Upphovsrättsorganisationen Administration av litterära rättigheter i Sverige, ALIS, stämde informationsdatabasen Mediearkivet för nyttjande av två dikter vars rättigheter ALIS förvaltade. Det ena målet rörde Gunnar Ekelöfs dikt ”O död” och det andra målet Joanna Glads dikt ”Solen går ned över pojkrummet”.
ALIS förvaltade rättigheterna för dessa dikter genom anslutningsavtal som ingåtts med rättighetshavarna.
Mediearkivet invände att ALIS anslutningsavtal med rättighetshavarna varit konkurrensbegränsande och att ALIS saknade rätt att föra talan i målet.
I hovrätten invände ALIS att det förelåg rättegångshinder då tingsrätten förfarit felaktigt och prövat frågan om konkurrensbegränsning trots att Mediearkivet inte åberopat detta.
Hovrätten finner inte att rättegångsfel förekommit då Mediearkivet åberopat konkurrensbegränsande verksamhet som bestridandegrund och inte begränsat sin invändning till avtalen som sådana.
Vad gäller sakfrågan påpekar hovrätten att upphovsrättsorganisationer är ett väletablerat fenomen inom upphovsrätten och att ALIS verksamhet inte kan angripas enbart på grund av dess existens. Hovrätten har dock att pröva själva utövandet av den kollektiva förvaltningen av rättigheter, däribland anslutningsavtalen.
Av anslutningsavtalen framgår att rättighetshavarna som träffar avtal med ALIS åtar sig att upplåta rättigheter beträffande ett primärt utnyttjande av verken på ett visst angivet sätt och att de själva inte får ingå avtal beträffande de utnyttjanden som ingår i ALIS uppdrag.
Hovrätten uttalar att de ersättningsnivåer som ALIS använt sig av är för höga då ALIS fakturerat Mediearkivet 17 miljoner kronor under ett år, något som klart överstiger de ersättningsnivåer som hovrätten tidigare ansett lämpliga.
Detta kan enligt hovrätten givetvis gynna rättighetshavarna men inte konsumenterna. Avtalen försäkrar vidare att enbart ALIS kan förse slutkonsumenter med licens till verken. Hovrätten finner att en sådan modell i och för sig skulle kunna accepteras om slutkonsumenten kunde få licens till ett större antal verk och om det skedde till ett rimligt pris. Situationen ser dock inte ut på detta sätt. Ytterligare en omständighet som stärker bilden av att ALIS begränsar konkurrensen är att ALIS inte uppgett vilka rättighetshavare en masslicens omfattar. Hovrätten slår därmed fast att anslutningsavtalen medför en otillåten påverkan ur konkurrensrättsligt hänseende.
Hovrätten finner slutligen att ALIS förbehållna talerätt i de två anslutningsavtalen har ett nära samband med det otillåtna prissamarbetet och att förbehållet därmed ska ogiltigförklaras i båda målen.
Frida Bogenkrans
frida.bogenkrans@dagensjuridik.se
