Toppjuristerna om politikernas lagförslag mot kriminaliteten

”Ett av de största bedrägerierna i kriminalpolitisk historia”

Peter Althin, brottmålsadvokat

– De svenska riksdagspolitikerna försöker inför valet att föra fram en mängd förslag som de påstår skall bryta brottskurvan och därmed minska brottsligheten. Detta måste betraktas som ett av de största bedrägerierna i svensk kriminalpolitisk historia.

– Politikerna sviker svenska folket genom att lura medborgarna att tro att det går att straffa bort brottslighet. All forskning visar att det inte är hårdare tag, längre fängelsestraff eller minskad rättssäkerhet som minskar grov brottslighet.

– Målet med kriminalpolitiken är självklart att begränsa brottsligheten. Men det handlar inte bara om lagstiftning, fler poliser utan också om barnomsorg, skola, socialpolitik, bostadspolitik och arbetsmarknad.

– Samhället måste i grunden förändras. Ett solidariskt samhälle med rättvisare fördelning av inkomster, bostäder, utbildning och arbete. Tillsammans med mycket tidiga brottsförebyggande åtgärder kommer dessa åtgärder ha mycket större betydelse för minskning av brottsligheten än olika straffrättsliga reaktioner mot redan begångna brott.

– Det som behövs för att minska brottsligheten är: Tidiga åtgärder, socialt fungerande samhälle och framtidshopp för barn och ungdomar. 

Gör det straffbart att delta i eller ha samröre med kriminella organisationer. 

– Detta förslag löser egentliga inget då det blir svårt att visa vem eller vilka som har samröre och vad menas med ”samröre ”?

Inför möjlighet till s.k. preventiv hemlig avlyssning, dataavläsning och kameraövervakning utan konkret brottsmisstanke. 

– Att få vidtaga ingripande åtgärder mot medborgare utan konkret brottsmisstanke är något som verkar hämtade från diktaturer och har inget att göra i en rättstat där det naturligtvis också kan missbrukas. Ett hårt slag mot den svenska rättssäkerheten. 

Inför s.k. visitationszoner där polisen ges rätt att visitera personer utan att det finns en misstanke om brott. 

– Även detta förslag hör hemma i en diktatur och inte i en demokratisk rättsstat. Att visitera personer utan misstanke ger möjlighet att missbrukas och bryter säkert inte brottskurvan på ett påtagligt sätt.

Inför en möjlighet att kunna vittna anonymt i domstol och under förundersökning. 

– Paniken måste var fullständig hos politikerna när anonyma vittnen föreslås .Vem vill bli dömd på vittnesuppgifter från en anonym och för den åtalade okänd person? Bevisvärdet blir säkert också mycket begränsat.

Inför en straffskärpningsgrund som innebär att straffen ska fördubblas för vissa brott som begås i s.k. gängkriminella kretsar eller av s.k. gängkriminella. 

 – Eftersom det inte går att straffa bort brottslighet blir effekten mycket begränsad. Där en person åker in i fängelse står en ny kamrat redo att ta hand om den lediga platsen. 

”Detta kan övervägas i en seriös lagstiftningsprocess”

Sten Heckscher, bl.a. f.d. rikspolischef, justitieråd och ordförande för Högsta förvaltningsdomstolen

Gör det straffbart att delta i eller ha samröre med kriminella organisationer. 

– Nej. En sådan straffbestämmelse blir för löslig. Tror att också Lagrådet nyligen riktat berättigad kritik mot ett försök till sådan lagstiftning. Däremot kan sådana miljöer gärna vara föremål för intensiv polisiär uppmärksamhet och ingripande vid varje brottsmisstanke.

Inför möjlighet till s.k. preventiv hemlig avlyssning, dataavläsning och kameraövervakning utan konkret brottsmisstanke. 

– Detta kan övervägas i en seriös lagstiftningsprocess. Avgörande för tillåtligheten bör vara vilka kriterier som ställs upp. För det krävs naturligtvis tydliga sådana, och de måste rimligen ligga i närheten av konkreta brottsmisstankar.

