Lagstiftarens ambition är att stärka brottsoffers ställning, men den hindras stundtals av andra regelverk – inte minst när det gäller minderåriga. Hur säkerställs att barn, som kan ha svårt att sätta ord på sitt lidande och kanske går i skolan hellre än att vara hemma med en våldsam förälder, får rätt ersättning – och att pengarna verkligen kommer barnet till del? Erik Holm och Solveig Sörlien diskuterar praktiska svårigheter i uppdraget som särskild företrädare för barn, liksom möjliga lösningar.
Analysen är en kortversion av expertkommentaren som finns i sin helhet hos Blendow Lexnova.
Inledning
Den som är särskild företrädare för barn ska tillvarata barnets rätt i frågor som rör verkställighet av skadestånd och ansökan om brottsskadeersättning. Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2022 har bland annat nivåerna för kränkningsersättning höjts. Detta visar en tydlig vilja från lagstiftaren att stärka brottsoffers ställning, deras rätt till skadestånd och deras möjligheter att få ut pengarna.
Förhörsteknikens psykologi och ”mjuka” sidor
Hur påverkar psykologi egentligen bevisvärdet i ett förhör? I detta avsnitt delar advokat Johan Eriksson med sig av erfarenheter från några av Sveriges mest uppmärksammade brottmål och utmanar den traditionella bilden av det aggressiva motförhöret. Med utgångspunkt i vittnespsykologi, bevisvärdering och praktisk processföring diskuteras varför vänlighet ibland är ett starkare juridiskt verktyg än konfrontation, hur trovärdighet skiljer sig från tillförlitlighet och varför ett dåligt genomfört motförhör kan stärka motpartens bevisning.
Det finns dock fortfarande mycket att göra för att stärka unga brottsoffers rättigheter och få lagstiftning att fungera i praktiken. I denna expertkommentar diskuterar vi olika skadeståndsrelaterade svårigheter som kan uppkomma i samband med uppdraget som särskild företrädare för barn.
Särskild företrädare för barn
En särskild företrädare ska utses om en förundersökning inletts eller återupptagits i fråga om ett brott som kan leda till fängelse och har begåtts mot en person under 18 år och antingen en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet eller det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sin relation till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta tillvara barnets rätt.
Den särskilda företrädaren ska tillvarata barnets rätt under förundersökning, rättegång och vid åtgärder rörande verkställighet av skadestånd och ansökan om brottskadeersättning.
Sveda och värk
Vid bestämmandet av ersättningsbeloppets storlek när det gäller sveda och värk används ofta tabeller från Trafikskadenämnden samt Brottsoffermyndighetens referatsamling.
Det inledande förhöret med ett barn som blivit utsatt för brott hålls ofta i nära anslutning till gärningstillfället. Om barnet då berättar att hen har väldigt ont eller mår väldigt dåligt har det såvitt avser sveda och värk främst bevisverkan rörande tid som förflutit mellan den brottsliga gärningen och tidpunkten för förhöret.
Efter att barnet hörts ska andra utredningsåtgärder vidtas, sedan ska åtal väckas och till slut ska huvudförhandling bokas och genomföras. Vid den tidpunkten kan det ha förflutit lång tid sedan gärningstillfället, vilket medför vissa bevismässiga svårigheter för den särskilda företrädaren och därmed i förlängningen för barnet.
Ponera exempelvis att ett barn som bor tillsammans med sin mamma och pappa blir utsatt för misshandel av mamman den 1 september 2022. En särskild företrädare förordnas och barnet förhörs den 10 september 2022. Under förhöret berättar barnet att hen känner sig väldigt rädd, ledsen och orolig, att hen har sömnsvårigheter och att hen fortfarande har ont efter misshandeln. I april 2023 väcks åtal och huvudförhandling genomförs i maj samma år.
Bevisningen i den del som rör sveda och värk består då i huvudsak av de uppgifter barnet lämnade den 10 september 2022. Det kan naturligtvis vara så att barnet fortsatte att må dåligt under hela hösten 2022 utan att det dokumenterats, att någon annan förhörsperson berättar om det eller att barnet själv beretts möjlighet att berätta om det inför brottsutredande myndigheter.
