Två toppchefer vid Statens institutionsstyrelse slipper åtal för brott mot tystnadsplikten.
Det står klart sedan Statens ansvarsnämnd granskat anmälan från deras arbetsgivare.
I ett färskt beslut konstaterar ansvarsnämnden nämligen att det över huvudtaget inte föreligger någon skälig misstanke om brott.
Det var i våras som generaldirektören vid Statens institutionsstyrelse anmälde två toppchefer vid myndigheten till Statens ansvarsnämnd. Anledningen var att de under en tidningsintervju misstänktes ha lämnat uppgifter som omfattades av sekretess.
Ansvarsnämnden konstaterar nu i ett färskt beslut att det saknas skäl att bifalla SiS begäran om åtalsanmälan i ärendet. Detta även om delar av de uppgifter som toppcheferna lämnat anses ha omfattats av sekretess enligt 15 kap. 2 § OSL.
Ingen misstanke om uppsåt
I beslutet skriver nämnden att de brott som skulle kunna vara aktuella är brott mot tystnadsplikt enligt brottsbalkens 20:e kapitel. SiS har dock inte påstått att toppcheferna agerat uppsåtligt. Av utredningen i ärendet framgår också att beslutet om att sekretessbelägga handlingarna innebar en ändring av myndighetens initiala bedömning att innehållet var offentligt. Vidare konstaterar nämnden att det är svårt att avgöra huruvida de uppgifter som toppcheferna lämnat omfattas av sekretess enligt OSL.
Vid en sammantagen bedömning anses det därför inte finnas stöd för att toppcheferna skulle vara skäligen misstänkta för uppsåtligt brott mot tystnadsplikten.
Ingen skälig misstanke om brott
Nämnden konstaterar vidare att uppgifterna lämnats till en journalist i syfte att publiceras i ett grundlagsskyddat medium, vilket innebär att det krävs att gärningarna är straffbara även enligt TF samt YGL, så kallad dubbel kriminalisering. Av dessa grundlagar framgår dock att oaktsamma brott mot tystnadsplikt inte utgör meddelarbrott – och det föreligger därmed ”över huvud taget inte någon skälig misstanke om brott”, enligt nämnden.
I beslutet konstateras också att skyldigheten att anmäla till åtal endast gäller uppsåtliga brott mot tystnadsplikt samt övriga brott som kan antas leda till annan påföljd än böter. Eftersom oaktsamt brott mot tystnadsplikt inte kan ge annat straff om böter skulle nämnden inte haft skäl att bifalla SiS begäran. Detta även om det skulle förelegat skälig misstanke för oaktsamt brott mot tystnadsplikten.
Ärendet skrivs därför av.
