Utredningen om en snabbare lagföring av enklare brottmål blev klar i augusti och de första remissvaren har börjat komma in. Både Justitieombudsmannen och Riksrevisionen ställer sig i huvudsak bakom förslagen.
Metod och organisation
Justitieombudsmannen (JO) Lars Lindström pekar på att det inte i första hand är författningsändringar som utredaren Stefan Strömberg föreslår, utan ändringar som gäller metod och organisation.
Lindström påminner också om hur det har sett ut när man tidigare har försökt att göra förbättringar som ”stupat på att det inte funnits tillräcklig kraft och tillräckligt intresse i de djupa leden i organisationen”. Om det denna gången ”görs noggrant och seriöst kommer förutsättningarna för framgång att påverkas i positiv riktning”, enligt JO.
Delgivning kan kortas
Kravet på delgivning ska tas bort för brott upp till tre års fängelse eftersom bristande delgivning är en av de vanligaste orsakerna till att handläggningen av brottmål drar ut på tiden.
Men förslaget om ett helt nytt delgivningssätt för snabbförfarandet, så kallad ”tillgänglighetsdelgivning”, godtas inte av JO. Däremot anser JO att tidsgränsen för den förenklade delgivningen i sin nuvarande form kan kortas från två veckor till en vecka från det att delgivningshandlingen skickades.
Fullmakt för strafföreläggande
Utredaren föreslår också att polisen ska kunna få en misstänkt som erkänner att utfärda en fullmakt som innebär att den misstänkte godkänner ett kommande strafföreläggande. JO skriver att förfarandet är ”godtagbart ur ett rättssäkerhetsperspektiv” och att han ”utgår från att polisen ska klara av den uppgiften”.
Underrätta på plats
Huvudförhandling ska enligt förslaget ”i enkla fall” ska hållas inom två veckor från brottet. Om det krävs ytterligare utredningsåtgärder ska huvudförhandlingen hållas inom sex veckor från brottet.
Tanken är att polisen i samband med ingripandet ska ha tillgång till domstolens huvudförhandlingstider och kunna underrätta den misstänkte om när förhandlingen kommer att hållas. Men JO påpekar att inte alla brottsmisstankar leder till rättegång och att det är viktigt att polisen anstränger sig för att förklara detta för den misstänkte.
Utmaning för polisen
Riksrevisionen konstaterar att förslagen kommer att kräva förändrade arbetssätt både inom berörda myndigheter och mellan dem. Detta kommer att påverka polisens ingripandeverksamhet och det är enligt Riksrevisionen ”helt avgörande att Polismyndigheten förmår skapa sådan bemanning och sådana arbetsförhållanden att de enskilda poliserna i yttre tjänst får möjlighet att utföra det som krävs av dem”.
Kan förvärra väntetider
Riksrevisionen varnar också för att de stora problem som redan finns vid Nationellt forensiskt centrum (NFC) i form av långa handläggningstider kan förvärras av förslaget om ett så kallat ”prioriterat spår” vid NFC. Det är enligt Riksrevisionen viktigt att detta inte leder till ytterligare förseningar.
När det gäller uppföljningen pekar Riksrevisionen på att det pågår annan parallell försöksverksamhet i åtminstone ett av försöksområdena samtidigt som man ska pröva det nu föreslagna snabbförfarandet. Detta kan enligt Riksrevisionen göra det svårt att utvärdera vad som har haft effekt och inte.
Inleds i höst
I snabbförfarandet ska bland annat polis, åklagare, domstol och kriminalvård ingå och samverka. Försöksprojektet inleds i höst i tre lokalpolisområden, Rinkeby, Täby och Solna, i norra Stockholm, och byggs därefter ut till att täcka hela norra Stockholm, inklusive Norrtälje.
Advokatsamfundet kritiska
Advokatsamfundet är dock emot att införa särskilda jourdomstolar. Detta eftersom det finns alltför stora risker för att misstänktas rättssäkerhet då ”inte kan upprätthållas”.
Advokatsamfundet anser också att vissa av förslagen är tveksamma ”av konstitutionella skäl” och att vissa förslag framstår som ”dåligt underbyggda”.
Polisens ansvar
Man kräver att den som misstänks för brott inom ramen för försöksverksamheten måste garanteras samma rättssäkerhet som gäller i normala fall.
Man pekar också på polisens ansvar och på att ”den ingripande polisen åläggs ett stort personligt ansvar”. Man varnar också för att den misstänkte kan ”uppleva det som att skuldfrågan är avgjord redan vid ingripandet samt att rättegången är ett faktum”.