I en sådan situation kan den särskilda företrädaren kontakta förundersökningsledaren och i samråd med denne diskutera behovet av ett kompletterande förhör. Den möjligheten ska dock ställas mot den påfrestning som ett ytterligare förhör innebär för barnet. Här måste den särskilda företrädaren utgå från vad som i det enskilda fallet är bäst för barnet.
Vidare kan den särskilda företrädaren försöka säkra bevisning på andra sätt, exempelvis genom att undersöka om barnet löpande berättat om sitt mående för någon, till exempel en skolsköterska, en kurator eller någon medarbetare på socialtjänsten. Sådana utredningsåtgärder är dock inte alldeles enkla att genomföra. Vidare måste hela tiden barnets rätt till diskretion beaktas.
Det går även att argumentera för att de faktorer domstolar typiskt sett fäster vikt vid då de ska bestämma om rätt till ersättning för sveda och värk föreligger har ett tydligt vuxenperspektiv. Utgångspunkten är att den skadelidande ska ha varit sjukskriven för att rätt till ersättning för sveda och värk ska föreligga.
För barn skulle det motsvarande närmast vara skolfrånvaro. I det ligger dock ett inneboende problem på så vis att den person som har bestämmande inflytande över barnets skolgång också kan vara den misstänkte. Det kan också vara till barnets bästa att närvara i skolan av såväl utvecklingsmässiga som sociala skäl. Samtidigt kan den misstänkte ha ett gynnsamt bevisläge i skadeståndsdelen, rörande exempelvis barnets närvaro i skolan eller förekomsten av konkurrerande skadeorsaker.
Slutligen är det så att exempelvis en femåring beskriver sitt mående på ett helt annat sätt än en vuxen – vilket självklart inte innebär att hen inte kan lida lika mycket eller mer än den vuxne.
Vår uppfattning är att det finns anledning att fundera på om det inte bör införas ett system likt det som gäller vid vissa former av sexualbrott – där det kan presumeras ett lidande utifrån den brottslighet som målsäganden blivit utsatt för. Ett sådant system skulle på allvar stärka barns rättigheter och ställning som brottsoffer, och får också stöd av det Högsta domstolen uttalat i NJA 2022 s. 14, rörande egenmäktighet med barn.
Lyte och men
Rätten till ersättning för personskada omfattar även fysiskt och psykiskt lidande av bestående natur, alltså lyte och men. Ersättningen bestäms ofta utifrån tabeller från Trafikskadenämnden.
Ett exempel på lyte är vanprydande ärr. Ersättningsnivån baseras då bland annat på ärrets omfattning, var på kroppen det sitter, hur framträdande det är och åldern på den skadelidande såtillvida att en yngre person erhåller högre ersättning än en äldre.
I praxis förekommer ofta skrivningar om att det bör ha gått ett år efter skadehändelsen innan det kan göras en bedömning av om skadan kommer att bli bestående. Brottsoffermyndigheten tar inte heller ställning till frågan om brottskadeersättning ska betalas ut för bestående skada förrän det gått i vart fall ett år sedan skadetillfället .
Vi tänker oss utifrån detta följande situation. Ett barn blir misshandlat av en av sina föräldrar genom att föräldern bränner barnet med ett strykjärn på armen. Detta sker den 1 september 2022. Till följd av misshandeln får barnet ett stort sår. Barnet förhörs och undersöks av läkare någon dag efter gärningen. Läkaren kan då konstatera att brännmärken troligtvis kommer att ge upphov till ett bestående ärr men hen kan inte uttala sig om hur framträdande eller vanprydande det kommer att bli. Föräldern frihetsberövas och utredningen bedrivs skyndsamt. Åtal väcks i slutet av september och i mitten av oktober genomförs huvudförhandlingen.