Inför s.k. visitationszoner där polisen ges rätt att visitera personer utan att det finns en misstanke om brott. 

– Tvångsmedel mot person ska kräva brottsmisstanke, men beroende på övriga omständigheter behöver den kanske inte vara så stark. Det blir åter en fråga om hur kriterierna konstrueras. Se även uttalandet om polisens arbete i svaret på första frågan.

Inför en möjlighet att kunna vittna anonymt i domstol och under förundersökning. 

– Detta har väl nyligen övervägts i en offentlig utredning som, tror jag, kom fram till att nackdelarna övervägde fördelarna. För att införa möjligheten krävs att en noggrann analys skulle komma fram till annan slutsats.

Inför en straffskärpningsgrund som innebär att straffen ska fördubblas för vissa brott som begås i s.k. gängkriminella kretsar eller av s.k. gängkriminella. 

– Nej. Det är gärningen som ska avgöra straffnivån som i och för sig kan påverkas av omständigheter som återfall, organisering och andra tydliga straffskärpningsgrunder som finns i lag. Nya sådana kan naturligtvis övervägas men inte av den samtidigt vaga och fyrkantiga karaktär som frågan anger.

– För brott av de slag som föranlett dagens diskussion, som väpnade angrepp på person, grova vapenbrott med mera, ger tillgängliga straffskalor dessutom utrymme för mycket stränga straff, och den tid som avtjänas för livstids fängelse har väl fördubblats under de senaste decennierna.

– Problemet är knappast bristen på möjligheten att döma ut långa straff. Däremot förtjänar tillgången på tillräckligt många tillräckligt duktiga utredare hos polisen uppmärksamhet, och kanske bör även domstolarnas principer för bevisvärdering diskuteras.

– Strängare straff och för den delen även andra tänkta insatser kräver dessutom överväganden om vilka effekter sådana kan få på brottsligheten, en inte särskilt enkel fråga att svara på.

”Åklagare ska vara samhällets ombud i rätten – inte leda spaningar och utredningar”

Tommy Lindström, juridisk konsult och f.d. chef för Rikskriminalen

Gör det straffbart att delta i eller ha samröre med kriminella organisationer. 

– Ja, jag kan tänka mig att fastställt medlemskap i så kallade out-law-organisationer, det vill säga sådana grupper som själva uttrycker att de skall verka utanför lagens råmärken, brottsorganisationer, blir straffbart per se genom en särskild lagstiftning. Det kräver dock att man fastställer i ett formellt beslut att vissa grupper/gäng är kriminella organisationer.

– Modellen finns när det gäller terrorism-klassningen. En sådan straffbeläggning skulle få både preventiva och avhållande effekter och underlätta för polisen att ”låsa in” medlemmar i brottsorganisationer. Detta blir en effektiv inkapacitering av samhällsfarliga brottslingar.

Inför möjlighet till s.k. preventiv hemlig avlyssning, dataavläsning och kameraövervakning utan konkret brottsmisstanke. 

– Nej, det kan jag inte tänka mig av rena rättssäkerhetsskäl. För mig är det väsentligt att tvångsmedlen i rättegångsbalken bara får sättas in då polisen misstänker ett konkret brott – ett planerat, pågående eller utfört brott – och har rätt till en förundersökning.

– Om inte detta konkreta brott finns så är det inte fråga om en förundersökning utan om kriminalunderrättelseverksamhet där man antar att någon har samröre med eller lever av kriminalitet men man vet inte av vilka gärningar och man har inte något konkret att gå på. Då skall polislagen styra verksamheten och åklagare skall hållas sig borta från denna avancerade kartläggning.

