25-åringen – som kommer från södra Sverige – anhölls förra sommaren misstänkt för mord sedan en vän till honom hade försvunnit. Han förnekade inledningsvis gärningen men erkände efter det att den försvunne mannens kropp hade hittats i en sjö.
25-åringen berättade att han hade en besvärlig ekonomisk situation och var skyldig mordoffret pengar. Enligt 25-åringen kom han i bråk med mannen och ströp honom med ett skärp innan han stal de pengar som offret förvarade i sin lägenhet.
I polisförhör berättade han hur han lindade in kroppen i ett lakan och lade den i en tvättkorg innan han transporterade den hem till sig själv. Där placerade han kroppen under en presenning på tomten för att sedan flytta över den till en avloppsbrunn där han förvarade den tills den dumpades i sjön.
Ett vittne uppgav att 25-åringen frågat hur han skulle kunna bli av med sin skuld till offret, hur han skulle kunna ta livet av honom och vad som händer med en kropp som ligger i vatten. 25-åringen skulle även ha berättat för sin bror att han dödat mannen och därefter bett om hjälp med att flytta kroppen.
Senare hävdade 25-åringen dock att han hade pressats till att berätta på ett visst sätt och att det skulle röra sig om inplanterade minnen. Han har i en annan version förklarat att två andra personer skulle ha utfört dådet.
Enligt tingsrätten hade 25-åringens berättelse under förhören växt fram till synes utan yttre påverkan. 25-åringen hade heller inte lämnat någon godtagbar förklaring till varför han lämnat detaljer om hur gärningen hade genomförts eller berättat hur minnena skulle ha planterats.Han hade dessutom i brev och minnesanteckningar beskrivit att han dödat mannen.
Enligt domstolen tydde 25-åringens reaktioner omedelbart efter händelsen på att han de facto hade utfört gärningen. Hans berättelse bedömdes som klar, logisk och rik på detaljer och fick dessutom stöd av rättsläkarens utlåtande när det gällde flera viktiga faktorer.
Invändningen om att andra gärningsmän i själva verket skulle ligga bakom mordet hade lämnats först när det stod klart att det inte fanns någon teknisk bevisning som band 25-åringen till gärningen och att det inte gick att säkert fastställa dödsorsak eller tidpunkt för dödsfallet.
Tingsrätten ansåg därför att 25-åringens erkännande under förundersökningen fick stöd av omständigheterna i målet och att han skulle fällas för mordet. Påföljden blev tolv års fängelse.
Rättens ordförande var dock skiljaktig och ville ogilla åtalet på grund av bristande bevisning.
Hovrätten konstaterade att 25-åringen visserligen känt till var den döda kroppen hade legat dumpad och hur den varit beklädd – vilket i och för sig kunde tala för att det var han som var mördaren. Det kunde dock lika väl vara så att han ”bara” hade varit inblandad i hanteringen av kroppen efter mordet eller att han helt enkelt hade fått information från någon annan som faktiskt varit med.
I brist på stödbevisning kom hovrätten fram till att 25-åringens erkännande – i brist på konkret stödbevisning – inte räckte och han friades därför från åtalet om mord.
Hovrätten framhöll att hans beskrivning av dödandet varit ”påtagligt torftig och detaljfattig” och konstaterade även att dödsorsaken vid den rättsmedicinska undersökningen inte hade gått att fastställa. Han dömdes därför endast för brott mot griftefriden till ett och ett halvt års fängelse.
Såväl den friade mannen som offrets anhöriga överklagade domen till HD som nu har beslutat att inte ta upp det till prövning.
Foto: Hasse Holmberg/Scanpix
