Migrationsdomstolen brast i sin utredningsskyldighet när man beviljade en man permanent uppehållstillstånd utan att undersöka om försörjnings- och vandelskravet var uppfyllt.
Det slår migrationsöverdomstolen fast och återförvisar målet till underinstansen för ny handläggning.
I januari förra året beviljades mannen ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd samtidigt som man avslog hans ansökan om permanent uppehållstillstånd. Bakgrunden var att han inte ansågs uppfylla försörjningskravet i utlänningslagen.
Mannen hade visserligen en heltidsanställning, men företaget där han var anställd hade 43 betalningsanmärkningar i allmänna mål under de senaste åren och det framgick dessutom att man inte skött sina betalningar av skatter och avgifter på ett korrekt sätt. Mot den bakgrunden kunde anställningen inte läggas till grund för att bevilja ett permanent uppehållstillstånd.
Fick rätt i migrationsdomstolen
Mannen kom att överklaga Migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen – som gav honom rätt och ansåg att han uppfyllde kraven för ett permanent uppehållstillstånd.
Enligt domstolen hade han nämligen visat att han hade en varaktig försörjningsförmåga som uppfyller kravet i utlänningslagen och då han ansågs uppfylla de övriga kraven beviljades han ett permanent uppehållstillstånd.
Målet återförvisas
Domen överklagades av Migrationsverket, till migrationsöverdomstolen, där myndigheten anförde att underinstansen hade brustit i sin utredningsskyldighet. Detta genom att bevilja mannen permanent uppehållstillstånd utan att dessförinnan kontrollera dels om han förekom i misstanke- och belastningsregistret samt om hans anställning fortfarande var aktuell.
Överdomstolen går nu på myndighetens linje och konstaterar att migrationsdomstolen, när man övervägde att bevilja ett permanent uppehållstillstånd, borde ha kontrollerat att mannens anställning fortfarande var aktuell vid tidpunkten för domstolens prövning. Genom att inte göra en sådan kontroll har migrationsdomstolen, enligt överdomstolen, saknat tillräckligt underlag för att kunna göra en relevant bedömning av mannens försörjningsförmåga. När domen föll i migrationsdomstolen hade företaget dessutom ett pågående konkursförfarande.
Mot den bakgrunden anses underinstansen inte ha gjort en ”tillräckligt noggrann prövning” och bristerna anses vara sådana att domen ska undanröjas och målet återförvisas till migrationsdomstolen för ny handläggning.