– Åklagarna skall vara samhällets ombud i rätten – de ska inte leda spaningar och utredningar. Detta innebär att man måste återföra vissa praktiska möjligheter att agera som kriminalpolis till polislagen – såsom hembesök hos aktuella brottslingar, inte husrannsakan alltså, och fri kartläggning med fjärrstyrda kameror och bruk av informatörer och agenter.

– Det som inte är uttryckligen förbjudet i lag, måste vara möjligt att göra om det resultat man vinner är större än det intresse man interferar i.

– Detta med preventiva åtgärder skapar dessutom ett behov av många poliser, som tas från fältet till polishusen och materialet kan inte i sig användas i domstolarna som bevis. Se bara hur Säkerhetspolisen för talan i rätten och förlorar för att de inte förstår hur bevisningen måste läggas fram och prövas.

Inför s.k. visitationszoner där polisen ges rätt att visitera personer utan att det finns en misstanke om brott. 

– En sådan regel innebär att vissa geografiska områden blir utan det rättsliga skyddet som Regeringsformen ger idag. Frågan man måste ställa sig är: Finns det ett behov av detta idag? Misstänker jag att någon bär vapen, kan jag agera som polisman. Klarar man mediepressen om detta förfaringssätt blir vanligt i vissa utpekade områden? Svaret är då nej, det gör man inte.

– Det är bättre att släppa ut polismännen på fältet än att ha dem sittande bakom datorer eller att lyssna på samtal, läsa digitala upptagningar etc. Får man använda metoden med klassade brottsorganisationer, behövs inga geografiska friområden.

Inför en möjlighet att kunna vittna anonymt i domstol och under förundersökning. 

– Detta kan jag tänka mig under förundersökning men inte i processen i domstol. Sverige skall inte ha ett system med anonyma vittnen i domstol; vittnen vars utsagor inte går att motkontrollera.

– Däremot ska Sverige införa ett system med kronvittnen, vilket innebär att ett statligt avtal träffas med den misstänkte om att berätta allt om alla övriga – normalt mer, tyngre – inblandade misstänkta mot att han åtalas för ett mindre brott – ett normalbrott i stället för ett grovt eller synnerligen grovt brott.

– Detta förslag arbetade jag och rikspolischefen Holger Romander fram redan i 1970-talets slut. Den statliga tjänsteman som skulle ha rätten att teckna ett sådant avtal skall endast vara riksåklagaren. Det blir inte särskilt många fall per år.

Inför en straffskärpningsgrund som innebär att straffen ska fördubblas för vissa brott som begås i s.k. gängkriminella kretsar eller av s.k. gängkriminella. 

– Nej. Jag tror att vi ska gå tillbaka till systemet med första, andra och tredje resan stöld och ge förhöjda straffsatser, påslag, per resa. Om detta inte räcker, skall vi återinföra förvaringsstraffet efter exempelvis fem resor inom en period av 15 år. 

”Åsidosätter vedertagna rättsprinciper och utmanar det kriminalpolitiska systemet”

Anne Ramberg, advokat och f.d. generalsekreterare för Advokatsamfundet

– Kriminalpolitiken präglades under lång tid av respekt för vetenskap och forskning. Samsyn rådde i att brottsligheten i första hand var beroende av samhällsförändringar och inte av hårdare straff eller hot om hårdare straff. Upprätthållandet av rättssäkerheten var central.

– Idag ses kriminalpolitiken och straffrätten istället som ett bekvämt redskap för bekämpning av socialt betingade problem. Rättssäkerheten och demokratiska principer tillmäts allt mindre betydelse. Kriminalpolitiken kännetecknas idag av ett bedövande kunskapsförakt.

– Gemensamt för förslagen är att de åsidosätter vedertagna rättsprinciper och bryter mot den svenska rättstraditionen, samt utmanar det kriminalpolitiska systemet.

Gör det straffbart att delta i eller ha samröre med kriminella organisationer. 

– Rättsosäkert innefattande betydande avgränsnings- och tillämpningsproblem.

Inför möjlighet till s.k. preventiv hemlig avlyssning, dataavläsning och kameraövervakning utan konkret brottsmisstanke. 

