kan dock befaras vilket i sin tur kunnat innebära att rättssäkerhetsgarantierna i artikel 6 inte upprätthållits.”

Enligt Nowaks förmenande ”finns det flera omständigheter i det här fallet som var för sig rubbar förtroendet i tillräcklig omfattning för att det skall gå att konstatera att XX (red) inte fått en rättvis rättegång enligt artikel 6 i EKMR eller enligt RB. Omständigheter som sammantaget är förtroendeskadliga och kastar en skugga över förundersökningen som är svår att bortse ifrån. Min slutsats blir därför att förundersökningen belastats i en sådan omfattning att det med en hög grad av sannolikhet kan vara fråga om ett eller flera brott mot rättssäkerhetsgarantierna i artikel 6 i EKMR.”

Låt oss för ett ögonblick fundera över hur det skulle se ut och vad som skulle utspela sig i media om det vore en advokat och inte en åklagare som gjort sig skyldig till motsvarande överträdelser. För att inte tala om hur samfundets disciplinnämnd sannolikt skulle blixtinkallas för att avgöra frågan om uteslutning.

Åklagarens förprocessuella arbete är inte sällan avgörande för utgången i ett mål vilket innebär att det måste ske fläckfritt och i enlighet med lagstiftarens intentioner. En advokat som brister på motsvarande sätt som beskrivs av Nowak skulle sannolikt komma att förbjudas vara advokat. Utlåtandet i Göteborgs tingsrätts mål B 12060-17 utgör en viktig inlaga i en förhoppningsvis kommande debatt kring hur brister vid åklagares tjänsteutövning ska hanteras. Det finns skäl att se minst lika allvarligt på brister hos åklagare, vilka förfogar över statliga tvångsmedel, som hos advokater, vilka inte gör det.