Det var den sociala myndighetsnämnden i Härryda kommun som beslutade att omedelbart omhänderta den 17-årige pojken enligt lagen om vård av unga, LVU – detta med hänvisning till ”brister i hemmiljön” och ”pojkens eget beteende”.
Pojken skulle därför placeras vid ett ungdomshem och vårdas vid en låsbar enhet.
Ingen fara för eget beteende
Beslutet fattades av nämnden den 23 juni 2015 och prövades av Förvaltningsrätten i Göteborg som den 1 juli konstaterade att det var sannolikt att pojken behövde beredas vård på grund av brister i sin hemmiljö och därför fastställde beslutet om omedelbart omhändertagande.
Enligt förvaltningsrätten var det däremot inte sannolikt att pojken behövde beredas vård på grund av sitt eget beteende.
Den 7 juli 2015 uppmärksammades rättens ordförande på att pojken var placerad på en låsbar enhet – trots att han inte var omhändertagen med stöd av den bestämmelse i LVU som gällde han eget beteende (3 § LVU). Först då placerades han hos sin pappa för att nästa dag överföras till en öppen avdelning på ett ungdomshem.
Pappan JO-anmälde
Det var pappan som sedan JO-anmälde socialförvaltningen för att hans son, utan lagstöd, hade varit placerad på en låsbar enhet.
Justitieombudsmannen Stefan Holgersson konstaterar nu att förvaltningsrättens beslut kom in till socialförvaltningen efter kontorstid den 1 juli 2015 och att nämnden alltså tog del av beslutet nästa morgon.
Enligt JO borde den som hade ansvaret för ärendet då ha läst beslutet noga och därefter utan dröjsmål ha sett till att ungdomshemmet informerades om att X (pojken) inte längre vårdades på en sådan grund som anges i 3 § LVU.
Ingen kan åtalas
Det förhållandet innebar ju att ungdomshemmet inte skulle fortsätta att vårda X vid en låsbar enhet.
JO skriver i sitt beslut:
”Det gick under förundersökningen inte att få fullständig klarhet i vilka som tog del av förvaltningsrättens beslut, vilket ansvar olika befattningshavare vid förvaltningen hade i X ärende och vilka bedömningar som gjordes med anledning av beslutet. Oklarheterna bidrog till att jag inte fann det möjligt att slå fast att någon enskild tjänsteman skulle åtalas för det inträffade.”
Mycket allvarligt
JO framhåller dock att det ”finns anledning att se mycket allvarligt” på det inträffade eftersom pojken de facto varit utsatt för ett oriktigt frihetsberövande under en vecka.
JO skriver:
”Det som har kommit fram i detta ärende visar att flera handläggare vid socialförvaltningen inte verkar ha förstått innebörden av förvaltningsrättens beslut. Det råder också en betydande oklarhet om vem som hade det egentliga ansvaret för att X ärende handlades på ett korrekt sätt.”
”JO har även i tidigare ärenden som har rört handläggningen av ärenden angående tvångsvård noterat att socialnämndens verksamhet bedrivs på ett sådant sätt att de stränga formella kraven på handläggningen av ärenden angående tvångsvård inte alltid uppfylls.”
