Hösten 2004 förvärvade en bostadsrättsförening en fastighet för ombildning till bostadsrätter. Två kvinnor hade varsin liten lägenhet i fastigheten och under ombildningen diskuterades hur mycket varje bostadsrättsinnehavare skulle betala i insats. De två kvinnornas insats motsvarade omkring 14 000 kronor per kvadratmeter medan insatserna för de som hade större lägenheter motsvarade omkring 9 700 kronor per kvadratmeter.
Kvinnorna menade att deras upplåtelseavtal vilade på en orättvis grund eftersom styrelsebeslutet om fördelningsgrunden för insatserna stred mot likabehandlingsprincipen. De gjorde gällande att de hade befunnit sig i en underlägsen ställning och att avtalen skulle jämkas. Även årsavgifterna hade satts högre för dem än för de andra bostadsrättsinnehavarna.
Tingsrätten konstaterade att insatserna och årsavgifterna inte stod i proportion till respektive lägenhets storlek och att medlemmarna således hade behandlats olika. Bott mot likhetsprincipen har dock inte skett om skillnaderna är sakligt motiverade.
Tingsrätten fann att den olikbehandling som gjorts inte varit motiverad varför föreningen brutit mot likhetsprincipen vid bestämmandet av insatser. Avvikelsen hade legat till grund för avtalsvillkoren i upplåtelseavtalen och tingsrätten fann att dessa därför var oskäliga och att det fanns skäl för jämkning.
Tingsrätten biföll därmed käromålet och förpliktigade bostadsrättsföreningen att betala den ena kvinnan 337 130 kronor och den andra kvinnan 183 420 kronor.
Hovrätten konstaterar inledningsvis att ett relativt stort spelrum måste föreligga för styrelsen när det gäller insatsernas bestämmande. Därefter konstateras att två andra lägenheter har åsatts insatser som i relation till ytan är fullt jämförbara med kvinnornas lägenheter samt att kvinnorna i egenskap av styrelseledamöter har ställt sig bakom beslutet när det fattades.
Hovrätten finner att något avsteg från likhetsprincipen inte har gjorts vid styrelsebeslutet varför upplåtelseavtalen inte heller kan anses vila på orättvis grund.
Med ändring av tingsrättens dom ogillar hovrätten käromålet.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
