I juni 2010 kallades en polispatrull till en plats där en kvinna satt på en bänk blödde från huvudet. När polisen kom dit sa kvinnan att hon hade blivit misshandlad av en man. Polisen inledde förundersökning och hörde kvinnan. I samband med förhöret bekräftade hon att hon ville bli underrättad om ett eventuellt nedläggning av förundersökningen.
Den misstänkte dog
I augusti 2010 lades förundersökningen ner med hänvisning till att den misstänkte hade avlidit. Polisen skickade av misstag inte ut någon underrättelse till kvinnan förrän i oktober 2012.
I december samma år ansökte kvinnan om brottsskadeersättning. Brottsoffermyndigheten prövade dock inte hennes fall eftersom den hade getts in mer än två år efter att förundersökningen avslutats och att det inte fanns synnerliga skäl att ändå pröva ansökan.
JK: Polisen gjorde fel
Kvinnan vände sig då till Justitiekanslern, JK och begärde ersättning av staten med 57 200 kronor. Kvinnan ansåg att hon gått miste om brottsskadeersättning med detta belopp på grund av att polisens sena underrättelse om den nedlagda förundersökningen. Av det begärda beloppet avsåg 50 000 kronor kränkning och 7 200 kronor sveda och värk.
JK slår fast att den sena expedieringen berodde på polisen. Eftersom det handlar om fel eller försummelse vid myndighetsutövning har staten skadeståndsansvar gentemot kvinnan. JK konstaterar också att det enligt utredningen i ärendet är en rimlig slutsats att kvinnan har utsatts för ett sådant brott som gör att hon har rätt till brottsskadeersättning. Hon kan heller inte få ersättning på något annat sätt.
Med beaktande av Brottsoffermyndighetens praxis gör JK bedömningen att kvinnan skulle ha fått rätt till totalt 6 000 kronor, varav 5 000 kronor för kränkning och 1 000 kronor för sveda och värk, om hon hade gett in ansökan om brottsskadeersättning i rätt tid. Kvinnan får därför rätt till samma belopp i skadestånd.
Foto: Holger Ellgaard