– Rättsosäkert och oproportionerligt. Starkt integritetsinskränkande. Integritet är ett individuellt uttryck för ett samhällsintresse som kräver upprätthållande av etablerade rättssäkerhetsprinciper.

– Kravet på misstanke om brott  för att göra intrång i privatlivet har av lagstiftaren övergivits till förmån för ett ”riskfokuserat preventionsperspektiv”. 

– Tekniken styr lagstiftningen, istället för tvärtom, när det gäller preventiv avlyssning, inhämtning av elektronisk kommunikation, dataavläsning och signalspaning. 

Inför s.k. visitationszoner där polisen ges rätt att visitera personer utan att det finns en misstanke om brott. 

– Rättsosäkert och oproportionerligt. Skapar misstro mot polisen. Risk för godtycke. 

Inför en möjlighet att kunna vittna anonymt i domstol och under förundersökning. 

– Rättsosäkert. Lågt bevisvärde. Ineffektivt. 

Inför en straffskärpningsgrund som innebär att straffen ska fördubblas för vissa brott som begås i s.k. gängkriminella kretsar eller av s.k. gängkriminella. 

– Höjda repressionsnivåer måste föregås av analyser i fråga om proportionalitet, ändamålsenlighet, nödvändighet och effektivitet. 

– Det stora antal straffskärpningar som ägt rum på 2000-talet har inte lett till att gängbrottsligheten och det dödliga våldet har minskat. Tvärtom. Det har lett till en kriminalvård i kris med stora överbeläggningar. 

”Alla misstänkta är inte onda och alla vittnen är inte goda…”

Kerstin Skarp, f.d. vice riksåklagare

Gör det straffbart att delta i eller ha samröre med kriminella organisationer. 

– Idén har jag ingenting emot men den rymmer en del följdfrågor. Som till exempel: vem ska definiera vad som är en kriminell organisation? Vilket samröre med den kriminella organisationen ska vara straffbar? Hur mycket bevis krävs för att visa på deltagande eller samröre med den kriminella organisationen? 

Inför möjlighet till s.k. preventiv hemlig avlyssning, dataavläsning och en kameraövervakning utan konkret brottsmisstanke. 

– Det krävs inte så mycket för att komma upp till skälig misstanke för ett brott och därmed möjlighet att gå in med, i vart fall några av, de nämnda tvångsmedlen. Men det kan finnas situationer där det finns ett behov av att kunna använda nämnda metoder.

– Jag är inte emot det så länge det beslutas av domstol. Det gör att polis och åklagare behöver göra en välgrundad och konkret motivering till behovet och också att det kan skapas en form av praxis för åtgärden.

Inför s.k. visitationszoner där polisen ges rätt att visitera personer utan att det finns en misstanke om brott. 

– Om det ska införas så bör det krävas att den eller de poliser som utför visitationen efteråt ska kunna ange dels skälet till att åtgärden utfördes, dels mot vem åtgärden riktades. Detta för att undvika att det sker alltför godtyckliga ingripanden eller att vissa personer visiteras regelbundet utan att det finns tillräckliga skäl därtill.

Inför en möjlighet att kunna vittna anonymt i domstol och under förundersökning. 

– Jag är mycket tveksam till det. Förslaget framstår naturligtvis som positivt för att få fler att vittna, men man måste alltid beakta en misstänkts rätt att veta vem som lämnar uppgifter.

– Alla misstänkta är inte onda och alla vittnen är inte goda… Avläggs vittnesmålet av någon som alltid har varit emot mig eller av någon som inte alls har haft möjlighet att se det som påstås?

– Däremot bör stödet för vittnen före, under och efter en process kraftigt förstärkas och det bör övervägas hur mycket av ett vittnes personuppgifter som behöver framgå i samband med en brottsutredning.

Inför en straffskärpningsgrund som innebär att straffen ska fördubblas för vissa brott som begås i s.k. gängkriminella kretsar eller av s.k. gängkriminella. 

