DEBATT – av Eric Bylander, Professor i processrätt, jur dr, Uppsala universitet
Domstolsverket föreslog nyligen att det snarast möjligt ska krävas prövningstillstånd i betydligt fler fall för att ett brottmål ska prövas i hovrätten. Landets hovrättspresidenter har instämt (DN Debatt 17/5). Brådskan att genomföra dessa kontroversiella förslag är oroväckande.
Hovrättspresidenterna leder allt tyngre belastade domstolar. Det är allmänt känt att den ökade belastningen på våra domstolar har lett till stress. Förslag framställda under stress bör inte utan vidare leda till radikala förändringar.
Endast stressade hovrättsdomare skulle på allvar göra gällande att ”[h]ovrätternas uppgift” – i singular – ”är att ansvara för att den som överklagar ett tingsrättsavgörande får en överprövning inom rimlig tid”. Självklart är det en viktig uppgift att se till att parterna inte behöver vänta för länge på sin prövning. Men en minst lika viktig uppgift är att rättegången ska genomföras rättvist. Båda kraven följer av både vår egen grundlag och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Jag vet av egen erfarenhet att hovrätterna lägger ned mycket tid och kraft på frågan om prövningstillstånd ska beviljas. Men hela idén med att först pröva om ett mål ska få en fullständig prövning är att den första prövningen är begränsad. En sådan prövning är inte alltid tillräcklig för att fånga upp de fall där en fullständig hovrättsprövning behövs. Om det vittnar hundratals avgöranden där Högsta domstolen har konstaterat att hovrätten gjort fel när den inte har beviljat prövningstillstånd.
Krav på prövningstillstånd i betydligt fler fall för att ett brottmål ska prövas i hovrätten utgör en ingripande förändring i vårt rättssamhälle. Ska systemet förändras bör det därför ske efter ordentlig offentlig utredning, inte på underlag av en promemoria från Domstolsverket. Det finns överlag anledning att utreda systemet med prövningstillstånd och hur det förhåller sig till hovrätternas roll.
En av flera frågor som behöver behandlas är att beslut om prövningstillstånd i hovrätt nästan aldrig motiveras. Den som har överklagat kan då lätt få intrycket att hovrätten inte alls har prövat överklagandet. Allmänheten kan inte se den tid och kraft som hovrätterna lägger ned på prövningen. När beslut att neka prövningstillstånd överklagas till Högsta domstolen tvingas domarna där gissa sig till hur hovrätten har resonerat.
Nuvarande ordning är problematisk och rentav oförenlig med rätten till en rättvis rättegång. Europadomstolen har ifrågasatt att domstolarna i Norge inte motiverade sina beslut om prövningstillstånd, vilket har lett till lagstadgat krav på motivering där. En brist på motivering blir givetvis ännu allvarligare i ett system med prövningstillstånd som omfattar även domar på kännbara fängelsestraff. Frågorna om prövningstillstånd förtjänar en grundlig prövning.
