Mannen greps av polisen i Dalarna misstänkt för ringa narkotikabrott. På polisstationen begärde polisen att mannen skulle lämna urinprov men eftersom han inte kunde kissa bad han om att få lämna ett blodprov i stället.
Polisen sa nej och beslutade att mannen i stället skulle tappas på urin genom en kateter. Det fanns dock ingen urin i blåsan och det hela slutade med att polisen beslutade om blodprov.
Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger konstaterar att varje medborgare är skyddad mot påtvingande kroppsliga ingrepp och att undantag från denna rättighet enbart får ske genom lag.
JO konstaterar att Rättegångsbalken visserligen ger polisen rätt att besluta om vissa tvångsmedel men att detta måste ske enligt den så kallad proportionalitetsprincipen.
JO konstaterar att katetersättning är en mycket ingripande åtgärd och att det krävs starka skäl för att kunna motivera den. Här var polisens användning av kateterersättning utesluten eftersom polisens enda motivering var att urinprov fungerar bättre än blodprov när det gäller att säkra bevis av narkotika. Misstanke om ringa narkotikabrott kan enligt JO inte heller rättfärdiga katetersättning.
Utöver detta så konstaterar JO att att det av handlingarna inte framgår vem som fattade beslutet och inte heller varför tvångsmedlet användes eller vad den resulterade i. Enligt JO handlar det snarast om en allmän diskussion på polisstationen som ledde till beslutet att använda kateter.
Sammantaget anser JO att agerandet mot mannen har varit oacceptabelt och riktar därför allvarlig kritik mot polismyndigheten i Dalarna – och ytterst mot dess ledning.
Foto:Stefan Gustavsson/SvD/Scanpix
