Det senaste året har nämndemannasystemet utsatts för stark kritik. Vid tingsrättsförhandlingarna i Arbogamålet, där en kvinna åtalats för mord på två barn, fick en nämndeman hoppa av efter att ha erkänt att hon hade en förutfattad mening i skuldfrågan. Och i samband med ett uppmärksammat kopplerimål i Solna tingsrätt fick rättegången tas om med nya ledamöter sedan en nämndemans uttalanden om målet spridits i högtalarsystemet.
De unga juristerna delar kritiken mot nämndemannasystemet. 53 procent vill att det avvecklas. Bland de biträdande juristerna vill hela 66 procent se en sådan förändring. Även bland tingsnotarierna är inställningen uppenbar, 52,4 procent, vill ha bort nämndemännen.
Magnus Graner, statssekreterare på Justitiedepartementet, håller med dem om att systemet har svagheter:
– Vi har problem med rekryteringen. Nämndemännen är äldre än befolkningen i stort. Dessutom måste utbildningen bli bättre. Att vara nämndeman är inte som att ha ett förtroendeuppdrag i vilken kommunal nämnd som helst, utan ett uppdrag som för ett enormt ansvar med sig. Det här försöker vi lösa.
– Men att avveckla nämndemannasystemet, det finns inte i böckerna över huvud taget.
Mårten Schultz, expert på skadeståndsrätt, har ofta kritiserat nämndemannasystemet på sin blogg. Han är inte förvånad av undersökningens resultat:
– Det återspeglar det kompakta misstroende mot nämndemannainstitutet som man möter bland jurister och som även ordinarie domare ger uttryck för ibland, om än inte ”in public”. Det finns många argument mot nämndemannainstitutet men inte så många seriösa argument för det.
De unga juristerna vill förändra domstolsarbetet även på andra sätt. Traditionellt är attityden att en dom får tala för sig själv. Rätten ska undvika att i media ge ytterligare kommentarer. Under senare år har domstolarna ibland avvikit från den linjen. Vid några tillfällen har till exempel presskonferenser arrangerats i samband med uppmärksammade domslut. Knappt häften, 49 procent, vill se ännu mer av detta.
De får medhåll av Magnus Graner på Justitiedepartementet:
– Hittills har domstolarna menat att de talar genom domen, den är det sista som sägs från rättens sida. Min uppfattning är precis tvärtom. Domstolen ska inte säga något före domen, men då den är avkunnad så börjar kommunikationen. Domstolen måste stå till förfogande för att sätta in domen i ett sammanhang, utveckla, kommentera och svara på frågor.
– Det kan handla om allt från språkbruk till hur saker hänger ihop juridiskt.
Hur ska man få domarna att ta till sig den här attityden?
– Ingen enskild domare ska tvingas. Tvärtom kan det kanske vara bättre om det är andra domare än den ansvarige som kommenterar. Det kanske blir mindre personligt då. Ingen ska behöva sitta och försvara sin dom på en presskonferens.
Bloggaren Mårten Schultz ser dock problem med att kommentera domar på det här sättet:
– Kravet på pressmeddelanden och presskonferenser och liknande bottnar inte sällan i att många tror att det är svårare att läsa ut i en dom vad domstolen menar än vad som faktiskt är fallet. Men förenklade redogörelser av domskälen innebär samtidigt en förändring av domskälen. Snuttifiering och rättssäkerhet står här i ett motsatsförhållande.
Mer information om fynden i Juristbarometern presenteras på torsdag den 23 april, i Legally yours och på Dagens Juridik.