– Samma svar som under frågan om att straffbelägga samröre med kriminella organisationer.

– Men man bör också fundera på om allt fokus ska läggas på gängbrottslighet. Det finns andra brott där det kan behövas straffskärpning som till exempel vid brottslighet som riktas mot särskilt utsatta grupper som äldre och barn.

”Integritetsskälen kan inte anses tillräckligt tunga för att avstyrka en lagändring”

Krister Thelin, bl.a. f.d. hovrättslagman och statssekreterare i Justitiedepartementet

– Det är nödvändigt att, innan de enskilda frågorna besvaras, göra ett par allmänna reflektioner.

– Brottsbekämpning är en nödvändig och tung samhällelig uppgift. Den tillhör statens kärnuppgift: inre säkerhet. Det är tydligt att vår nuvarande ordning har klara brister.

– Polisens uppenbara frånvaro i lokalsamhället, ett resultat av den nu över sju år gamla i detta hänseende mindre lyckade polisreformen, förhindrar nödvändig brottsprevention. Den bästa preventionen är just tillräcklig och uthållig lokal polisnärvaro. Nu har vi en ”fjärrpolis” som reagerar, oftast för sent och otillräckligt, likt en underbemannad brandkår.

– Uppklaringsprocenten är förskräckande låg, inte minst för det ökande antalet gängmord. För en frustrerad polis är det frestande att ständigt ropa på ”nya verktyg” för att förklara tillkortakommandena. Lika frestande som det är för politiker att göra polisens krav till sina. Det är ju endast genom lagändringar politiker kan visa handlingskraft.

– Sällan eller aldrig sätts styrning och ledning av polisen i fokus. Åren 2006 till 2014, under Justitiedepartements M-styre, var i det hänseendet åtta förlorade år. Allt fokus var på att räkna antalet poliser och ingenting om hur de arbetade. Och så har det fortsatt under S-regeringen.

– Krav borde för länge sedan ha ställts på rikspolischefen att redovisa en handlingsplan för ett effektivt resursutnyttjande inom existerande budgetram, istället för nuvarande handfallenhet.

– Det nuvarande antalet hekatomber av administratörer och kommunikatörer inom polisen borde kunna växlas in fler poliser i yttre tjänst. Om detta hör man sällan något från ansvariga politiker. Vi har ett av EU:s lägsta antal poliser i relation till befolkningen, cirka hälften av EU:s snitt.

– Desto viktigare att de som finns kan utväxla maximal kraft. På senare år har den svenska kriminalpolitiska debatten hämtat inspiration från Danmark. Inget fel i det. Där finns en annan attityd som avspeglas också i straffrätt och straffprocess. Vår svenska straffrätt lider av strukturfel, vilka bland annat beskrivits här.

Gör det straffbart att delta i eller ha samröre med kriminella organisationer. 

– Frågan speglar ett gammalt problem som är kopplat till grundlagens bestämmelser om föreningsfrihet (2 kap 1 § 5 p och 24 § andra st. Regeringsformen). Redan i en uppsats från 1999 beskrivs ramarna för svensk rätts del, också med beaktande av EU: s arbete på området. 

– I slutet av 90-talet var fokus på MC-gäng. En utredning hade i uppdrag att se över möjligheten att förbjuda deltagandet i sådana men fann för över tjugo år sedan, att grundlagsbestämmelsen la hinder i vägen (SOU 2000:88).

– På senaste tid har koppling gjorts till terroristbestämmelserna. Från och med den 1 mars 2020 gäller särskilt straffansvar för den som har samröre med en terroristorganisation, om samröret syftar till att främja, stärka eller stödja organisationen.

– Regeringen hade i en lagrådsremiss dessförinnan i februari 2019 föreslagit bland annat att det skulle bli straffbart att delta i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen. Lagrådet avstyrkte med hänvisning till 2 kap 24 § andra st. Regeringsformen.

