En man fick ett avgångsvederlag från sin förre arbetsgivare som motsvarade 18 månaders förvärvsarbete.
Mannen hade, på grund av att han varit sjukskriven, inte arbetat heltid under de sista tolv månaderna av sin anställning. När han var arbetslös och ansökte om arbetslöshetsersättning använde sig Unionens Arbetslöshetskassa av en beräkningsmetod som innebar att avgångsvederlaget dividerades med den månadsinkomst mannen haft under sin deltidssjukskrivning, vilket var lägre än vad han skulle ha tjänat om han hade arbetat heltid.
Det innebar att kassan räknade vederlaget som cirka 38 månaders förvärvsinkomst, varför mannen inte ansågs vara berättigad till arbetslöshetsersättning.
Förvaltningsrätten gjorde samma bedömning och avslog mannens överklagande.
Kammarrätten konstaterar nu att syftet med ett avgångsvederlag är att den anställde under viss tid ska kompenseras för den inkomst som han går miste om när anställningsavtalet inte fullföljs.
Syftet med vederlaget går enligt domstolen förlorat om inkomstförluster på grund av exempelvis sjukdom medtas i beräkningsunderlaget. Därmed finner domstolen att beräkningarna ska göras utifrån mannens avtalade och normala månadslön under det senaste året i den anställning som vederlaget kan hänföras till. Domstolen ålägger nu kassan att vidta åtgärder i enlighet med domen.
