Justitiekanslern, JK, som är ensam åklagare när det gäller yttrandefrihetsbrott konstaterar att något som är avsett att framföras i ett tv-program inte först får ganskas av en myndighet eller annat allmänt organ, som inte heller får hindra dess offentliggörande eller spridning bland allmänheten, utan stöd i grundlagen.
Censurförbudet finns i både yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, och tryckfrihetsförordningen, TF. Förbudet skyddar dock inte enskilda från åtgärder som vidtas av andra enskilda, till exempel privata företag.
JK konstaterar vidare att YGL:s ansvarssystem bygger på tanken att det alltid ska finnas någon som kan göras straffrättsligt ansvarig för innehållet i exempelvis ett tv-program, i första hand dess utgivare. Den ansvarige utgivaren har därför en ovillkorlig bestämmanderätt över innehållet i programmen och får således själv avgöra om till exempel en annons ska få införas eller inte.
Oavsett vilka skäl TV 4:s ansvarige utgivare kan ha haft för det aktuella beslutet faller detta inom dennes ovillkorliga beslutanderätt. Fråga har alltså inte varit om brott mot censurförbudet, varför JK inte vidtar någon åtgärd.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
