Två 17-åriga tvillingar och en 19-årig man dömdes i tingsrätten för våldsamt upplopp. De hade alla tre varit med i demonstrationen mot tennismatchen mellan Sverige och Israel i Davis Cup den 7 mars 2009 i Malmö. Utanför stadion hade tvillingarna kastat sten och sparkat på ett polisfordon och 19-åringen hade slagit och sparkat på ett annat bepansrat polisfordon.
Kammarkollegiet hade yrkat skadestånd för förstörelsen av en polisbuss och tingsrätten fann att tvillingarna varit delaktiga i förstörelsen men att det inte ens påståtts att 19-åringen varit delaktig och ogillade skadeståndstalan i den delen.
Tingsrätten dömde tvillingarna till 45 timmars ungdomstjänst och 19-åringen till villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Tvillingarna ålades dessutom att solidariskt ute skadestånd om 133 610 kronor till Kammarkollegiet för förstörelsen av bussen.
Tvillingarna överklagade och yrkade att hovrätten skulle sätta ned antalet timmar ungdomstjänst. Den ena pojken yrkade att skadeståndstalan gentemot honom skulle ogillas och den andra menade att han enbart skulle anses skadeståndsskyldig för att han skadat en backespegel. I andra hand yrkade tvillingarna att hovrätten skulle jämka skadeståndet.
Hovrätten konstaterar att tvillingarna dömts till ett lägre antal timmar än vad straffvärdet motsvaras av i praxis. Eftersom endast tvillingarna har överklagat saknas dock förutsättningar att öka antalet timmar ungdomstjänst.
Beträffande skadeståndet hänvisar hovrätten till NJA 1998 s. 310 samt förarbeten och konstaterar att för skador som uppkommit under upplopp svarar de som deltagit i upploppet solidariskt. Hovrätten finner det dessutom utrett att tvillingarna deltagit aktivt i skadegörelsen genom en åberopad filmsekvens. De är därför skadeståndskyldiga gentemot Kammarkollegiet beträffande samtliga skador på fordonet.
Hovrätten beaktar de av pojkarna framförde jämkningsgrunderna och konstaterar att de är unga, bor hemma, saknar inkomster samt ansvarsförsäkring. Hovrätten tar dock fasta på att de dömts för en uppsåtlig handling varför möjligheten till jämkning ska användas med stor återhållsamhet. Hovrätten finner att beloppet inte kan anses vara så högt att det på ett avgörande sätt skulle äventyra deras återanpassning i samhället och finner heller inte några andra tillräckliga skäl för jämkning.
Hovrätten fastställer därmed tingsrättens domslut.
Veronica Hult
verionica.hult@dagensjuridik.se
