Den nu 44-årige mannen har varit anställd hos Regeringskansliet och Utrikesdepartementet sedan 1997. Han har tidigare tjänstgjort ambassadsekreterare i olika städer, men påbörjade under hösten 2006 sin tjänstgöring som ambassadråd i Belgrad. Vid bytet av tjänst och stationeringsort förväntade mannen sig höjda ersättningsnivåer.
Vid en inspektion hösten 2008 uppdagades att mannen felaktigt erhållit dubbla så kallade utlandstillägg. Den 18 december 2008 underrättades mannen om att Regeringskansliet avsåg att avskeda honom, och den 18 mars 2009 sades han upp från sin anställning.
De frågor tingsrätten har att pröva är om Regeringskansliet varit förhindrat att säga upp mannen på grund av den så kallade tvåmånadersregeln i anställningsskyddslagen och om saklig grund för uppsägning förelegat.
Enligt 7 § fjärde stycket anställningsskyddslagen får en uppsägning inte grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt till mer än två månader innan underrättelse enligt 30 § samma lag lämnats eller, om någon sådan underrättelse inte lämnats, två månader före tidpunkten för uppsägningen. Motsvarande bestämmelse finns beträffande avskedande i 18 § andra stycket anställningsskyddslagen.
Tingsrätten finner att tvåmånadersfristen i detta fall får anses ha börjat löpa senast den 13 oktober 2008, vilket är det datum då Regeringskansliet upprättade en promemoria över ett möte som hållits den 1 oktober 2008. Vid denna tidpunkt måste Regeringskansliet enligt domstolen i praktiken ha gjort sin bedömning, eller i vart fall haft samtliga förutsättningar för denna klara för sig.
Mannen fick del av underrättelsen om tilltänkt avskedande den 18 december 2008. Regeringskansliets uppsägning av honom får följaktligen anses grundad enbart på omständigheter som Regeringskansliet känt till i mer än två månader innan underrättelse lämnades och uppsägningen ska därför ogiltigförklaras redan på denna grund, konstaterar tingsrätten.
Frågan är då om mannen insett att han erhållit de felaktiga utbetalningarna.
Det är ostridigt att mannens lönebesked varit tydliga såtillvida att det klart framgått av dem att han varje månad fått ett utlandstillägg för mycket.
Tingsrätten konstaterar dock att arbetstagare i allmänhet utgår från att det i första hand ankommer på arbetsgivaren att kontrollera att inte för hög lön betalas ut. Detta gäller i synnerhet när utbetalningen görs av offentliga myndigheter och institutioner eller arbetsgivare i övrigt med särskild löneadministration.
Att bytet av tjänst och stationeringsort i och för sig skulle medföra höjda ersättningsnivåer för mannen är ostridigt. Hans förväntningar därvidlag har således i någon mån varit befogade, menar tingsrätten.
Till detta kommer att mannen strax efter bytet till tjänsten i Belgrad kontaktat Regeringskansliet och påtalat att han erhållit för få barntillägg, samt att mannens lön varit föremål för årlig revision.
Även om de belopp mannen felaktigt erhållit varit betydande, totalt 246 000 kronor, kan de enligt domstolen inte anses ha varit så höga att de utan vidare borde ha föranlett honom att ta del av sina lönebesked i mera detalj för att undersöka om ersättningen var riktig.
Eftersom det inte har kunnat krävas av mannen att han har bort inse att han erhållit de felaktiga utbetalningarna i form av dubbla utlandstillägg, kan han därför inte heller lastas för att inte ha uppmärksammat sin arbetsgivare på dem.
Därmed har mannen inte gjort sig skyldig till något sådant vårdslöst beteende, till skada för det ömsesidiga förtroende som ett anställningsförhållande måste grundas på, att det förelegat saklig grund för uppsägning. Regeringskansliets uppsägning ska därför ogiltigförklaras även på denna grund.
Regeringskansliet har gjort sig skyldigt till brott mot anställningsskyddslagen genom att inte ha iakttagit den så kallade tvåmånadersregeln samt genom att ha sagt upp mannen utan att saklig grund för uppsägning förelegat. Regeringskansliet ska därför förpliktas att till mannen betala ett allmänt skadestånd.
Tingsrätten menar att Regeringskansliets tolkning av tvåmånadersregelns tillämpning får ses som en allvarlig missbedömning. Omständigheterna att Regeringskansliet från början varslat mannen om avskedande och även anmält honom till åtal får i sammanhanget också ses som försvårande. Vidare har mannen obestritt påstått att han i anledning av det inträffade blivit föremål för uppmärksamhet i pressen, vilket får anses ha varit ägnat att förvärra den kränkning Regeringskansliets handlande inneburit.
Mot denna bakgrund finns anledning att döma ut ett högre skadestånd än annars vid uppsägningar utan saklig grund. Mannen har yrkat skadestånd med 100 000 kronor jämte ränta från dagen för delgivning av stämningsansökan. Tingsrätten finner att det yrkade beloppet är skäligt och ska därför utgå, jämte vitsordad ränta.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