– Till samma slutsats kom den sittande grundlagsutredningen (2020 års grundlagskommitté, Ju 2020:04) i sitt  delbetänkande Föreningsfrihet och terroristorganisationer (SOU 2021:15).

– Det resonemang som förts om deltagande i terroristorganisation är förstås tillämpligt också på deltagande eller samröre med ”kriminella” organisationer, med de svårigheter som definitionen av kriminell i detta sammanhang reser, även om förebilder finns på EU-nivå.

– Förslag att 2020 års grundlagskommitté skulle få tilläggsdirektiv att utreda också deltagande i kriminella organisationer har avvisats av regeringen.

– Svaret på frågan är alltså att straffansvar för deltagande i kriminella organisationer kräver grundlagsändring och alltså bara för närvarande kan beivras inom ramen för nuvarande medverkansbestämmelser, alltså stämpling, anstiftan, annan förberedelse, försök med mera för särskilda brott.

Inför möjlighet till s.k. preventiv hemlig avlyssning, dataavläsning och kameraövervakning utan konkret brottsmisstanke. 

– Nej, inte utöver den ram som en utredning nyligen föreslagit (SOU 2022:19)

– Förslagen förutsätter misstanke och är långtgående nog. Ytterligare utvidgning innebär alltför stor risk för allvarliga integritetskränkningar.

Inför s.k. visitationszoner där polisen ges rätt att visitera personer utan att det finns en misstanke om brott. 

– Förslaget är direkt hämtat från Danmark där det tillämpats med viss framgång. I den utsträckning möjligheter till kontroll enligt polislagen, se 19 §, inte kan anses tillräckliga innebär en visitationszon en ökad möjlighet för polisen att inom ett avgränsat geografiskt område upprätthålla ordning och i preventivt syfte beslagta vapen.

– Integritetsskälen mot en sådan ordning kan inte anses tillräckligt tunga för att avstyrka en lagändring. 

Inför en möjlighet att kunna vittna anonymt i domstol och under förundersökning. 

– Anonyma vittnen är tillåtna enligt Europakonventionen och finns i en del oss närstående länder, bland annat Danmark, Nederländerna och Norge.

– Det är dock omvittnat att värdet är begränsat och frågan är om marginalnyttan överväger de rättssäkerhetsaspekter som anmäler sig; en tilltalad bör ha möjlighet att fullt ut kunna värdera den bevisning som åberopas mot honom.

– En bättre ordning är den som tillämpades i krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien i Haag, där jag var domare 2003-2008: vittnen gavs skydd och uppträdde anonymt under förhandlingen, men identiteten var känd av den tilltalade. Denna ordning fungerade utmärkt. Svaret på frågan bör alltså bli nej.

Inför en straffskärpningsgrund som innebär att straffen ska fördubblas för vissa brott som begås i s.k. gängkriminella kretsar eller av s.k. gängkriminella. 

– Också denna ordning har dansk förebild. Förslaget är inspirerat bland annat av ett mål där svenskar dömdes i Danmark till fängelsestraff som låg skyhögt över vad som i motsvarande fall dömts ut i svensk domstol.

– Den avskräckande effekten för svenska gängkriminella som överväger att begå brott i Danmark torde ha varit beaktansvärd.

– En samsyn håller på att växa fram i Sverige att det finns skäl att se över brottsbalken och göra en samlad översyn och reformera det lapptäcke som nu vuxit fram. I det sammanhanget bör inte bara ett avskaffande av de olika ”rabatterna” – asperationsprincipen, det vill säga mängdrabatt, och för ungdomar – övervägas  utan också den särskilda straffskärpning som kan följa på anknytning till ”gängkriminella”.

– Lagtekniskt bör det inte, efter analys av de danska erfarenheterna, vara oöverstigligt att göra en rättssäker avgränsning av begreppet ”gängkriminell”.

– Av de fem frågorna bör tre besvaras nekande och två jakande.