En sju dagar lång huvudförhandling i ett tvistemål vid Stockholms tingsrätt avslutades den 17 december 2010. Dom i målet var utsatt till 11 februari 2011 men tingsrätten meddelade senare att dom i målet inte kunde meddelas på utsatt tid.
Domen kom i stället den 21 mars – alltså drygt tre månader efter avslutad huvudförhandling.
Enligt de inblandade rådmännen och domstolens lagman hade överläggning till dom påbörjats i direkt anslutning till huvudförhandlingen. Själva domen försenades dock med anledning av den mycket höga arbetsbelastningen på avdelningen.
Chefen för Stockholms tingsrätt, lagmannen Anders Eka, beklagar det inträffade men anser inte att det är så allvarligt att det bör kritiseras. Han skriver till JO:
”Det är beklagligt att tidpunkten för doms meddelande sköts fram vid två tillfällen. Som framgår av utredningen var anledningen till det den mycket ansträngda arbetssituation som rådde på avdelning 5 vid den aktuella tidpunkten. Den omständigheten att tidpunkten för domen sköts fram kan dock inte enligt min mening anses utgöra någon sådan brist i tingsrättens handläggning som kan föranleda kritik.”
Justitieombudsmannen Lars Lindström konstaterar nu att det med hänsyn till målets beskaffenhet i och för sig har funnits ”synnerliga hinder” mot att meddela dom inom två veckor så det föreskrivs i rättegångsbalken. Enligt lagens förarbeten bör dock tvåveckorsfristen inte överskridas ”med mer än en eller annan vecka” – någonting som Justitiekanslern tog ställning till redan 1987. JK skrev då:
”För tvistemål av ej alltför komplicerad beskaffenhet bör det även i ett ansträngt arbetsläge vara fullt möjligt att avfatta och meddela domen inom den föreskrivna fjortondagarsfristen. Är målet mer arbetskrävande och föreligger andra arbetsuppgifter som inte tillåter att nödig tid reserveras för ett koncentrerat arbete med domen, kan sådana synnerliga skäl anses föreligga som medger att fjortondagarstiden överskrids. Domsarbetet måste dock ofrånkomligen organiseras på sådant sätt att domen färdigställs så snart sig göra låter. Det uppskov som kan godtas utöver fjortondagarstiden får normalt sett inte överskrida en eller högst två veckor.”
JO framhåller att förhandlingen i det nu aktuella målet visserligen pågick under sju dagar men att förhandlingarna tagit slut tidigt på eftermiddagarna eller redan till lunch. JO konstaterar också att domen är på 78 sidor men att de egentliga domskälen inte är mer än tolv sidor. En av de två rådmännen har också bekräftat att målet, varken rättsligt eller till sin storlek, har varit särskilt krävande för en erfaren rådman vid tingsrätten.
Domstolen borde därför ha kunnat meddela dom inom sex veckor, anser JO. Trots den höga arbetsbelastningen är det inte godtagbart med en så pass lång försening och rådmännen som är ansvariga för domen får därför kritik av JO.
