Fyra män, som alla tre påförts skattetillägg, åtalades därefter skattebrott. Alla fyra yrkade att åtalen skulle avvisas med hänvisning till att detta inte var förenligt med förbudet mot dubbel bestraffning och lagföring, ne bis in idem, i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll artikel 4.
Göteborgs tingsrätt konstaterade, beträffande tre av männen, att det ”vid en konflikt mellan den nationella Högsta domstolen och Europadomstolen är Europadomstolens tolkning som väger tyngst”. Vidare angavs att Högsta domstolens krav på att det ska finnas ”klart stöd” för att underkänna det svenska systemet varken återfanns i Europakonventionens egen lydelse eller i Europadomstolens praxis. Tingsrätten förklarade att det var Europadomstolens tolkning som skulle beaktas och avvisade därmed de tre åtalen för skattebrott.
Även Värmlands tingsrätt gjorde motsvarande bedömning mot en annan man och avvisade därmed åtalet gentemot denne.
Hovrätten, som nu prövat tre av målen, konstaterar att NJA 2010 s 168 I och II innebär att Högsta domstolen funnit att det svenska förfarandet är förenligt med förbudet mot ne bis in idem. Hovrätten uttalar vidare att Högsta domstolens ställningstagande ska vara vägledande till dess att ”lagstiftaren, Europadomstolen eller Högsta domstolen lämnar annat besked.” Därmed undanröjer hovrätten tingsrättens beslut och återförvisar de tre målen till tingsrätterna.
