Storleken på bidrag i form av tilläggsbelopp till en fristående förskola ska bestämmas individuellt, och inte utifrån en förutbestämd budgetram.
Det framgår av en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) gällande utbetalning av bidrag till en fristående förskola enligt skollagen.
För barn i en fristående förskola är hemkommunen skyldig att lämna bidrag enligt skollagen, bestående av ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp. Tilläggsbeloppet utbetalas om barnet har ett omfattande behov av särskilt stöd och bestäms individuellt utifrån barnets behov. Om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen är den dock inte skyldig att betala tilläggsbeloppet.
Beviljade endast halva beloppet
I målet ansökte en förskola om ett tilläggsbelopp motsvarande kostnaden för en assistent i 30 timmar per vecka för ett visst barn. Kommunen beviljade dock endast halva beloppet med hänvisning till ett tidigare generellt beslut om nedsättning till hälften av tilläggsbeloppet för alla barn med psykiska funktionshinder under en viss period.
Enligt kommunen förelåg stöd för nedsättningen eftersom den även gällde kommunal skolverksamhet och därför var i enlighet med likabehandlingsprincipen. Beslutet grundades dessutom på kommunens ”betydande ekonomiska svårigheter”.
Förskolan överklagade till Förvaltningsrätten i Linköping, som avslog överklagandet med hänvisning till att kommunen får sätta ned bidrag inklusive tilläggsbelopp så länge det sker lika för kommunala och fristående skolor. Kammarrätten i Jönköping gick på förvaltningsrättens linje och avslog överklagandet.
HFD: individuell bedömning ska företas
Förskolan överklagade sedan till HFD, som fick ta ställning till om storleken på ett tilläggsbeloppet för ett barn kan bestämmas med hänvisning till ett generellt beslut om nedsättning av tilläggsbeloppen för en viss grupp barn med omfattande behov av särskilt stöd.
Domstolen inleder med att konstatera att det framgår av skollagen, samt förarbeten och praxis, att tilläggsbeloppet för barn med ett omfattande behov av särskilt stöd ska bestämmas utifrån en individuell bedömning av varje barns unika behov. Det gäller både frågan om beloppet ska utbetalas samt dess storlek.
Återförvisar målet
Domstolen konstaterar även att likabehandlingsprincipen inte gäller direkt i fråga om tilläggsbelopp, och att det saknas stöd för att bestämma tilläggsbeloppets storlek mot bakgrund av bestämmelserna i skolförordningen istället för skollagen, som bland annat tillåter storleksbestämning utifrån en bestämd budgetram.
Enligt domstolen måste kommunen därför, om den vill åberopa organisatoriska eller ekonomiska förhållanden, göra det vid en individuell bedömning. Eftersom kommunen inte gjort detta upphäver HFD underinstansernas avgöranden och återförvisar målet till kommunen för förnyad prövning.