Den särskilda företrädaren kan i en sådan situation väcka talan om ersättning för ärret med risken att tingsrätten kommer att finna att talan är för tidigt väckt. För det fall den tilltalade döms och ska kvarbli i häkte kommer ärendet oaktat om det överklagas eller ej att ha vunnit laga kraft långt innan det gått ett år sedan skadetillfället.
Vem ska i en sådan situation tillse att barnets rättigheter såvitt avser möjligheten att begära ersättning för ärret tillvaratas? I förarbetena till lagen om särskild företrädare anges följande:
”När det gäller rättegången bör befogenheterna för den särskilda företrädaren – förutom att gälla den underåriges rätt i själva brottmålet – även innefatta en rätt att föra barnets talan om skadestånd med anledning av brottet i en eventuell senare process.”
Frågan är om detta uttalande tar sikte på exempelvis en situation där talan om lyte på grund av brott av bevismässiga skäl väcks i en senare process. Om svarandet på den frågan är jakande uppstår frågan om hur ersättningen till den särskilda företrädaren då bestäms. Vi har inga säkra svar men situationen tål att reflekteras över.
Verkställighet av skadestånd
Vid ansökan om brottsskadeersättning uppstår bland annat två större frågor, dels om fullmakt från klientens vårdnadshavare, dels om klientens försäkringssituation. Vad gäller den sistnämnda är det som bekant så att brottskadeersättning inte betalas ut om den skadelidande har rätt till ersättning från försäkringshåll. I den blankett som fylls i vid ansökan om brottsskadeersättning för kränkning och personskada anges uttryckligen att det är viktigt att försäkringssituationen kontrolleras av den sökande innan ansökan fylls i. Av naturliga skäl har ett barn inte koll på försäkringssituationen och den person som har koll är i nu aktuellt fall inte sällan den som ska utge skadeståndet.
Om barnet tillerkänns brottsskadeersättning vill den särskilda företrädaren naturligtvis känna sig förvissad om att pengarna kommer barnet tillhanda. Detta innebär att det ofta finns behov av ett konto med överförmyndarspärr. Vi har av Brottsoffermyndigheten blivit ombedda att öppna sådana konton – för att sedan vid kontakt med banker blivit informerade om att en särskild företrädare inte har möjlighet att öppna sådant konto.
En annan svårighet gäller den särskilda företrädarens skyldighet att se till att barnet har adekvat information om ärendets fortlöpande.
På grund av uppdragets natur och klientens ofta ringa ålder kan informationsskyldigheten medföra vissa praktiska bekymmer. I samband med att en särskild företrädare förordnas är ofta skola och kontaktperson genom polisens försorg välinformerade och helt med på att det kommer att dyka upp en advokat för att träffa och ta med sig en elev från skolan.
Däremot möts vi ofta med skepsis då vi kontaktar skolor med fråga om vi kan få komma och träffa ett barn i ett senare skede än vid det inledande förhöret. I ett sådant skede blir man ofta hänvisad till rektor eller motsvarande vilken, av förklarliga skäl, är restriktiv med att låta utomstående komma och träffa elever på skolan som hen ansvarar för. Det är vår uppfattning att det ofta brister i kunskap hos företrädare för skolan. Möjligen bör det införas en ordning där alla skolor ska ha en person som får genomgå en utbildning rörande utredning av brott begångna mot barn och den särskilda företrädarens uppdrag och befogenheter så att denna person sedan kan informera sina kollegor.
Avslutande ord
Även om mycket har gjorts för att stärka barns rättigheter finns det mycket kvar att göra. Vidare visar de problem vi nu beskrivit vikten av att i lagstiftningsarbete engagera praktiskt verksamma jurister för att undvika situationer där lagstiftning som är bra i teorin blir omöjlig att tillämpa i praktiken.
Om Lexnova Analyserar
Varannan vecka analyserar nyhetsbyrån Lexnovas experter aktuella rättsfall för Dagens Juridiks läsare. Lexnova är Sveriges mest omfattande juridiska nyhetstjänst och rättsdatabas med bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten från landets alla instanser inom samtliga rättsområden. Analysen är en kortversion av expertkommentaren som finns i sin helhet hos Blendow Lexnova.
