Mannen och kvinnan har tillsammans en son som idag är sju år gammal och som de hade gemensam vårdnad om. När pojken var två år fick han diagnosen autism och har sedan dess fått behandling för sin funktionsnedsättning.
I september 2011 flyttade mamman och sonen ifrån pappan – först till ett så kallat skyddat kvinnoboende och senare till en lägenhet i Stockholmstrakten.
Socialtjänsten har gjort en utredning av situationen och kom då fram till att det inte fanns behov av insatser från socialtjänstens sida.
I oktober 2011 vände sig mamman till Södertörns tingsrätt och begärde att hon skulle få ensam vårdnad om sonen. Orsaken var att hon ansåg att pappan var olämplig som vårdnadshavare och för att han enligt henne hade utsatt sonen för sexuella övergrepp.
Pappan, å sin sida, bestred kvinnans yrkande och begärde att sonen skulle få ha fortsatt umgänge med honom.
Tingsrätten konstaterade att båda de polisanmälningar som gjorts mot pappan om påstådda sexuella övergrepp aldrig hade resulterat i åtal utan i stället lagts ned av åklagare.
Tingsrätten skrev:
”Åklagaren har i två välmotiverade beslut från den 23 november 2011 respektive den 13 juni 2013 lagt ner förundersökningarna. Vidare kan noteras att inte heller den SoLutredning som genomfördes under perioden september 2011 till april 2012 fann att det fanns risk för att S (sonen) far illa.”
Tingsrätten fortsätter:
”Här är det på sin plats att poängtera att detta mål inte är ett brottmål som går ut på att ta ställning till om påstådda sexuella övergrepp förekommit eller inte. I detta mål ska tingsrätten, i denna del, endast utifrån den utredning som presenterats ta ställning till om det finns en risk för att S kan fara illa och utifrån den bedömningen fatta sina beslut. Det behöver alltså inte vara klarlagt om övergrepp har inträffat eller inte i rättslig mening.”
Tingsrätten slår fast att det inte ska fästas någon vikt vid vad mamman påstår om de sexuella övegreppen eftersom de uppgifter som hon har lämnat är ”alldeles för allmänna och intetsägande”.
Tingsrätten skriver:
”Att P (pappan) velat ha mycket kroppskontakt och ’gosa’ med sin son är inte på något sätt klandervärt. Därtill kommer att utredare i SoL-utredningen noterat att M (mamman) haft en tendens att ’demonisera’ P.”
Tingsrätten anser inte heller att någon vikt ska läggas vid de så kallade ”leksamtal” som utfördes av personal på det skyddade boende som mamman och sonen vistades på. Orsaken är att dessa personer inte är förhörda i tingsrätten och att deras anteckningarna endast är ”sammanfattningar” av det som sonen ska ha sagt vid bland annat lek med dockskåp.
Tingsrätten skriver.
”För tingsrätten är det således okänt vilken metod som använts vid dessa samtal, vilka samtal och uppgifter som föregått S berättelser, vilka som varit närvarande samt vilka erfarenheter samtalspersonema haft och varför de tagit initiativ att utföra sådana samtal med ett barn på ett skyddat boende. Tingsrätten finner att det råder så pass mycket frågeställningar kring dessa s.k. ’leksamtal’ att dessa med fog kan ifrågasättas.”
Tingsrätten underkänner även viss annan liknande bevisning som har åberopats men tar däremot fasta på ett vittnesmål från en psykolog som haft regelbundna samtal med pojken. Enligt psykologen framstår sonens berättelser om sexuella övegrepp som ”genuina och inte inlärda”.
Tingsrätten skriver om psykologens vittnesmål:
”Hon har gjort en självständig bedömning och diagnos enkom baserad på uppgifter som S lämnat till henne vid deras samtal. S har, enligt X (psykologen) berättat om ingående sexuella övergrepp som P ska ha utsatt honom för.”
Tingsrätten fortsätter:
”Tingsrättens uppgift i detta mål är inte – som poängterats ovan — att pröva om övergrepp har skett i juridisk mening, utan tingsrätten ska ta ställning till om det finns någon risk för att S kan fara illa. De uppgifter som X lämnat är av sådan art och karaktär att tingsrätten inte kan bortse från dessa.”
Med anledning av bland annat detta ansåg tingsrätten att det inte kunde uteslutas att det fanns en risk för sonens välmående och utveckling om pappan fick fortsätta att ha vårdnaden om sonen varvid mamman tilldömdes ensam vårdnad. Pappans umgängesyrkande avslogs också.
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu instämmer i tingsrättens bedömning.
Hovrätten anser också att det av utredningen framgår att det finns en konkret risk för sonens psykiska hälsa om han, under den traumabehandling som han nu genomgår, skulle ha umgänge med pappan.
Hovrätten instämmer därför i tingsrättens bedömning att det inte är förenligt med sonens bästa att besluta om ett umgänge mellan honom och pappan. Tingsrättens dom fastställs därför.
Foto: TT
