Den 25-årige mannen sköts hösten 2013 till döds med fem skott vid en busshållplats i Östberga utanför Stockholm. Ambulans kallades till platsen men 25-åringen dödförklarades kort därefter på sjukhuset.
Åklagaren har gjort gällande att mordet haft kopplingar till en uppgörelse mellan två grupperingar i den undre världen och tre män, 29, 26 och 18 år gamla, åtalades vid Södertörns tingsrätt för inblandning i dådet.
26-åringen har pekats ut som skytten, medan 18-åringen ha skjutsat honom på moped från brottsplatsen. 29-åringen, som stämt träff med mordoffret, skulle i sin tur ha lockat honom till platsen och möjliggjort gärningen.
Tingsrätten ansåg dock inte att någon av de tre männen kan bindas till brottet och friade därför alla tre.
Åtalet bygger till stor del på så kallad indiciebevisning och 26-åringen har inte kunnat knytas till brottsplatsen vare sig genom DNA-spår eller fingeravtryck. Mordvapnet har heller inte påträffats.
Under förundersökningen har vittnen visserligen angivit att 26-åringen kan vara skytten, men vittneskonfrontationerna har enligt tingsrätten varit så undermåliga att de närmast helt förlorat sitt värde som bevisning i målet.
Neutrala bilder av passformat har exempelvis inte använts och när ett vittne fått välja mellan bilder på 19 olika personer har endast en av dem matchat det signalement som vittnet lämnat om klädsel och utseende.
Från försvarets sida har massiv kritik riktats mot hur dessa konfrontationer har genomförts – en kritik som tingsrätten instämmer i.
Åklagaren har medgett att konfrontationerna inte skett i enlighet med de riktlinjer som Rikspolisstyrelsen tagit fram och publicerat i en rapport och han har därför inte heller velat benämna dem som ”vittneskonfrontationer”. Han har i stället använt begreppet ”bildvisning”.
Enligt tingsrätten är det dock ”uppenbart” att syftet med ”bildvisningen” har varit att vittnena ska peka ut och identifiera den person som vittnet har sett på platsen och tingsrätten väljer därför att kalla dem för just vittneskonfrontationer.
Tingsrätten redogör i domen för den rapport som Rikspolisstyrelsen har tagit fram om vittneskonfrontationer. Tingsrätten konstaterar därefter att åklagaren och polisen har valt att inte tillämpa RPS:s principer vid de ”bildvisningar” som genomförts under förundersökningen.
Tingsrätten skriver:
”De bilder som man visat för vittnena har inte varit passbilder eller andra bilder där personerna avporträtterats från samma håll eller i liknande klädsel. I stället har man valt att klippa ut bilder från övervakningskameran på Östbergatorget 3 och sedan visa upp dessa bilder för vittnena. Enligt tingsrätten har vittneskonfrontationen därför i det närmaste helt förlorat sitt värde som bevisning i målet.
Tingsrätten fortsätter med att exemplifiera:
”A (ett vittne), som sett skytten uppe från sin lägenhet, har t.ex. varit mycket tydlig med att skytten haft en blå keps utan något framträdande märke. I den bildserie som han förevisats under konfrontationen har 19 personer ingått. Av dessa har tre personer haft keps på sig. A har också beskrivit att gärningsmannen haft ett sydeuropeiskt/arabiskt utseende. Av de tre personer som har keps på bilderna stämmer enligt tingsrätten bara en av dem mycket väl in på beskrivningen.”
Tingsrätten skriver:
”Det förtjänar att tilläggas att det inledningsvis framstått som märkligt och närmast svårförståeligt varför polis och åklagare valt att använda bildserien vid vittneskonfrontationen.”
Åklagaren har dock förklarat detta med att en sedvanlig konfrontation hade varit svår att genomföra eftersom de tilltalade bland annat har ett ”särpräglat utseende” och att någon av dem dessutom har ändrat sitt utseende efter händelsen.
Försvaret har också låtit en av Sveriges främsta experter på minnesforskning – professor Pär Anders Granhag vid Göteborgs universitet – genomföra en studie av materialet och de figuranter som har använts vid konfrontationerna.
Pär Anders Granhag har, när det gäller urvalet av figuranter, gjort en undersökning där 62 personer fått titta på de bilder som visats för vittnena. Personerna har också fått del av vittnet X beskrivning av den person som han sett. Om urvalet av figuranter hade gjorts på ett rättvisande sätt skulle, enligt Pär Anders Granhag, mellan fem och tjugo procent av personerna i undersökningen ha pekat ut en av de tilltalade. Resultatet av undersökningen visade dock att 63 procent pekade ut honom.
Tingsrätten skriver om resultatet:
”Detta stärker tingsrätten i sin övertygelse om att vittneskonfrontationerna varit minst sagt olyckligt utförda och att bevisvärdet av de eventuella utpekanden som gjorts är närmast obefintligt.”
Vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten inte att det överhuvudtaget är bevisat att 26-åringen befunnit sig på platsen, än mindre att han är skytten. Både han och de två andra frias från inblandning i mordet.
Foto: TT
