Stål- och plåtföretaget Joma deklarerade under perioden november 1999 till november 2000 import av ståltråd från Förenade Arabemiraten vid sju olika tillfällen. Genom ett omprövningsbeslut den 28 oktober 2002 har Tullverket påfört bolaget ytterligare tull med sammanlagt 925 141 kronor och ytterligare mervärdesskatt med 231 286 kronor. Därefter har Tullverket i ett beslut daterat den 29 november 2002 påfört bolaget tulltillägg med sammanlagt 153 629 kronor. Beslutet var hänförligt till fem av importerna under perioden. Enligt Tullverket har bolaget lämnat oriktiga uppgifter i tulldeklarationerna genom att ange felaktigt statistiskt nummer samt felaktigt ursprungsland.
Huvudfråga i målet är om det har funnits tidsmässiga förutsättningar för Tullverket att besluta om tulltillägg. Grundförutsättningen för att tulltillägg ska kunna påföras är att betalningsskyldighet för tullskuld kan påföras den enskilde. Reglerna om tullskuld samt betalningsskyldighet finns i gemenskapsrätten.
En tullskuld vid import när tullpliktiga varor övergår till fri omsättning uppkommer vid den tidpunkt då tulldeklarationen tas emot, enligt den så kallade tullkodexen. Gäldenären ska på lämpligt sätt underrättas om tullbeloppet så snart detta har bokförts. Det framgår också i tullkodexen att underrättelse inte får ske senare än tre år efter den dag då tullskulden uppkom. De i målet aktuella tullskulderna kan tidigast anses ha uppkommit när respektive deklaration mottogs av Tullverket. Bolaget har deklarerat importen via elektroniska deklarationer som Tullverket mottog under perioden 9 december 1999 till 7 november 2000. Tulltilläggen har således påförts innan den treåriga preskriptionsfristen för respektive tullskuld löpt ut.
I målet var även fråga om de dessutom krävs, som kammarrätten funnit, att beslutet om tulltillägg måste fattas samtidigt som beslutet om tillkommande tull. I Tullagen finn singen uttrycklig bestämmelse om detta men kammarrätten ansåg dock att det fanns stöd för ett sådant krav i förarbetsuttalande samt stadgandet i 5 kap. 18 § taxeringslagen.
Regeringsrätten konstaterar att det i förarbetena visserligen uttalas att bestämmelserna om tulltillägg bör utformas i så nära överensstämmelse som möjligt med bestämmelserna om skattetillägg. Sammantaget finner dock Regeringsrätten att skillnaderna mellan förfarandereglerna för taxering och för tullverksamhet är så betydande att det i avsaknad av en uttrycklig reglering inte finns stöd för att beslut om tulltillägg måste fattas samtidigt som beslut om tull.
Övriga förutsättningar för att bolaget ska påföras tulltillägg samt om skäl för hel eller delvis befrielse är för handen har inte prövats av kammarrätten.
Regeringsrätten undanröjer kammarrättens dom och visar målet åter till kammarrätten för ny handläggning.
