Vi jagar tiden, vi söker rationalisera bort det som inte uppenbart bidrar till att vi når våra mål.
Arbetsklimatet förväntas bli hårdare i framtiden, ökad utvärdering av arbetsprestation är en sannolik utveckling. Mot bakgrund av det bör man som arbetsgivare ställa sig frågan hur framtidens idégenerering och innovation ska säkras. Effektivitet och kreativitet går inte nödvändigtvis hand i hand.
Tekniska verktyg ger arbetsgivaren ökade möjligheter att kontrollera vad de anställda faktiskt ägnar sig åt på jobbet. Vi vill inte bara veta hur länge de anställda vistas fysiskt på arbetsplatsen, utan vad de gör minut för minut.
Tidredovisningen ersätter stämpelklockan, telefonsamtalslängd, antal sända e-mail, allt mäts, vägs och utvärderas som aldrig förr och den trenden ser ut att fortsätta.
Enligt arbetslivsundersökningen Work Life som genomförs av Manpower i samarbete med Kairos Future tror 77 % av de svarande att anställdas arbetsprestation regelbundet kommer att mätas och utvärderas i betydligt större utsträckning om 15 år än idag.
Frågan är dock vad som händer med kreativiteten i vår iver att effektivisera, hitta tidstjuvar och strama åt budgetsvångremmar. Kreativitet och innovation, själva förutsättningarna för utveckling och framgång, låter sig inte mätas lika lätt. Idéer gror gärna i tidlösa, ostrukturerade sammanhang. De kan inte beordras fram.
Historisk idé-odyssé av stora mått
Ser man till historiens framgångssagor finns åtskilliga exempel på detta.
Astrid Lindgrens första storslagna succé inom barnbokslitteraturen kom till då hennes sjuåriga dotter var sjuk i lunginflammation och dottern bad sin mor att berätta om Pippi Långstrump, vilket hon gjorde på stående fot.
3M:s storsäljande och numer så oumbärliga post-it- lappar kom till av misstag. Ett misslyckat superlim visade sig istället vara mycket lyckat som självhäftande anteckningsblad.
När Arkimedes skulle ta ett bad och vattnet svämmade över badkarskanten, lär han ha kommit på att han kunde räkna ut ett föremåls volym genom att sänka det i vatten.
Newton lär ha hört ett äpple falla då han satt i funderingar och blev inspirerad att studera gravitationskraften.
Alexander Fleming glömde av misstag diska en bakterieodling innan han gick på semester. Under hans ledighet hade bakterietillväxten upphört p.g.a. en svamp, och han råkade ha upptäckt penicillinet.
En vändning i Lasermannen-utredningen enligt Gellert Tamas genomgång av fallet var exempelvis när psykiatrikern Ulf Åsgård hamnade bakom chefen för Rikskriminalen i kön till kafeterian och de växlade några ord. Det ledde till utarbetningen av en mycket träffsäker gärningsmannaprofil av lasermannen.
WM-datas, sedermera Logica, väl inarbetade logga i form av två figurer som håller om varandra kom till genom att en sekreterare inhandlade ett ark gnuggisar i närmaste tobaksaffär, som tjänade som inspiration till denna enkla men ack så framgångsrika grafik.
Ramar för kaos
Receptet på framgångsrik innovation enligt denna exempellista tycks alltså vara god omvårdnad av våra sjuka barn, glömska, att kontemplera mer, misslyckas oftare, fika och följa spontana infall. Sedan krävs förstås hårt arbete för att realisera och kommersialisera idéerna…
Poängen är att alltför mycket tids- och effektivitetspress riskerar att hämma kreativiteten. Astrid Lindgren skulle ha arbetat flitigt vid dotterns sjukbädd och generation efter generation av barn hade aldrig fått lära känna Pippi Långstrump. Alexander Fleming skulle noga ha diskat sin bakterieodling och därmed tvättat bort en av världens mest betydande upptäckter. Chefen för Rikskriminalen hade druckit kaffe på rummet och kanske inte fått impulsen att ge Åsgård i uppdrag att göra en gärningsmannaprofil.
Det är bra med effektivitet, men det gäller att också skapa ramar för kreativt utrymme, där tanken får löpa fritt. Tänk på det!
Anna Kiefer
