En kvinna fick avslag på sin ansökan om a-kassa eftersom hon, trots sjukintyg, inte ansågs ha arbetat tillräckligt månaderna innan arbetslösheten.
Kammarrätten konstaterar att underinstanserna inte gjort någon självständig prövning av om kvinnan varit sjuk och målet visas därför åter till arbetslöshetskassan för ny prövning.
En 48-årig kvinna erhöll sjukpenning i varierande omfattning från och med den 20 januari till och med den 1 juli 2017. Samma månad beslutade Försäkringskassan att hon för perioden 2 juli–30 september 2017 inte skulle få någon sjukersättning med hänsyn till den så kallade rehabiliteringskedjan. Fram till beslutet hade hennes arbetsförmåga relaterats till hennes ordinarie arbete. Men från och med 2 juli 2017 skulle den i stället prövas mot normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden.
Den 7 maj 2019 ansökte 48-åringen om a-kassa hos Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa men fick avslag med motiveringen att hon inte arbetat tillräckligt mycket under den så kallade ramtiden. Med ramtid avses de tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. Trots att kvinnan hade läkarintyg som sträckte sig fram till tiden för ansökan ansågs inte sjukdomstiden efter 1 juli 2017 styrkt eftersom Försäkringskassan nekat henne sjukpenning. Det var därför inte möjligt att ”hoppa över” denna period enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring, ALF.
Inte förmått styrka sin sjukdom
Förvaltningsrätten i Växjö konstaterade att 48-åringens arbetsförmåga i läkarintygen bedömts i förhållande till hennes ordinarie arbete i stället för normalt förekommande arbete. Med hänsyn till att Försäkringskassan beslutat att kvinnans arbetsförmåga från och med den 2 juli 2017 ska bedömas i förhållande till normalt förekommande arbete ansåg domstolen att hon inte förmått styrka sin sjukdom.
Enligt domstolen fanns det mot bakgrund av detta inte någon överhoppningsbar tid att beakta vid ramtidens bestämmande. Hon ansågs därför inte ha rätt till a-kassa.
Kammarrättens ger bakläxa
Kammarrätten i Jönköping anmärker inledningsvis att det varken av lagtexten eller förarbetena krävs att sjukpenning utgår för den aktuella perioden för att den ska vara överhoppningsbar enligt den aktuella paragrafen i ALF. Det innebär att arbetslöshetskassan ska göra en självständig bedömning av om det föreligger styrkt sjukdom. Prövningen ska vara fristående i förhållande till socialförsäkringsbalkens regler om rehabiliteringskedjan. Om Försäkringskassan beviljat sjukpenning för en viss period bör dock arbetslöshetskassan presumera styrkt sjukdom.
Eftersom rehabiliteringskedjan saknar betydelse för bedömningen om a-kassa spelar det ingen roll om aktuella läkarintyg bedömt arbetsförmågan mot ordinarie arbete eller normalt förekommande arbete. Därför ska styrkt sjukdom anses föreligga om det finns läkarintyg om sjukskrivning för den relevanta perioden.
Kammarrätten framhåller att underinstanserna inte gjort någon självständig bedömning och därför inte gjort en korrekt prövning. Målet ska därför visas åter till arbetslöshetskassan för ny prövning. (Blendow Lexnova)
