I utredningen ”Stalkning – ett allvarligt brott” förslås införandet av ett nytt brott; olaga förföljelse. Till skillnad från dagens reglering tar det nya brottet riktning på just systematiserade handlingar, och ser inte gärningarna som enskilda brott utan sammanhang.
För fem till tio år sedan var stalkning ett relativt okänt fenomen, som drabbade kända personer. Nu vet man att kvinnor kan bli förföljda av sina män, läkare av patienter, tjänstemän av rättshaverister. Man kan även vara förföljd av sin granne, en arbetskamrat eller av en familjemedlem.
Man vet inte om det har ökat eller inte, men statistiken säger att nio procent av Sveriges befolkning blivit utsatt för stalkning; 200 000 personer under det senaste året. Två tredjedelar av offren kände sin gärningsman – ju närmare relation dessa har, desto större är risken för våld. 12 000 personer i Sverige lever idag med skyddade personuppgifter. 15 000 har tvingats flytta för att undkomma sina förföljare.
Utredningen föreslår att lagen om besöksförbud ska tas bort och ersättas av lagen om kontaktförbud. Enligt denna kan det bli möjligt att genom elektronisk övervakning – fotboja – säkerställa att förbudet efterlevs.
– Den nya lagen omfattar all form av kontakt – inte bara fysisk sådan. Det kan till exempel röra sig om situationer när gärningsmannens befinner sig utanför skyddspersonens bostad utan att vara hotfull eller våldsam, eller dagligen skickar brev vilka inte innehåller hot, säger Ebba Sverne Arvill.
Upprepade överträdelser av kontaktförbudet kan göra att brotten istället räknas som olaga förföljelse, och gärningsmannen kan således dömas till mellan två till fyra års fängelse.
I första hand är den nya lagen om olaga förföljelse till för att hindra att någon utsätts för stalkning genom att hindra och lagföra gärningsmannen. I andra hand ska den skydda brottsoffret. Lagen ska se till att brottsoffret får hjälp att bearbeta vad som hänt, och vid behov få hjälp med att flytta. I sista hand kan en person som utsatts för stalkning få fingerade personuppgifter.
För att underlätta för utsatta personer ska kommuner enligt förslaget inrätta särskilda skyddshandläggare som ska ha en samordnande roll.
– I dag vet många inte vart man ska vända sig eller hur man ska gå till väga för att få hjälp, och återvänder därför till en situation där man blir utsatt för förföljelse. Många upplever det också som jobbigt att behöva berätta om sina upplevelser för flera personer. Genom inrättandet av skyddshandläggarna kommer detta att undvikas, säger Ebba Sverne Arvill.
Det kommer också att finnas bestämmelser om hur kostnadsfördelningen ska göras i de fall en skyddsperson måste flytta, eller får kvarskrivning. Kvarskrivning innebär att en person enligt folkbokföringen bor kvar på samma adress, fast man i själva verket har flyttat till annan ort.
I dag är det främst personer som arbetar inom rättsväsendet, eller vittnen i rättegångar, som kan få fingerade personuppgifter. Stalkningsutredningen föreslår att denna grupp utvidgas till att gälla även personer som känner sin gärningsman – vilket ofta är fallet vid just stalkning.
– Det är mycket svårt att leva med fingerade personuppgifter så länge man flyttar inom landet. Sverige är litet och man riskerar alltid att träffa på någon som med avsikt eller av en olyckshändelse kan avslöja ens rätta identitet. Särskilt svårt är det för barn att inte kunna använda sina riktiga namn eller prata om sina släktingar, säger Ebba Sverne Arvill.
Johanna Haddäng
